Ryssland är ett land med en oförutsägbar historia, har det sagts. Den gamla sanningen verkar gälla än. Fast egentligen var det väl högst förutsägbart att återgången till gamla beprövade lösningar under Putins tid så småningom även skulle påverka historiesynen.
I auktoritära samhällen är historieskrivningen alltid ett viktigt verktyg för makthavarna. Under Gorbatjovs tid blev det lämpligt att gräva fram och publicera utvalda sanningar om Sovjetunionens förgångna – en ändring i synen på Sovjetunionens historia behövdes för att sätta fart på reformprocessen. När dörren till det förgångna väl var öppnad på glänt vällde allt det hemska in, och det gick som det gick. Sovjetunionen förpassades till historiens sophög.
Jeltsin och Ryssland tog över, och under hans tid var det ett axiom att demokratiseringsprocessen som ledde till sovjetväldets undergång var av godo. President Putin kallar nu i stället Sovjetunionens sönderfall för “förra århundradets största geopolitiska katastrof”.
Utgångspunkten är därmed klar. Och i dagens Ryssland kan man givetvis inte lämna ett sådant viktigt område som det förgångna i amatörers händer. Vem vet vad historiker härnäst kan få för sig att gräva fram för olämpliga fakta? Speciellt eftersom onda krafter utanför Rysslands gränser försöker utveckla falsk medvetenhet hos det ryska folket, precis som på Sovjettiden.
Det påpekade Vladimir Putin i slutet på juni när han talade inför lärare i humaniora och samhällsvetenskap:
Ni måste förstå att många läroböcker skrivs av människor som betalas med utländska anslag. Och så dansar de sådan polska som beställarna vill. Förstår ni? Och så hamnar de här läroböckerna tyvärr i skolor och högskolor.
Visserligen har inga utländska stipendiemedel utdelats för nya ryska läroböcker i historia på ungefär 15 år, det berättar historikern och läroboksförfattaren Igor Dalutskij när han intervjuas av den frispråkiga radiostationen Echo Moskvy. Men fakta var inget hinder på sovjettiden, och det är inte något hinder i dag heller.
Putin påpekade också hur problematiskt det är att det inte finns någon gemensam värdegrund för historiundervisningen i Ryssland:
Här finns många problem. Och tyvärr riktar man väldigt lite uppmärksamhet mot det här verksamhetsområdet, ibland ingen uppmärksamhet alls. Och det i dagens situation, när man tvärtom måste hjälpa folk så aktivt som möjligt med det här! Eftersom det inte finns några gemensamma normer – och ibland helt enkelt gröt i huvudet: i samhället är det gröt, och i lärarnas huvud är det också gröt!
(Källa: det officiella stenogrammet på Kremls webbsida.)
För att motverka det illvilliga inflytandet från utlandet – och från gröten i lärarnas huvud – har presidentadministrationen nu sett till att en ny, objektiv handledning för lärare i historia givits ut. Författaren Aleksandr Filippov berättar i tidningen Kommersant att det var presidentadministrationen och utbildningsministeriet som tog initiativ till den nya boken under titeln Rysslands nutida historia 1945-2006. En bok för läraren (“Новейшая история России 1943/2006 гг. Книга для учителя”). Av någon anledning är president Putin själv mer anspråkslös och ville inte uthäva sin egen roll i tillkomsten av läroboken:
Jag får påpeka att våra historiker och samhällsvetare till det nya skolåret får nya läroböcker också för lärarna. Vi väntar på att läroböcker av samma höga kvalitet snart kommer att förberedas också för eleverna.
De nya läroböckerna kommer givetvis att att accentuera rätt saker i Rysslands moderna historia: segern över nazismen, de ekonomiska framgångarna, och motståndet mot västs försök att dominera hela världen. Man ska inte överdriva de mörka sidorna i Rysslands historia, förklarade Vladimir Putin för lärarna han talade inför:
När det gäller vissa problematiska sidor i vår historia – ja, sådana har funnits. Men sådana sidor har funnits i alla staters historia! Och vi har haft färre sådana sidor än vissa andra. Och hos oss har de inte varit så förfärliga som hos vissa andra. Ja, vi har haft hemska sidor, det är bara att komma ihåg händelserna från och med 1937, vi ska inte glömma bort dem. Men också i andra länder var det inte mindre, det var till och med förfärligare än så. I alla fall har vi inte använt kärnvapen mot civilbefolkning. Vi har inte förgiftat tusentals kilometer, inte släppt sju gånger fler bomber över ett litet land än vad som användes i Stora Fosterländska kriget, så som hände i Vietnam, som exempel. Vi har inte heller haft vissa andra mörka sidor, som till exempel nazismen. Allt möjligt har ju funnits i varje stats och folks historia! Och det kan inte tillåtas att andra påtvingar oss en skuldkänsla – de ska tänka på sig själva!
Den ryska tidningen Kommersant utgick från den nya handledningen för lärare i modern rysk historia och satte ihop ett kort frågeformulär. Bara den som svarar rätt på alla frågor borde få undervisa i historia i ryska skolor, antyder tidningen något ironiskt. Här är en svensk version. Tryck på knappen “rätta” när du svarat på alla frågor, då får du reda på huruvida du redan skulle duga som lärare i historia, eller om du behöver fortbildning för att passa in.
Mer på temat:
- По образу и пособию (Коммерсант, inklusive omfattande citat ur boken)
- Putin as a narratological node in Russian history
- Rewriting Russian history: In search of a short course
3 svar på ”En förutsägbar historia”
jag gjorde testet för ett tag sedan och jag fick inga poäng alls fasten jag verkligen ansträngde mig, försökte sätta mig in i hur man skaull tänka…
http://olydiagron.livejournal.com/30444.html
[…] undervise etter de lærebøkene læreplanen anbefaler. Bloggerkollega Kalle Kniivilä har skrevet en mer utfyllende sak om samme fenomen som avsluttes med en underholdende test i russisk […]
[…] UDP: Hos Kalle Kniivilä finns testet på svenska: https://www.glasnost.se/?p=239#more-239 […]