Det här är den andra i en serie av sex artiklar som jag skrev efter en vecka i Ryssland i början av december 2007. Artiklarna publiceras i Sydsvenskan i julveckan.
Ryska rikstäckande tv-kanaler visar sedan flera år bara sådana nyheter som passar makthavarna. En del tidningar tar sig friheter, men framför allt på mindre orter kan de råka illa ut. Det största problemet är ändå att ryska journalister inte förstår vad opartiskhet är, säger pressfrihetskämpen Oleg Panfilov.
Den starkt regeringskritiska tidningen Novaja Gazeta är i väst mest känd som den tidning där den mördade journalisten Anna Politkovskaja arbetade. Tidningen publicerar i varje nummer skarpa avslöjanden om makthavare på olika nivåer, och artiklarna är ofta mycket personligt hållna.
Tidningens centralredaktion finns i Moskva, men Novaja Gazeta har också några regionala upplagor, bland annat i miljonstaden Nizjnij Novgorod några timmars tågresa öster om Moskva.
Novaja Gazetas lokalredaktion i Nizjnij Novgorod är två små rum i ett gammalt tegelhus på Gagaringatan. Närmaste granne är stadens centrala häkte, och precis när vi kommer på besök kör en blå fångbil ut genom häktets portar.
Redaktionschefen Emilija Novruzova är upprörd. I tre månader har den lokala upplagan inte kommit ut – datorerna är beslagtagna.
– Polisen kom hit samma dag som vi publicerade en stor kritisk artikel om guvernören, de skulle kontrollera om vi hade piratprogram i datorerna.
Hade ni det då?
– Det är klart att vi hade, det har nästan alla i Ryssland. Men det var inget sammanträffande att de valde att kolla just våra datorer, och inte i grannkontoret. Med sig hade de en höjdare från avdelningen för kamp mot organiserad kriminalitet, de brukar inte syssla med piratprogram. Han pratade med mig om tidningens innehåll medan de andra höll på med datorerna.
Datorerna har fortfarande inte lämnats tillbaka, och nu har tidningen köpt nya, med licensierad programvara. Men problemen är inte över för det. Nu ska en av tidningens journalister ställas inför rätta, anklagad för att ha vidarebefordrat ofördelaktiga rykten om en tjänsteman till en annan journalist som sedan publicerat informationen i sin tidning.
Pressfrihetskämpen Oleg Panfilov har sitt kontor i ryska journalistförbundets lokaler i centrala Moskva. Han leder organisationen CJES, Centrum för journalistik i extrema situationer och tror inte på tillfälligheter. Men i viss mån får journalisterna skylla sig själva när deras tidningar råkar ut för tillslag, menar han.
– Problemet brukar vara att journalister inte bara är journalister, de engagerar sig politiskt, och då är det ingen riktig journalistik de sysslar med. När ryska journalister förföljs ska man alltid kolla vad de har för politisk koppling.
Chefredaktören för Novaja Gazetas upplaga i Nizjnij Novgorod råkar också vara en aktiv medlem i det förbjudna nationalbolsjevikiska partiet. I början av december gjorde polisen en liknande razzia på Novaja Gazetas lokalredaktion i Samara och beslagtog datorer. Där är chefredaktören aktiv medlem i oppositionspartiet SPS.
– Det finns väldigt få riktiga journalister som inte är politiskt engagerade i Ryssland, den sovjetiska traditionen sitter kvar i väggarna, säger Oleg Panfilov och suckar.
Fakta: Pressfrihet i Ryssland
I Sovjetunionen styrdes alla massmedier av kommunistpartiet fram till 1990. Då blev det möjligt att ge ut oberoende tidningar, och då grundades också Sovjetunionens första oberoende radiostation, Echo Moskvy. På hösten 1993 grundades Rysslands första rikstäckande icke-statliga tv-kanal, NTV, av oligarken Nikolaj Gusinskij.
Under 90-talet hade massmedierna svårt att klara sig ekonomiskt, och gick ofta i olika maktgrupperingars ledband, vilket ledde till att allmänhetens tilltro till massmedier sjönk kraftigt.
Snart efter det att Vladimir Putin vunnit presidentvalet i mars 2000 fick den kritiska tv-kanalen NTV problem. Vladimir Gusinskij greps misstänkt för ekonomisk brottslighet och så småningom tog statliga gasjätten Gazprom över tv-kanalens aktier.
Alla rikstäckande tv-kanaler i Ryssland kontrolleras nu av Kreml. Enligt samstämmiga uppgifter får tv-kanalerna tydliga instruktioner om hur nyhetshändelser bör rapporteras och vem som inte får intervjuas.
Sydsvenskan 24.12.2007
Text, foto på Oleg Panfilov: Kalle Kniivilä
Foto på Emilija Novruzova: Michail Beznosov
Mer på temat:
6 svar på ”Polisbesök efter kritisk artikel”
Kände bara att jag blev tvungen att kommentera på detta. Råkade kolla bland dina äldre inlägg. Saken är nämligen den att jag bodde mittemot häktet på Prospekt Gagarina våren 2007. Brukade ofta gå till Magnit bakom häktet för att handla. Världen måste vara liten. Såg dock aldrig till eller direkt tänkte på Novaja gazetas kontor och tyvärr såg jag nog inte till några av deras tidningar i kioskerna heller.
Vet inte om min kommentar tillförde något, men vill passa på att tacka för en lysande blogg som ökat min förståelse mycket sen jag började läsa här! :)
Då kanske du åt på det här haket bredvid häktet någon gång? Eller kanske inte, det är egentligen en fabriksmatsal och inte jättelätt att hitta om man inte tillhör lokalbefolkningen.
Tyvärr inte. Åt oftast i universitets stolovaja eller möjligen nere på stan. Edok vid pl. Ljadova var en närmre favorit. Fast pirozhki som såldes vid busshållplatsen bredvid häktet blev det förstås en och annan också. Hoppades du hann pröva dem också. :)
Glömmer förresten aldrig den vårdag då fångarna var utkommenderade för att sopa gatorna runt häktet. Det kändes som om man var med i en gammal fängelsefilm.
Vilka periferier ni kan. Själv är jag bortskämd nog att uppskatta kaféet ovanför den utmärkta bokhandeln Dirizjabl. Mitt på Pokrovka/Sverdlovka. Annars finns en utmärkt uzbekisk restaurang på vägen från Pl. Svobody till Pl. Sennaja. Bredvid ett varuhus där man köpa billiga skridskor.
Kan och kan. Jag har sammanlagt tillbringat ungefär sex timmar av mitt liv i Nizjnij Novgorod. Anlände med nattåget från Moskva, åt frukost på McDonald’s mittemot stationen (skämmigt, visst, men inget annat ställe hade öppet så tidigt), besökt Sacharovmuseet, Novaja Gazetas lokalredaktion, fabriksmatsalen bredvid Novaja Gazetas redaktion samt busstationen. Här är alla mina foton från Nizjnij.
Men ni som har tillbringat lite längre tid i Nizjnij N., besökte ni Sacharovmuseet? Anledningen till att jag överhuvdtaget tog den vägen till Sjumerlja var ju att jag dels ville besöka museet, dels Novaja Gazetas lokalredaktion. Bor man lite längre på ett ställe är ju risken annars att man aldrig besöker sevärdheterna (nu menar jag museet, inte redaktionen), eftersom man alltid kan åka dit nästa dag, eller nästa…
Jag har varit där en hel del, senast över jul. Men du har lyckats bevista platser jag inte varit på. Har flera gånger varit på väg till Sacharovmuséet, dock, liksom till Muzej nizjegorodskoj intelligentsii (mest för namnet).
Det är precis så som du säger om man bor länge på ett ställe.
Men det är en mycket fin stad, tycker jag. Har mest varit i den övre, äldre delen av staden. Där finns ett mycket trevligt konstmuseum, flera fantastiska kyrkor, en mycket vacker moské, Kreml med utsikt över Volga, Strelka där Volga och Oka möts, marknaden naturligtvis. Mycket musik, bio och liknande.