Diktatorn är död men diktaturen lever. Det säger Hudayberdi Orazow, oppositionens presidentkandidat i Turkmenistans kommande val. Han får inte ställa upp. Regimen i Centralasiens hårdaste diktatur har redan utsett både lämpliga kandidater och en vinnare.
I 21 år styrde Saparmurat Nijazov det gasrika Turkmenistan med järnhand, först som partiledare under Sovjettiden, sedan som livstids president i ett självständigt land. Han skapade en personkult som fick landet att likna Kim Il Sungs Nordkorea, använde gaspengarna till skrytbyggen, drog in landsbygdsbefolkningens pensioner och stängde alla sjukhus utanför huvudstaden.
Hudayberdi Orazow var chef för Turkmenistans centralbank under större delen av 1990-talet, och senare även finansminister, ända tills den store ledaren tröttnade på snacket om ekonomiska reformer och anklagade sin finansminister för att vara en amerikansk spion.
– Det var efter att han hade blivit kompis med talibanerna. Jag fick lämna regeringen, sedan satte han mig i fängelse, sedan släppte han ut mig, och till slut ville han att jag skulle sitta i regeringen igen, han trodde väl att jag var en bruten man.
I stället bestämde Hudayberdi Orazow sig för att lämna landet till fots, över öknen i gränstrakterna mot Uzbekistan och Kazakstan. Han blev ledare för den oppositionella rörelsen Watan, ”Fosterlandet” och förföljdes av Saparmurat Nijazovs säkerhetstjänst också i utlandet. Sedan 2003 har han flyktingstatus i Sverige. Nu bor han på hemlig ort.
Den 22 december avled Saparmurat Nijazov i hjärtattack. På julaftonen begravdes Turkmenbasji, ”alla turkmeners ledare”, som han ville bli kallad, i Centralasiens största moské som han låtit bygga i sin hemby. Redan på annandag jul fick hans efterträdare enhälligt stöd av alla de 2507 ledamöterna i Turkmeniens parlament.
Samma dag utnämndes Hudayberdi Orazow till två oppositionspartiers gemensamme presidentkandidat, men hans namn kommer inte att finnas med på valsedlarna den 11 februari. Han är inte godkänd.
Den nye store ledaren i Turkmenistan ska i stället heta Gurbanguly Berdymuhammedow, samme man som genomförde stängningen av alla sjukhus i provinsen och förbjöd guldtänder. Parlamentet godkände också några andra, helt okända presidentkandidater, men enligt den turkmeniska valmyndighetens chef är själva valet bara en formalitet.
– Det här är inget riktigt val. EU och hela världssamfundet borde protestera, säger Hudayberdi Orazow.
Han tror att de många politiska fångarna får sitta kvar i fängelset också efter maktskiftet.
– Släpper man ut fångarna så faller regimen. De som nu sitter vid makten förstår vilka hemskheter de har gjort sig skyldiga till. De är rädda för folket och därför försöker de att hålla ihop. Men de kan bli osams.
Kalle Kniivilä
Sydsvenskan 2006-12-31
