Emily von Sydow skriver i dag på Sydsvenskans opinionssida under rubriken “Låt inte svenskan odlas på Skansen” om hur språk, och då framför allt engelskan, misshandlas i Bryssel. (Artikeln finns inte i nätupplagan.) Hon polemiserar mot Marian Radetzki, som nyligen i Dagens Nyheter pläderade för att svenska språket, och förmodligen också alla andra språk förutom engelskan, så småningom borde avskaffas.
Det finns egentligen ingen direkt motsättning mellan detta och det Emily von Sydow skriver. De EU-byråkrater som i Bryssel misshandlar engelska gör så därför att de inte har tagit steget fullt ut. De avstår från att använda sitt eget språk (vilket de rent teoretiskt skulle ha all rätt att göra), men de har ändå modersmålet kvar som en helt onödig ballast. Eller?
Emily von Sydow talar dock varmt för svenska tolkar. Visst, i formella sammanhang skulle man kunna använda tolkar mer än man gör nu, även om det kostar. Men det går inte alltid att använda tolk. Då hade det varit sympatiskt om alla hade tagit ett halvt steg varann till mötes och lärt sig esperanto?
Men det var inte dit jag ville komma. Språk är makt att övertyga, och den som har makten över språket har lättare att övertyga än den som måste använda motståndarens språk. Men språk är också prestige. Och det mest prestigefyllda språket i dag är ju engelska.
Också Emily von Sydow skriver att språk inte bara handlar om kommunikation eller identitet, det handlar också om makt:
Så det är en futtig kommunikation som Radetzki föreslår, att använda engelskan i allt väsentligt och låta svenskan odlas på Skansen. Det vore dessutom ett sätt att göra sig av med sin maktbas.
Så hävdar hon att antalet ryskspråkiga, enligt en artikel i International Herald Tribune, minskar med ofattbara 700.000 personer per år. (Egentligen handlar det om Rysslands befolkning, vilket strängt taget inte är samma sak.) Och så fortsätter hon.
I ett ansträngt försök att motverka engelskans dominans har därför Kreml startat en PR-kampanj för ryskan. Det tyngsta argumentet, enligt utbildningsminister Andrej Fursenko är att ryskan var det första språket som talades i rymden.
Men spåren efter ryskans dominans sopas nu igen över hela det forna Sovjetimperiet och det är inte särskilt populärt att tala ryska när man vill göra sig förstådd i Prag. När jag studerade ryska i början av 1980-talet i Stockholm såg jag det som en smart investering för framtiden. Idag tycker jag mandarin eller hindi hade varit ett smartare val.
Nåväl. Det beror väl på var man vill göra sig förstådd. Jag har själv aldrig försökt tala något annat språk än ryska i Ryssland, men efter en reportageresa [artikel1, artikel2, artikel3] med en icke-rysktalande fotograf till S:t Petersburg i höstas, och en studieresa med en likaledes icke-rysktalande kollega till rysktalande östra Estland kan jag intyga att man verkligen inte kommer långt med engelska där. Till och med i EU-landet Estland var det få ryskspråkiga journalister som kunde engelska. Så alltför hotat är väl inte ryska språket, det är långt kvar till Skansen.
Dessutom talas ryska fortfarande i rymden. Det blev till och med lite för mycket ryska för de amerikanska astronauterna på rymdstationen Mir, kan man läsa här. Ryska används fortfarande på internationella rymdstationen ISS, och till och med betalande amerikanska passagerare måste lära sig ryska.
Lite intressant är det ändå att webbplatsen för den ryska regeringens PR-kampanj för ryska språket är på ryska och engelska, och heter… gissa vad? Givetvis www.russian2007.ru.
3 svar på ”Tala ryska i rymden!”
Hm!
Jag tror inte heller att ryskan känner sig trängd av engelskan på ett språkligt plan. Satsningen på en kampanj för det ryska språket är väl snarare en satsning på den ryska kulturen (som ju faktiskt kan “sälja”, jag tänker på turister och på export av film litteratur och musik), som ju bärs fram just av språket, och en utbildningssatsning, för att ryssarna själva skall läsa mer och skriva korrekt ryska (i Ryssland är man väldigt noggrann med vad som är korrekt enligt gamla regler, har jag tyckt mig märka, ingen Fredrik Lindström där, inte!).
Interessant Kalle!
Som et apropos kan du sjekke ut spalten Charlemagne i sist ukes The Economist hvor det også handler om språkpolitikk i Brüssel.
Personlig tror jeg det er minst like signifikant at Det russiske språkåret ble åpnet i Paris og at man i tillegg til en russisk og engelsk tittel også fronter en franskspråklig tittel på prosjektet. Det virker altså som om idéen bak språkåret er inspirert av franskmennenes Francophonie og at et av målene for russerne er å støtte opp under det russiske språkets posisjon i de områdene hvor det tidligere har spilt en stor rolle (“Det nære utland”), for på den måten å kunne opprettholde Russlands innflytelse der. Dermed blir språkåret et virkemiddel i storpolitikken på samme måte som importforbud av vin, mineralvann og laks, avstengning av gasskraner osv.
Tack! Artikeln från The Economist är här. Bara ett litet citat: