Den vitryske sociologen Oleg Manajev sitter bakom ett skrivbord i en vanlig hyreslägenhet i Minsk. Lägenheten får inte kallas för kontor, även om den onekligen liknar ett sådant.
– Man kan säga att den person som hyr lägenheten har en säregen smak när det gäller inredning. Men det kan väl ändå inte vara förbjudet, säger Manajev och ler lite snett.
Oleg Manajev är sedan 1992 chef på det ansedda oberoende opinionsinstitutet Nisepi i Minsk. Men nu är hans institut förbjudet. Kontoret är formellt en bostad. Det finns en filt och en soffa man kan sova i, det har polisen fått veta.
Medarbetarna hotas av fleråriga fängelsestraff om de ändå fortsätter att samla in och publicera resultaten av sina opinionsundersökningar och utfrågningar.
– Makthavarna är rädda för sanningen, säger Oleg Manajev.
Själv verkar Manajev inte speciellt rädd, men på sitt bord har han en handbok om en arrestants rättigheter i Vitryssland.
– Vi väntar inte på att bli anhållna, men vi är förberedda.
Opinionsinstitutet stängdes redan i våras av Vitrysslands högsta domstol. I början av december kallades Manajev återigen till allmänna åklagaren för att förklara vad han egentligen håller på med, och vad som kan hända när de nya, stränga lagarna träder i kraft vet ingen.
Återgången till den gamla sovjetiska praktiken med långa fängelsestraff för spridning av “missvisande information” är en del av den massiva kampanj mot demokratiska friheter och rättigheter som under hösten pågått i landet, inför presidentvalet i mars.
En annan, lika viktig del är den likriktningskampanj som drabbat alla oberoende tidningar i landet. Kritiska journalister har allt svårare att få fram information, tidningar får sina utgivningstillstånd indragna på godtyckliga grunder, de statliga tryckerierna vägrar att trycka oberoende tidningar och de statliga kioskerna vägrar att sälja tidningarna.
Under loppet av några få år har ett trettiotal oberoende nyhetstidningar försvunnit. Sista spiken i kistan för många av de kvarvarande tidningarna blir det vitryska statliga postverkets senaste beslut: ett tjugotal oberoende tidningar stryks helt enkelt från postens prenumerationskatalog, däribland den enda kvarvarande oberoende dagstidningen Narodnaja Volja. Därmed går det inte längre att prenumerera på tidningarna.
Någon oberoende television har aldrig funnits i Vitryssland. I västra delen av landet har det tills nyligen gått att se på polsk tv, men nu har olämpliga polska kanaler plockats bort från kabel-tv.
Polska massmediers växande intresse för det allt mer totalitära grannlandet har också i övrigt fått de vitryska myndigheterna på sin vakt. I mitten av december skulle den polska tv-journalisen Agnieszka Romaszewska bli korrespondent i Minsk. Det blev hon inte.
I stället låste de vitryska myndigheterna in henne i arresten på flygplatsen och skickade hem henne med nästa flyg till Warszawa, dagen därpå. Kritisk granskning välkomnas inte här.
I slutet av november skickade president Aleksander Lukasjenko in ett brådskande lagförslag till det vitryska parlamentet som brukar säga ja till allt, speciellt om förslaget kommer från presidenten.
Inom några få dagar var de nya repressiva paragraferna klubbade i alla instanser. Ändringarna träder i kraft så fort den officiella texten har publicerats och presidenten skrivit under lagen.
Den nya lagtexten innehåller en lätt redigerad version av den sovjetiska brottsbalkens ökända paragraf 190-1 som stipulerade hårda fängelsestraff för spridning av “påhittade uppgifter som komprometterar den sovjetiska samhällsordningen”. Paragrafen användes flitigt när oliktänkande behövde låsas in. Exempelvis dömdes fredspristagaren Andrej Sacharovs fru Jelena Bonner till förvisning eftersom hon till en västlig journalist sagt att sovjetiska tidningar ljuger.
Enligt de nya vitryska paragraferna kan alla som sprider “missvisande information” som anses vara skadlig för Vitrysslands intressen dömas till fängelse i upp till två år.
Den vitryska säkerhetstjänsten heter fortfarande KGB. Efter att de nya lagarna godkänts hävdade KGB-chefen Stepan Suchorenko att lagarna inte alls begränsar den politiska verksamheten i landet.
– Ingen vill begränsa någons verksamhet, vi försöker bara se till att den här verksamheten sker civiliserat, inom lagens ramar och inte skadar statens intressen.
Sydsvenskan 2005-12-22
Lukasjenko har ändrat grundlagen till sin fördel
Aleksander Lukasjenko valdes till Vitrysslands president i ett demokratiskt val 1994. Två år senare förlängde Lukasjenko sin mandatperiod med hjälp av en folkomröstning som samtidigt ändrade konstitutionen och utökade hans maktbefogenheter. 2001 vann han ett presidentval som västliga observatörer inte ansåg demokratiskt.
I oktober 2004 ordnade han en ny kritiserad folkomröstning för att förändra konstitutionen och för att kunna ställa upp i val ännu en gång. Enligt de officiella siffrorna var stödet för en ändring av konstitutionen starkt. Västliga valobservatörer ansåg att omröstningen varken var fri eller rättvisande. I parlamentsvalet som anordnades samtidigt fick oppositionspartierna inte en enda plats.
Nästa presidentval är utlyst till den 19 mars 2006.
