Michalkovs Ryssland i en gymnastiksal

Nikita Michalkovs 12 är en av filmerna som tävlar om Oscarn för “bästa utländska film”, det vill säga bästa film som inte är på engelska. Jag köpte den när jag var i Ryssland i december eftersom flera personer rekommenderade den, och den är klart sevärd.

12 har kallats en remake på den amerikanska filmen 12 Angry Men från 1957, men den är mycket mer än så, även om utgångspunkten är densamma: en tolvmannajury ska bestämma om den anklagade är skyldig till mord eller inte, och från början är det bara en av jurymedlemmarna som inte är övertygad om den anklagades skuld.

I detta fall är den anklagade en ung tjetjensk kille vars föräldrar dödats i kriget och som därför bor hos en före detta rysk militär i Moskva, kanske är militären en släkting, kanske en vän till familjen, jag vet inte om det ens riktigt framgår. I alla fall ska den tjetjenske killen ha dödat den ryske officeren, sin adoptivfar. Från början är nästan alla jurymedlemmar övertygade om hans skuld, han är ju tjetjen, så det är klart han är skyldig till knivdådet.

Men det är inte alls så självklart som det kan framstå från början, visar det sig. Hela filmen utspelar sig i en gymnastiksal, eftersom domstolens sammanträdesrum håller på att renoveras. Både renoveringen och gymnastiksalen med ett märkligt fjärrvärmerör i taket är uppenbarligen en bild av hela Ryssland, och de 12 jurymedlemmarna representerar olika delar av det ryska samhället.

Här finns en rik (och fifflande) kyrkogårdsdirektör, en affärsman utbildad i Harvard, en rörmokare med sin verktygsväska, en demokrat, en jude, en invandrarhatare, en knivkastande kirurg med stark georgisk brytning… dock inte en enda kvinna, för kvinnor finns det ingen plats i Michalkovs Ryssland. Och Michalkov spelar givetvis själv den finaste rollen, den kloke, klarsynte och modige officeren som till slut ser till att allt blir bra.

Skådespelarna är otroligt bra – och inte är det konstigt, det är ju några av Rysslands mest namnkunniga skådespelare som är med. Dialogen är lysande. Vad man än tycker om Michalkovs lismande inför makthavarna och hans självgodhet så är den här filmen absolut sevärd.

Mer på temat:

• Свобода в клубах: Кинофильм “12”
• 12 вопросов к “12”
• Nikita Mikhalkov: 12 – reviewed by Seth Graham
• Sydsvenskan: Film i Putins smak