Den uzbekiska människorättsaktivisten och offentliga försvararen Agzam Turgunov dömdes i dag till tio år i fängelse. Enligt den uzbekiska domstolen har han gjort sig skyldig till utpressning mot den före detta maken till en kvinna som han försvarade i en äktenskapstvist.
Den före detta maken hade kommit överens om att lösa tvisten genom att betala sin före detta fru en summa pengar. Pengarna skulle överlämnas i närvaro av kvinnans bror samt hennes offentliga försvarare, Agzam Turgunov. I samma stund som Turgunov tog emot ett paket som förmodades innehålla pengarna dök polisen upp och grep honom samt kvinnans bror, misstänkta för utpressning.
Som ledare för människorättscentret Mazlum i Tasjkent har Turgunov noga följt flera politiska fångars situation. Han greps den 11 juli, och tio dagar senare blev det känt att han i samband med förhör hade torterats genom att kokande vatten hälldes på hans överkropp. Turgunov förlorade medvetandet och fick allvarliga brännskador, berättade hans offentliga försvarare Robia Utamurodova som lyckades besöka honom i häktet.
Det är inte första gången tortyr med kokande vatten rapporteras från Uzbekistan. I sin bok Murder in Samakand berättar den förre brittiske ambassadören Craig Murray om en fånge som kokades ihjäl i uzbekisk fängelse. Västerländska experter kunde konstatera att så var fallet genom att titta på utsmugglade fotografier på mannens kropp. (Michael Winiarski skrev om fallet i DN.)
Bara för ett par veckor sedan dömdes den uzbekiske journalisten Solijon Abdurachmanov till tio års fängelse. Officiellt dömdes han för innehav av droger som polisen hittade gömda på undersidan av hans bil ett par dagar efter det att han hade lämnat sin bil på service.
Tio år i fängelse motsvarar väl ungefär vad man får för mord i Sverige – med den skillnaden att svenska fångar kan räkna med att vara vid liv när de lämnar fängelset. Häromdagen lättade EU sanktionerna mot Uzbekistan, eftersom människorättssituationen ansågs ha förbättrats. Förbättringen kanske består i att fångarna inte längre alltid dör när de torteras med kokande vatten?
PS: Är man turist kan man dock ha det trevligt i Uzbekistan: A good day in Uzbekistan.
Mer på temat:
- DN – Sonen torterad och mördad i fängelset
- Uznews – Rights activist jailed for 10 years in Karakalpakstan
- Human Rights Watch – Uzbekistan
- EU Eases Uzbek Sanctions Despite Reporter’s Jailing
- EU Sanctions Ruling Unjustified – Uzbek Rights Activists
- Matthew Pringle: “Torture in Uzbekistan Hard to Eliminate Under Current Regime”
- Journalist’s Unsolved Murder Has Silenced Criticism Of Uzbekistan
- Заключенного правозащитника Агзама Тургунова пытают, обливая кипятком
- Узбекистан: Правозащитник Агзам Тургунов приговорен к десяти годам лишения свободы
- Uznews – «Жестокий приговор, потому что невиновны»
- Узбекистан: Пытки вместо следствия. Адвокатские истории
Ett svar på ”EU tackar för uzbekisk tortyr”
Jag lyssnade på ett mycket starkt föredrag av Craig Murray för ett par år sedan och minns att han var mycket kritisk inte bara mot Karimov-regimen (som “praktiserar tortyr i industriell skala”) utan även mot de amerikanska och brittiska regeringarna som samarbetade med Karimov i “War on terror” och därmed sanktionerade den uzbekiska användningen av tortyr. “Även om tortyr fungerar, vilket jag inte tror, skulle jag hellre dö än att låta någon bli torterad för att rädda mitt liv”, eller något liknande, kommer jag ihåg att Murray sa.
Jag tvivlar för övrigt på att det är någon seriös undersökning av människorättsläget i Uzbekistan som ligger till grund för EU:s lättnader i sanktionerna. Förmodligen är förklaringen snarare att det nu gått vad någon anser är tillräckligt lång tid sedan den fruktansvärda massakern i Andijan (som Malmöjournalisten Elin Jönsson nyligen har gett ut en bok om – http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_1908453.svd – och som jag själv kommenterat i en uppsats om islamistisk extremism i Uzbekistan – http://zhe.stanford.edu/spring06/extremism.pdf) efter vilken EU var så illa tvunget att skärpa sanktionerna.
Kanske hade också “media-frihet-seminariet” i Tasjkent i början av oktober ( http://www.crisisgroup.org/home/index.cfm?id=5710&l=1&m=1 ) inverkan på EU:s beslut även om det naturligtvis inte borde ha haft det.