Första kretsen – ord som sprängde betongen

På fredagskvällen klockan 23.00 visar SVT fjärde delen av Den första kretsen, en utmärkt rysk tv-serie som är baserad på Aleksandr Solzjenitsyns roman med samma namn. Det är inte för sent att börja titta – serien har tio delar. Lyssna speciellt på berättarrösten, det är Solzjenitsyn själv.

I dag torsdag hade jag tur – jag var ledig och hemma i Lund hela dagen, eftersom jag ska jobba helg. Och just denna dag var det en ovanligt intressant gästföreläsning på slaviska institutionen vid Lunds universitet. Förresten så finns inte slaviska institutionen längre, det heter något annat. Men det hette så när jag läste där en gång i tiden.

I alla fall, Konstantin Polivanov från ekonomihögskolan i Moskva (Высшая школа экономики) föreläste om Aleksandr Solzjenitsyn och självbiografiska drag i Den första kretsen. Det kanske bara är i Ryssland ekonomihögskolor avlönar docenter i litteraturvetenskap.

Föredraget var på ryska, mitt på dagen, och informationen hade inte gått ut till alla som kunde vara intresserade, men det var ändå nästan fullsatt i den lilla föreläsningssalen. För dem som inte kunde vara med spelade jag in hela föreläsningen, den kan man lyssna på här under.

Första halvan av föredraget handlade om Aleksandr Solzjenitsyns liv och öde, och även om jag läst en hel del om honom fick jag veta ett och annat nytt och intressant. Bland annat att hans morfar i sin ungdom var en fattig herde på Krimhalvön, men arbetade sig upp så att han till slut var en storbonde med ett hundratal lönearbetare i Krasnodar-området i södra Ryssland. Han kunde också ge sina barn en bra utbildning, Aleksandr Solzjenitsyns mor studerade före revolutionen på ett jordbruksinstitut i Moskva.

Aleksandr Solzjenitsyn själv var född 1918 och hann precis bli lärare i fysik och matematik innan kriget började 1941. Efter en kort tid vid fronten som vanlig soldat omskolas han till artilleriofficer, och 1945 är han återigen vid fronten, där han grips för oförsiktiga brev om Rysslands historiska utveckling som han utväxlat med en studiekamrat. Straffet blir åtta års fångläger och “evig förvisning” i utkanterna av Sovjetimperiet.

Här närmar vi oss tiden för Den första kretsen, Solzjenitsyns första roman som till stor del utspelar sig i det specialfängelse för vetenskapsmän i Marfino i Moskvas utkanter där Solzjenitsyn tillbringade tre år. I boken är de tre åren koncentrerade i tre dagar.

En viktig utgångspunkt i Den första kretsen är atombomben som Sovjetunionen ännu i slutet av 1940-talet inte hade lyckats utveckla. Diplomaten Volodin får veta att en informatör i USA ska överlämna uppgifter om det amerikanska kärnvapenprogrammet till en sovjetisk spion, och kommer efter viss vånda fram till att Stalin inte bör få tillgång till atombomben. Därför ringer han amerikanska ambassaden och varnar.

Det moraliska dilemmat i romanen handlar dels om det är rätt av Volodin att varna amerikanerna, dels om det är rätt av vetenskapsmännen i specialfängelset att hjälpa säkerhetstjänsten ta reda på vem det var som ringde ambassaden.

I den ursprungliga svenska översättningen från 1968 (och alla andra översättningar från tiden före 1974) är det moraliska dilemmat tillplattat, eftersom Solzjenitsyn strök atombomben, spionen och kritiken av Lenin när han fortfarande hoppades att boken skulle kunna ges ut i Sovjet. 1970 fick han Nobelpriset i litteratur, 1974 förvisades han till utlandet, och först därefter publicerade han den betydligt intressantare originalversionen. Det finns en ny svensk upplaga från 1984, och förmodligen följer den originalversionen. Ska man läsa boken på svenska ska man därför se till så man inte får den gamla, censurerade versionen.

I alla fall, flera av romanpersonerna har sin grund i riktiga personer, Solzjenitsyns kamrater i specialfängelset. Huvudpersonen Gleb Nerzjin är Solzjenitsyns alter ego som drömmer om att räkna ut varför den ryska revolutionen ägde rum.

Det viktiga är ändå inte vem som var förebild till vem, utan hur Solzjenitsyn använder sina romanfigurer för att förklara världen och ställa frågor som det kanske inte finns något entydigt svar på.

Gårdskarlen Spiridon i romanen är Rysslands hela 1900-tal i genomskärning. Han är född 1900, var med och slog ner upproret mot sovjetdiktaturen i Kronstadt utanför Petrograd 1921 (“vi tog någon fästning”), lyckades sedan bra som bonde och hade turen att drabbas av en eldsvåda som förstörde hans egendom. Utan egendom räknades han inte till utsugarna när kollektiviseringen av jordbruket började.

Ändå hamnade han till slut i fångläger. Så frigavs han lagom till kriget, hamnade på den tyska sidan av frontlinjen och landade i den amerikanska ockupationszonen tillsammans med sin familj som mirakulöst nog hade överlevt. Där hade han stannat där om inte barnen hade börjat kräva att familjen skulle åka hem till Sovjet. Sedan gick det som man kunde gissa, alla hamnade i fångläger. I Tyskland hade Spiridons syn kunnat räddas med en operation, i det sovjetiska fånglägret blir han nästan blind.

När Spiridon talar med Solzjenitsyns alter ego Nerzjin om atombomben säger han att amerikanerna gärna får spränga en sådan över Moskva. Det gör inget om han själv och alla andra vanliga människor i Moskvatrakten åker med, bara man blir av med Stalin och hans medhjälpare, menar han.

Nerzjin håller inte med Spiridon, och när en kamrat vill skapa en hemlig organisation av före detta officerare för att störta sovjetmakten vägrar han att ens tänka på saken.

Det behövs inga bomber, det behövs ingen hemlig organisation. Ord ska spränga betongen, menar Nerzjin – och Solzjenitsyn. Så blev det också.