Nästan alla i Ryssland stödjer annekteringen av Krim. Inte Irina Prochorova. Därför var hon tvungen att hoppa av som ledare för sitt liberala oppositionsparti.
Inför presidentvalet 2012 vägrade Vladimir Putin som vanligt att ställa upp i tv-debatter. Det var under hans värdighet – och dessutom skulle han ju kunna förlora. Därför skickade han fram sina representanter.
Den högerliberala motkandidaten Michail Prochorov, en stenrik finansman, ville inte vara sämre. Han skickade fram sin syster, litteraturvetaren och förlagschefen Irina Prochorova. Hennes lugna logik och skrämmande skarpa faktakunskap gjorde henne ögonblickligen till en rikskändis.
Hon sopade mattan med Putins företrädare och hade säkert gjort samma sak med Putin själv om han hade vågat ställa upp.
“Det är ju henne vi ska ha som president” var det många som sade efter tv-debatten.
Året därpå valdes hon till sin brors efterträdare som ledare för det liberala oppositionspartiet Medborgarplattformen. Men i våras valde hon att avgå, eftersom majoriteten i partiledningen anslöt sig till regeringslinjen och stödde annekteringen av Krim.
– Jag vet att man måste acceptera kompromisser i politiken. Men detta är en grundbult. Den här historien med Krim leder till enorma negativa konsekvenser för hela landet.
Irina Prochorova tar emot på sitt kontor på förlaget NLO, bara några hundra meter från Pusjkintorget, där tiotusentals Moskvabor samlades i slutet av september för att demonstrera mot kriget i Ukraina.
– Jag träffade nästan alla mina kurskamrater från universitetet där, skrattar hon.
Den stora majoriteten stödjer ändå regeringens politik i Ukraina. Anledningen är att landet fortfarande, 23 år efter Sovjetimperiets fall, lider av ett imperiesyndrom, säger Irina Prochorova.
– Människorna har inte lyckats utveckla någon annan grund för sin identitet. Det är därför Krim fungerade som en trojansk häst, även demokratiskt sinnade människor blev entusiastiska över annekteringen.
Det handlar inte om något specifikt ryskt fenomen, påminner Irina Prochorova.
– Peter Englund har på väldigt bra sätt beskrivit hur det tog svenskarna nästan tvåhundra år att bli av med sitt imperiekomplex. För vilken som helst före detta stormakt handlar det om ett enormt trauma, och det tar många år att bli kvitt imperiedrömmen.
Ryssland var ändå på väg åt rätt håll på 1990-talet, när många uppfattade Sovjetunionens sönderfall som frigörelse från förtryck, en möjlighet att bygga ett nytt, bättre land. Men sedan kom Putin, säger Irina Prochorova.
– Han gjorde helt om och började prata om Sovjetunionens sönderfall som en enorm tragedi. Så har han hållit på i femton år och skapat den här känslan av nationell förnedring som inte fanns i början av 1990-talet.
Det senaste året har allt blivit mycket värre, propagandan har trappats upp enormt, och något utrymme för politisk verksamhet finns knappt längre, säger Irina Prochorova.
– Men jag har levt mer än hälften av mitt liv i Sovjetunionen, och jag minns hur folk även på sovjettiden lyckades ge uttryck för andra värderingar. Jag hoppas att vi kan fortsätta att göra det inom kulturen. Det finns ändå väldigt många människor som inte gillar det som händer i landet.
