Balansgång mellan Bryssel och Moskva

I mitten av november 2008 tillbringade jag i egenskap av tidningskonsult fem dagar på den oberoende vitryska lokaltidningen Intex-Press redaktion i staden Baranovitji, drygt femton mil sydväst om Minsk. Besöket var ett led i ett SIDA-finansierat utbildningsprojekt för vitryska journalister. Det här är min rapport från besöket. Den som vill kan också titta på mina foton från resan, läsa min resedagbok och mina rapporter från tidigare omgångar som visar hur situationen för oberoende tidningar försämrats år efter år, även om Minsk under det senaste året har försökt använda EU som en motvikt mot för stort inflytande från Ryssland, och därför verkar berett att gå med på små, hittills mest kosmetiska eftergifter.

• Här ska inte demokratiseras (maj 2006)
• Resultaten talar för sig själva (december 2005)
• En liten skärva av Sovjetunionen (april 2005)
• Ordning och reda i Ledarens skugga (november 2004)
  
• Oberoende röster i ett öde medielandskap (oktober 2003)
• Inte lätt att vara journalist i Minsk (maj 2003)

Det är inte många som vet att Vitryssland och Ryssland är samma land. Ett land som heter “Förbundsstaten Vitryssland och Ryssland”. Förbundsstaten bildades redan i december 1999, och den som reser in i Ryssland eller Vitryssland kan råka lägga märke till att immigrationskortet man måste fylla i är detsamma i båda länderna.

I övrigt för förbundsstaten en tynande, virtuell tillvaro, företrädesivs på sin egen webbplats, www.soyuz.by. Den vitryska eliten med Aleksandr Lukasjenko i spetsen har inga planer på att bli uppslukad av den mäktiga grannen i öster, nu när han inte längre på allvar kan hysa några förhoppningar om att bli ledare för bör båda länderna.

Vitrysslands förhållande till Ryssland blev mer spänt efer gastvisten i december 2006, och under det senaste året har Vitryssland allt mer försökt balansera mellan Ryssland och EU. Inför parlamentsvalet i september släpptes de politiska fångarna på fri fot, och ett antal oppositionskandidater tilläts delta i valet – men ingen tilläts bli vald.

Huvudkravet från EU:s sida var ändå uppfyllt, politiska fångar är släppta, och efter valet lyfte EU på försök reserestriktioner som gäller vissa vitryska myndighetspersoner “för att uppmuntra dialog med vitryska regeringsföreträdare och vidtagande av åtgärder för att stärka demokratin och respekten för mänskliga rättigheter”.

Beslutet att lätta på sanktionerna mot Vitryssland fattades den 13 oktober, och resultaten ska utvärderas av EU före den 13 april 2009. Därför är vitryska myndigheter medvetna om att beslut som fattas nu är av avgörande vikt när det gäller landets fortsatta relationer med EU.

Det är därför viktigt att EU och Sverige tydligt markerar vilken sorts utveckling som krävs för att relationerna ska kunna utvecklas i positiv riktning. I detta sammanhang tilldelas situationen kring yttrandefrihet och massmedier stor uppmärksamhet, och den vitryska sidan har redan kommit med en liten eftergift: de två oberoende tidningarna Nasja Niva och Narodnaja Volja får nu säljas i statliga tidningskiosker och de tas med i postens prenumerationskatalog.

Samtidigt bör man inte glömma bort att ett drygt tiotal oberoende tidningar fortfarande är bannlysta i det statliga distributionssystemet, vilket innebär att situationen fortsättningsväs är sämre än den var före december 2005, när denna form av begränsningar mot oberoende tidnignar infördes i stor skala. Därför är det viktigt att bristen på pressfrihet i Vitryssland även i framtiden ägnas ständig uppmärksamhet.

Tidningsprojektet utvidgas

Det är glädjande att Sverige nu kunnat återuppta ett utbildningsprogram för vitryska journalister som jag tidigare arbetat med, och som haft uppehåll sedam våren 2006. Projektet administreras som tidigare av Fojo, fortbildningsinstitutet för journalister vid högskolan i Kalmar, och handlar om professionell rådgivning till oberoende vitryska tidningar med besök på redaktionerna.

Tidigare har sju tidningar deltagit i projektet som: Belorusskij Rynok (Minsk), Gazeta Slonimskaja (Slonim), Region-Vesti (Svetlogorsk), Mestnaja Gazeta (Volkovysk), Infa-Kurjer (Slutsk), Inform-Progulka (Luninets) samt Vetjernij Bobrujsk (Bobrujsk). Tidningarna Region-Vesti samt Mestnaja Gazeta har sedermera upphört som en följd av tryck från de lokala myndigheterna (chefredaktörerna har sökt asyl i Sverige och Ukraina), medan de andra fem tidningarna i varierende grad utvecklat sin form och sitt innehåll under projekttiden.

Denna omgång valde Fojo att skicka två konsulter till tidningen Intex-Press i staden Baranovitji, sydväst om Minsk. Förutom mig föll valet på Gunnar Westerberg som innehaft olika chefspositioner på Sydsvenskan och som i slutet av 1990-talet under ett helt år arbetade med omgörningen av ett antal lokaltidningar i Lettland efter det att de hamnat i Bonnierkoncernens ägo. Eftersom Gunnar inte talar ryska deltog även Veronika Menjoun från Fojo som tolk.

Tanken var att Gunnar med sin chefserfarenhet skulle ta sig an tidnignens övergripande struktur, administration och samarbetet mellan redaktionen och annonsavdelningen, medan jag mer skulle arbeta direkt med reportrarna och redigerarna, titta på texter och diskutera nyhetsvärdering, layout och hierarkin på sidorna.

Struktur och innehåll i fokus

Vi inledde arbetet på redaktionen med ett kort introduktionsmöte för alla på redaktionen. Vid ytterligare två tillfällen samlades huvuddelen av de anställda för gemensamma genomgångar och diskussioner med oss. Under resten av tiden arbetade vi i mindre grupper. Gunnar och Veronika ägnade mycket tid till att diskutera med chefredaktören och annonsavdelningen. Jag deltog några av redaktionens möten för att se hur arbetet går till och arbetade med reportrarna och redigerarna.

Målsättningen med vårt rådgivningsbesök var inte att peka med hela handen och bestämma hur tidningen skulle se ut, utan snarare att diskutera skillnader i synsätt, argumentera för varför vi i Sverige skulle göra vissa saker på ett annorlunda sätt,

Till stor del var problemen likartade med dem jag uppmärksammat vid mina tidigare besök på vitryska redaktioner. Vi valde ut några huvudpunkter som vi försökte diskutera och argumentera för under besöket:

• Det behövs fler puffar på förstasidan, det behövs en bildtext till den stora bilden, man måste undvika bildkrock mellan huvudbilden och bilden i spalten till höger.
• Annonserna på förstasidan tar för stort utrymme, de är skrikiga och stör huvudbilden eftersom det varken finns bildtext under bilden eller annonslinje ovanför annonserna. Som första åtgärd måste man införa bildtext och annonslinje, på sikt bör man minska antalet annonser på förstasidan, helst till hälften.
• Sista sidan är ett attraktivt utrymme som nu är helt fylld med annonser, det skulle vara bra även för annonsörerna om det fanns redaktionellt innehåll här. Men allt kan inte göras direkt, första prioritet måste vara att minska antalet annonser på förstasidan, kanske genom att höja priset där, på den mest attraktiva platsen.
• Annonserna på alla sidor måste skiljas åt från redaktionellt innehåll på ett tydligare sätt, med annonslinjer. Annonsmaterial får inte se ut som redaktionell text, det räcker inte med ett litet “k” i slutet av texten för att visa att det handlar om betald annons. Idealet vore att slopa betalda artikelliknande texter helt och hållet, men det är inte realistiskt i vitryska förhållanden. Minimikravet är att rubriktypsnittet måste vara annorlunda än i redaktionellt material, likaså brödtexten, journalister ska inte skriva annonsartiklar, och annonsartiklarna måste skiljas åt från redaktionellt innehåll med en tydlig annonslinje.
• Tidningens struktur bör göras tydligare och mer sammanhängande. Texter som logiskt sett hör ihop bör inte läggas på flera olika ställen i tidningen. Andrasidan skulle kunna användas för opinionsmaterial, tredjesidan skulle kunna bli plats för de bästa nyheterna. I vilket fall bör man fundera ett varv till på hur de befintliga färgutrymmen används. Nu krockar många små redaktionella bilder med annonser och alltför stora och blaffiga vinjetter i färg. Kanske kan man samla färgannonser till en av sidorna och vika den första färgsidan åt redaktionellt material, med en huvudbild, inte många mellanstora.
• Hierarkin av artiklar på sidorna bör tänkas igenom. Det borde synas direkt vilken artikel som är viktigast och vad den handlar om. Det är viktigt att formulera rubrikerna slagkraftigt och se till att det tyngsta nyhetsjobbet på sidan faktiskt får den svartaste rubriken högst upp på sidan. Man bör också tänka mer på bilderna och generellt ha minst en dragarbild på varje uppslag.
• Man bör tänka på dynamiken också när det gäller textlängder. Många texter känns för långa och är ibland redigerade på ett sätt som gör att de känns ännu längre.
• Många av texterna ger intryck av att reportern inte har kunnat ta avstånd från sina källor utan återger det olika källor (eller ofta en enda källa) har sagt, utan att göra klart för sig själv eller för läsaren vad detta egenligen innebär. Texterna skulle ofta kunna vässas till ordentligt, men frågan är vad som är möjligt när reportrarna samtidigt är mycket beroende av sina fåtaliga källor, och källorna vill ha kontroll över hur deras uppgifter används, för att själva inte få problem. Balansgången är svår.

Chefredaktören på Intex-Press skickade också en egen lista på frågor han ville att vi skulle beröra under besöket. Till stor del sammanföll listan med det vi ville ta upp, och många av punkterna som gällde exempelvis layout, bildtexter, annonsförsäljning och redaktionens interna organisation kunde vi ta upp i diskussionerna. Tiden för den diskussion av ingresser, rubriker och textkomposition redaktionen önskat blev för kort, och det blev ingen tid över till diskussion av tidningens webbplats som hittills har ett mycket anspråkslöst antal besökare.

Journalisterna vill ha konkreta råd

Redan under besöket lyckades vi införa vissa ändringar på förstasidan som förhoppningsvis blir bestående. Några sidor ur det senaste numret gjordes om, och vi diskuterade bättre planeringsrutiner för att skapa dynamik och balans på varje enskild sida och i hela tidningen. Ett grundläggande problem som finns på alla tidningar i Vitryssland som jag har besökt är, att redigerarna trots sin kunskap och erfarenhet bara har ett mycket begränsat mandat att påverka planeringen och utformningen av tidningen.

I huvudsak fick vi bra gehör för våra synpunkter. Chefredaktören planerade sedan tidigare en större omgörning av tidningen, och kommer nu att skicka skisser till oss för att diskutera varianter. Diskussionerna om rubriker och strukturen i nyhetsartiklarna var givande, men de kommer att kräva uppföljning under de följande månaderna fram till det planerade återbesöket.

Reportrarna och redigerarna på tidningen var mycket intresserade av vet vi hade att berätta, och diskussionerna var givande. De efterlyste dock fler konkreta råd framför allt när det gällde rubriker, ingresser och sidplanering. Intresset för praktiska övningar och jämförelser mellan svenska och vitryska tidningar var stort, men tiden räckte inte till.

Generellt visade det sig att ett besök av tre personer kräver större planläggning och samordning än de enmansexpeditioner som jag hittills sysslat med. En ensam konsult kan alltid arbeta med den del av redaktionen som är minst upptagen med löpande arbete. En större grupp måste samordna insatserna för att inte störa produktionen.

Ett problem är också att ett femdagarsbesök på en veckotidning oundvikligen innebär att en stor del av redaktionen under åtminstone två av dagarna är mycket upptagen med att få ihop veckans tidning och har lite tid till djuplodande diskussioner.

Vid ett återbesök och vid besök på andra tidningsredaktioner måste man därför redan i förväg noggrant planera schemat så att det finns tillräckligt med tid för konkreta diskussioner med reportrar och redigerare kring de artiklar och sidor de förbereder till nästa nummer. Diskussioner kring skillnader i arbetssätt underlättas om man kan visa de vitryska journalisterna några exempel på svenska tidningssidor med rysk översättning. Översättningarna måste i så fall givetvis förberedas i förväg.

I huvudsak anser jag att första besöket på Intex-Press var en framgång, men de konkreta resultaten kan utvärderas först efter uppföljningsbesöket. Generellt är projektet med besök på redaktioner värdefull inte bara därför att det förhoppningsvis leder till utveckling i tidningarnas sätt att arbeta, utan också för att visa både redaktionerna och de vitryska myndigheterna att EU och Sverige lägger stor vikt vid yttrandefriheten i Vitryssland.

Mer på temat:

• EU-kommissionen om relationerna med Vitryssland
• Are “Narodnaya Volya” and “Nasha Niva” to be returned into kiosks and offered for subscription?
• Subscription to “Narodnaya Volya” and “Nasha Niva” possible