Madina Magomadova från Tjetjenien skulle ha åkt till människorättsdagarna i Malmö tillsammans med journalisten Anna Politkovskaja, på samma sätt som de under många år reste tillsammans både i Tjetjenien och i utlandet. Nu finns Anna Politkovskaja inte längre, och Madina Magomadova var tvungen att åka själv.
I Ryssland används det officiella namnet bara i officiella sammanhang. Nära vänner har alltid smeknamn för varandra. För Madina Magomadova var Anna Politkovskaja bara Anja.
– Anja var en mycket modig kvinna, och det var för det hon gjorde för Tjetjenien hon blev mördad. Det var en mycket stor förlust. Hon led med oss, hon hjälpte många.
Det Madina Magomadova inte säger är att hon själv är en minst lika modig kvinna.
Som alla tjetjener i hennes ålder är också hon född i förvisning, i det fjärran Kazakstan. Stalin förvisade hela det tjetjenska folket som folkfiender 1944, och först tre år efter Stalins död 1956 fick de överlevande tjetjenerna återvända till sina hemtrakter.
Då var Madina Magomadova två år gammal, och egentligen minns hon ingenting från tiden före återresan till Tjetjenien. Ändå är det som om hon varit med redan 1944, hon känner till alla detaljerna.
– Min mor, som inte längre finns, har berättat det så många gånger. Hur soldaterna jagade dem från bergsbyn, hur de som inte orkade gå tillräckligt snabbt sköts vid vägkanten, och hur folk dog som flugor i boskapsvagnen under den långa resan till Kazakstan.
För tolv år sedan var det dags igen. Hela Madina Magomadovas liv ändrades på en dag i januari 1995. Hennes familj hade flytt från Groznyj för att komma undan den angripande ryska armén, men den dagen hade hennes två bröder tagit sig tillbaka till staden för att försöka få kontakt med släktingar. De kom aldrig tillbaka.
Den äldre brodern sköts till döds av ryska trupper. Den yngre fördes bort och finns kanske, kanske inte, på ett specialfängelse i Tjeljabinsk, nära gränsen till Kazakstan. Ingen har hört från honom sedan dess, och Madina Magomadova har vigt sitt liv åt att leta efter försvunna personer.
– Enligt våra beräkningar är det minst 18 000 som har försvunnit spårlöst i de två krigen. Nu är det färre som försvinner, men försvinnandena fortsätter.
De som förs bort av uniformerade män mitt i natten är oftast personer som på ett eller annat sätt hamnat i konflikt med de lokala Moskvatrogna makthavarna eller med de ryska trupperna. Många försvinner spårlöst, en del lyckas släktingarna köpa loss om de snabbt hittar mycket pengar och en förmedlare med rätt kontakter.
Madina Magomadova säger att kriget i Tjetjenien inte är slut, trots att makthavarna i Moskva i flera år hävdat det. Hon tror inte heller att hon kommer att se något slut på eländet under sin livstid. Omvärlden bryr sig inte, trots att mänskliga rättigheter kränks dagligen, menar hon.
Kalle Kniivilä
Sydsvenskan 5.11.2006
Fakta: Tjetjenien
- 1991: Sovjetunionen faller samman. Tjetjenien förklarar sig självständigt.
- 1994: I december går ryska trupper in i Tjetjenien och intar huvudstaden Groznyj. Närmare hundra tusen dör i kriget som följer.
- 1997: Rysslands president Boris Jeltsin och Tjetjeniens president Aslan Maschadov undertecknar ett fredsavtal som i praktiken ger Tjetjenien rätt till självbestämmande.
- 1998: Kaoset i Tjetjenien tilltar.
- 1999: Rysslands nye premiärminister Vladimir Putin skickar in ryska trupper till Tjetjenien.
- 2000: Ryska trupper intar Groznyj igen, stora delar av staden jämnas med marken.
- 2006: Den lågintensiva konflikten mellan regeringstrogna trupper och rebeller fortsätter. Människorättsorganisationen Human Rights Watch har dokumenterat 115 fall av tortyr mellan juli 2004 och september 2006.
