Handelskrig under ytan

Jag tittar på finsk tv så sällan att jag sedan länge funderar på om det är lönt att betala Comhems hutlösa abonnemangsavgift – det är inte billigt per tittad minut, eftersom jag inte vill ha någon annan betalkanal förutom TV Finland. Men i går såg jag en ny dokumentär som var värd minst en månadsavgift, om inte två.

Dokumentären heter Kauppasotaa pinnan alla, “Handelskrig under ytan”, och berättar bland annat hur det gick till när finska Rauma-Repola på 1980-talet levererade två unika forskningsubåtar till Sovjetunionen.

Båtarna heter Mir-1 och Mir-2, och det är samma båtar som för ett tag sedan figurerade i världsnyheter när ryska forskare och politiker dök ner till havsbotten nära nordpolen för att ställa en rysk miniflagga där. Fast då hette det att detta var rysk högteknologi.

I alla fall, beställare till forskningsubåtarna var Sovjetunionens vetenskapsakademi som först försökte hitta en leverantör i Kanada, men där satte myndigheterna stopp. Sådan högteknologi kunde inte utvecklas för och levereras till Sovjetunionen, det satte Natos handelspolitiska motsvarighet CoCom (Coordinating Committee for Multilateral Export Controls) stopp för.

Det blev stopp även i andra västeuropeiska länder, och till slut vände Sovjetunionen sig till varvsföretaget Rauma-Repola i Finland. Neutrala Finland var givetvis inte med i CoCom, men eftersom landets industri var helt beroende av import av västerländsk högteknologi vände Rauma-Repola sig till både finska och amerikanska myndigheter för att diskret kontrollera om det gick bra att ta emot beställningen. Ingen ville ju riskera att Finland skulle drabbas av amerikansk bojkott som i förlängningen hade stoppat import av all högteknologi med amerikanska komponenter till Finland.

Rauma-Repolas Tauno Matomäki berättar i programmet att CoCom-begränsningarna hade varit problematiska redan när det gällde export av oljeplatformar och isbrytare till Sovjet, men när amerikanarna tagit sig en funderare fick företaget klartecken för att leverera forskningsubåtarna. Ingen i USA trodde att finnarna skulle lyckas med uppdraget, menar Matomäki:

– Amerikanerna hade precis själva experimenterat med liknande ubåtar, och de tre personer som var med på provturen hade dödats. Tre ryssar färre gör inte så mycket, tänkte de väl.

När det mot förmodan visade sig att Rauma-Repola klarade uppdraget blev det problem.

– Amerikanerna sade, att om ni levererar dessa så hotar det världsfreden, då kan Sovjetunionen kapa av deras förbindelsekablar djupt under havet. De började hota med att driva Rauma-Repola till konkurs, berättar Matomäki i programmet.

Från USA:s sida var dåvarande vicepresident George Bush (den äldre) inblandad. Från finska sidan skrev president Mauno Koivisto ett ganska tydligt formulerat brev där han undrade hur västmakter samtidigt kan snacka om “finlandisering” och kräva att finska företag ska lyda order från USA. “Man kräver att de små ska vara ödmjuka”, skrev Koivisto i brevet som citeras i programmet.

Till slut fick Rauma-Repola leverera de två färdiga forskningsubåtarna, men sedan avbröts tillverkningen efter påtryckningar från USA, trots att Sovjetunionen ville ha två båtar till. Ett färdigt, superdyrt innerhölje i specialmetall blev kvar i en lagerlokal i Finland.

I programmet berättas också om hur det gick till när Nokia levererade de första digitala telefonväxlarna till Moskva. Både KGB och amerikanska underrättelseorganisationer följde saken mycket noga, eftersom det fanns några amerikanska komponenter i växlarna. Amerikanerna trodde att Sovjetunionen skulle kunna använda komponenterna i telefonväxlarna till något otillbörligt.

KGB misstänkte å sin sida att det kunde finnas virus eller trojanska hästar i de amerikanska komponenterna, och att amerikanerna därmed skulle kunna stänga av telefonkontakter i Sovjetunionen i händelse av en kris. En av Nokias medarbetare pumpades på uppgifter av KGB i Moskva vid ett flertal tillfällen. Vad KGB inte visste var att Nokiamannen redan efter fösta omgången hade berättat om händelsen för sina överordnade, och snabbt värvats som dubbelagent av finska Skyddspolisen.

I juli 1987 slöt Finland och USA i hemlighet ett avtal om begränsning av högteknologiexport till Sovjetunionen. Avtalet är hemligt till 2012. Man kan förmoda att även Sverige, Schweiz och Österrike, som formellt stod utanför CoCom, hade liknande avtal. Som en följd av avtalet dömdes en finsk företagare till över två år i fängelse för “landsförräderi”, eftersom han exporterat datorer till Sovjetunionen. Mannen friades dock i Högsta domstolen, eftersom han inte hade brutit mot några finska lagar.

Mer på temat:

Av Kalle Kniivilä

Mest om Ryssland.

5 svar på ”Handelskrig under ytan”

Jovisst. Fast exempelvis just den här dokumentären ska enligt uppgifterna på Yle Areena inte gå att titta på utanför Finland. Av någon anledning funkar det ändå, just nu i alla fall.

I vilket fall, än så länge är riktig tv mycket bättre än internet-tv. När det gäller radio är det nästan tvärtom.

Intressant, älskar den typen av dokumentärer när man får det stora genom det lilla, hur ett litet kämpande företag blir världspolitik.

På Aurora, båten som är mest känd för att ha skjutit signalskotten vid ryska revolutionen, sitter kommunikationsutrustning från L.M. Ericsson. När jag var där pratade guiden, en ung matros, om det som om det var ett ryskt företag. Det stämmer ju inte, men däremot hade Ericsson produktion i St. Petersburg, likt SKF hade genom licens. Företagshistoria kan vara ganska roligt, när det lyfts upp och sätts i sitt historiska sammanhang.

Det har egentligen inte med saken att göra, men jag kollade hur Googles översättningstjänst klarar den finska texten på programmets hemsida. Det blev roligt, men inte speciellt informativt. Roligast var kanske följande engelska “översättning”:

Mountains of Mato Tauno Hill collided CoCom export restriction to problems already jäänmurtajissa, as well as oil platforms, but only dive in the balls she had really serious problems.

Min svenska översättning av samma mening kanske är mer begriplig, men inte lika spännande:

Bergsrådet Tauno Matomäki hade problem med CoComs exportbegränsningar redan när det gällde isbrytare och oljeplatformar, men först när det gällde batysfärer (“dykklot”) fick han riktigt allvarliga problem.

Stängt för kommentering.