Falskt om falska foton

Esperanto: Falsa atesto pri falsaj fotoj

Det är väldigt lätt att tro på någonting man vill tro på. Och ännu lättare att misstro något man inte vill tro är sant. En journalist ska alltid förhålla sig kritiskt till sina källor, men var går gränsen?

Kriget i Georgien diskuteras överallt, och överallt möts man av de lögner som är resultatet av varje krig.

Förra veckan ringde jag flera gånger upp en representant för den georgiska regeringens krisgrupp i Tbilisi. Han hävdade att de georgiska trupperna inte alls hade skjutit mot bostadshus i Tschinvali. I stället var det rysk flygbombning som ledde till att en stor del av staden förstördes, menade han.

Inte speciellt troligt, om man tar hänsyn till ögonvittnesskildringar. Därför var jag också något skeptisk till hans uppgifter om de ryska truppernas frammarsch i Georgien, och om den ryska flygbombningen av olika byar och städer, framför allt Gori, där han hävdade att tiotals civila dödats.

Senare visade det dock sig att de flesta av hans uppgifter – förutom de om Tschinvali – kunde bekräftas av oberoende källor. Så var det också när det gällde bombningen av Gori. Ändå hävdade ryska källor att ingen bombning hade ägt rum i Gori.

Om Gori inte hade bombats – ja, då måste fotona som visade situationen efter bombningen vara falska. Det tyckte i alla fall många ryska internetanvädare, som är djupt skeptiska till västerländska massmedier, samtidigt som de av någon anledning oftast litar på sina egna. Och till slut hittade de beviset på hur falska de förhatliga västliga massmedierna är.

Jag såg beviset i esperantogruppen soc.culture.esperanto. Där skrev en rysk esperantist om en uppseendeväckande intervju med en Reuters-fotograf. I intervjun med Aleksej Venediktov på den seriösa och tillförlitliga ryska radiostationen Echo Moskvy erkände den ukrainske fotografen Gleb Garanitj att hans foton från bombningen i Gori var arrangerade.

Venediktov: Vilka är människorna på fotona?
Garanitj: Det är helt vanliga människor. Modeller, skulle man kunna säga. Människor som gick med på att hjälpa oss med fotona. Det är väl inget konstigt med det?
Venediktov: Men det innebär ju att du har vilselett miljontals människor.
Garanitj: Eller så kan det tvärtom vara så att jag har visat sanningen. Jag fick höra att där hade funnits kroppar. Och för att visa sanningen, skulle jag då hämta tillbaka dem från bårhuset och fotografera dem? Och den skadade kvinnan i eld, på taggtråd? Tror du att hon skulle suttit där i flera timmar, ända från natten, och att ingen skulle ha hjälpt henne? Åtminstone tagit loss henne?

Jag blev chockad när jag läste intervjun. I några minuter trodde jag verkligen att Reuters hade distribuerat falska fotografier om händelserna i Gori. Jag till och med kommenterade inlägget i soc.culture.esperanto och skrev, att om en fotograf beter sig omoraliskt innebär det ändå inte att det som hänt i Gori inte har hänt. För det finns ju fler bevis på händelserna i Gori än Gleb Garanitjs foton.

Så började jag undra varför jag själv inte hade hört den märkliga intervjun, trots att jag lyssnar på Echo Moskvy regelbundet. Dessutom var det något förvånande att intervjun fanns på en massa obskyra bloggar – men inte gick att hitta på radiostationens webbplats.

Efter några minuters undersökning visade det sig att intervjun aldrig hade ägt rum. Den var helt och hållet påhittad. Inte bara hade Echo Moskvy dementerat den, utan även nyhetsbyrån Reuters, som till och med hade lagt ut en hel serie av bilder från Gori för att visa att bilderna inte kunde vara arrangerade.

Det mest skrämmande är ändå inte att någon har hittat på en falsk intervju för att underblåsa sina egna paranoida idéer om västliga massmediers falskhet. Sådant kan man ju inte sätta stopp för. Riktigt mörkrädd blir man när man ser hur gärna människor tror på olika konspirationsteorier, och hur svårt det är att få dem att se sanningen.

Echo Moskvy fick veta om den falska intervjuns existens när den ryska statstelevisionen kontaktade radiostationen för att fråga om intervjun möjligen också hade filmats. Ett sådant bevis på de västliga massmediers falskhet hade ju varit guld värt för den ryska statstelevisionen. Tyvärr hade intervjun dock inte filmats, av den enkla anledningen att den aldrig hade ägt rum.

Originalupplagan av den falska intervjun var på nätet bara några få timmar – bloggen där den publicerades drog in den direkt efter att Aleksej Venediktov hade dementerat den. Men under dessa få timmar hade texten kopierats av andra bloggare, och den spridde sig i blixtfart. Många vägrar att tro att intervjun aldrig ägt rum, och den används fortfarande som bevis för hur falska västliga massmedier är.

En sökning på “Venediktov Garanitj” på ryska ger över 750 träffar, och de flesta av dessa går till sajter med den falska intervjun. Det är betydligt svårare att hitta information om att intervjun faktiskt aldrig ägt rum. De ryska bloggarna vill uppenbarligen tro på det de redan tror sig veta.

Mer på temat:

• Gleb Garanitjs foton hos Reuters
• Вся правда о снимках из Гори (Осторожно – фальшивка!)
• «Модели, можно сказать». В «живом журнале» появилось интервью, которое Глеб Гаранич не давал «Эху Москвы»
• Эхо Москвы: Война и интернет. Дезинформация в блогах
• РИАН: “Эхо Москвы” не делало интервью о якобы постановочных фото из Грузии
• Война объективов. Взгляд фотоагентств