Vad kan en enskild människa göra mot allt det onda i världen? Finns det någon mening med att höja sin röst, gräva fram sanningen, kämpa för de svaga och kräva rättvisa? Och vad betyder egentligen mänskliga rättigheter?
I antologin ”Brännpunkter öst. Mänskliga rättigheter i de forna sovjetrepublikerna” ger nio människorättsaktivister från fem före detta sovjetrepubliker var sitt högst personliga svar.
Ales Bjaljatski i Vitryssland har inte gett upp hoppet, trots att han fortfarande måste kämpa för samma sak som för tjugo år sedan: demokratiska val och yttrandefrihet. Han har kommit fram till att många vitryssar helt enkelt är rädda för friheten, i den rådande ofriheten under Aleksandr Lukasjenko ser de stabilitet och en skyddad tillvaro.
Gultjehra Mirzojeva i Tadzjikistan och Tatiana Tofan i Moldavien arbetar mot människohandel, för kvinnors och barns rättigheter. Båda berättar hur män i maktställning helst vill tiga ihjäl problem som kvinnomisshandel, hiv och prostitution.
Den före detta narkomanen Pavel Kutsev i Ukraina berättar hur han var tvungen att själv sälja droger för att finansiera sin egen avgiftning. Efter en lång kamp mot giriga byråkrater har han lyckats starta en frivilligorganisation som ger stöd och hjälp till andra narkomaner och hiv-positiva.
Boken är fragmentarisk, och några av bidragen är mest redogörelser över komplicerade politiska intriger som förvirrar mer än de klargör. Inte heller ger boken överblick över människorättssituationen i hela före detta Sovjetunionen – bara fem av de femton sovjetrepublikerna är representerade, och de centralasiatiska diktaturer där problemen är värst nämns knappt i en bisats.
Ändå är boken läsvärd, ett fönster in i en annan verklighet som börjar bara några tiotal mil från Skåne och omfattar större delen av världen.
Det mest bestående intrycket ger kanske vitryssen Ales Bjalitskis budskap till svenskarna: ”Förstå att uppskatta er frihet!”.
Eller den ryske människorättsaktivisten Valentin Gefters ytterst försiktiga optimism: ”Jag vill i alla fall hoppas att våra ansträngningar inte kommer att gå spårlöst förbi.”
