Den nya webbplatsen Newsmill.se kan kanske bäst beskrivas som en bloggtidning – ett experiment med det som har börjat kallas för läsargenererat innehåll. Redaktionen styr innehållet genom att varje dag lyfta upp några huvudteman: “Har vi alla blivit Sverigedemokrater“, “Är ofrivillig sex detsamma som våldtäkt“, eller “Ryssland och Georgien”.
Av någon obegriplig anledning är det sista temat delat i två avdelningar, vara en innehåller en enda text av Per Gahrton. I övrigt ser det snyggt och ganska seriöst ut, även om man för att locka läsare använder sig av både kungligheter, sex och Linda Skugge. Det är lite kvällstidningsstuk över delar av projektet, och det kanske är rätt grepp för att komma i gång, bara det inte går över styr.
Eftersom jag är insnöad på Ryssland kollar jag givetvis det andra Rysslandstrådet, som visar sig vara uppbyggt kring en seriös artikel av Kristian Gerner. Gerners text är intressant, väl uppbyggd, och han vet verkligen vad han pratar om, även om hans slutsatser är rätt så förutsägbara. Han jämför i alla fall inte Putin med Stalin, som kollegan Simon Sebag Montefiore, utan med Mussolini, och visst är parallellerna tänkvärda.
De andra texterna i ämnet håller tyvärr inte samma höga klass. Katrin Schulman, som presenterar sig som “rysspolack” och som tydligen är en känd bloggare, sätter lågvattenmärket med sin text om hur hemska och maktlystna “ryssarna” är, under den nyanserade rubriken “Ryssarna fulla av maktmissbruk“.
Nåväl, Newsmill ska väl inte vara något elitprojekt, då ska det vara lagom mix av högt och lågt. Och mittemellan, som Per Gahrtons “Erbjud Ryssland och Georgien EU-medlemskap“. Fint försök, men femton år för sent för Rysslands del – nu har det tåget gått.
Det som behövs för att Newsmill ska bli en succé är bättre koppling till bloggosfären, precis som Stefan Hyttfors skriver i sin blogg. Att skriva i Newsmill måste ge bloggarna mervärde, fler läsare och fler kommentarer, annars blir det svårt att locka skribenter i längden. Därför behöver Newsmill också ordentliga RSS-flöden.
Jo, och visst hade det varit trevligt om projektet hade haft ett nyskapande, svenskt namn. Men förmodligen siktar man redan på den internationella marknaden, och tycker man att ett engelskt namn är ett måste. Fast det är det väl inte? Dessutom är namnet lite missvisande, eftersom det egentligen inte handlar om news utan views.
Mer på temat:
4 svar på ”Newsmill söker sin plats”
Gerner har ju helt rätt i att där finns fascistiska inslag (inte minst estetiskt) i den ryska torgförningen av Putin (intressant nog framställs ju Medvedev annorlunda). Men är inte det ett ganska tidstypiskt fenomen generellt?
De flesta med egna minnen från Italiens fascism har avlidit, så där finns få som kan dra personliga paralleller mellan idag och då. Amerikanska partikongresser är ju kanske övertydligt exempel på hur man kan kombinera fascistisk estestik (massmöten, sånger, symboler) med demokratiskt innehåll. I Ryssland är det demokratiska innehållet mycket lägre, så det estetiska tar kanske överhand. Det är iaf en fundering jag fick av Gerners text.
Tycker Gerner gör en mycket vettig analys. I synnerhet när det gäller betydelsen av den sovjetnostalgiska och västfientliga världsbild som odlats bland ryssar under Putins tid vid makten. Förstår man inte den är det svårt att se logiken bakom det ryska agerandet.
När det gäller erbjudande om EU-medlemsskap för Ryssland (och andra), tycker jag Gahrton är helt rätt ute, och han kom ju faktiskt med förslaget redan 1995, när det förmodligen skulle ha haft större positiv effekt än om det lades fram på allvar idag.
Det mest positiva som EU har åstadkommit är ju otvivelaktigt demokratiseringen av östra Centraleuropa. Detta har åstadkommits genom en enkel men mycket effektiv politik där morot varit ledordet och medlemskap (med ekonomiskt samarbete, fri rörlighet etc.) erbjudits alla som nått vissa mer eller mindre objektivt uppsatta positiva utvecklingsmål. Samtidigt är mycket av det mest negativa med EU förknippat med utestängning: importtullar, jordbruksstöd, flyktingmur, osv.
Naturligtvis är länder som Vitryssland och Ryssland idag mycket långt ifrån att uppfylla EU:s medlemskriterier, men jag tror absolut att det bästa EU skulle kunna göra för utvecklingen i dessa länder vore att klargöra med ord och handlingar att man vill ha med dem som EU-medlemmar. Det tror jag skulle vara ett hårt slag mot den skeva världsbild (typ: alla andra vill Ryssland illa) som Putin odlat hos det ryska folket.
När det gäller Ukraina och Georgien (och på sätt och vis även Turkiet) kan ett uteblivet erbjudande om EU-medlemsskap mycket väl innebära dödsstöten för de spirande demokratierna.
Den dag EU drar en gräns mot ytterligare utvidgning tror jag man gör ett stort misstag och jag hoppas att den aldrig inträffar.
Visst är det en bra analys av Gerner, och jämförelsen med Mussolini är intressant. Men den sovjetnostalgiska och västfientliga världsbilden som Putin odlar har vi ju alla pratat om i flera år, det är inte direkt någon ny insikt.
Det blev tyvärr inte mycket diskussion om Gahrtons EU-förslag i Newsmill. Här är vad jag skrev där:
Förslaget låter trevligt, men kommer nog lite sent för Rysslands del. Hade suttit fint på Jeltsins tid, när Ryssland till och med var berett att gå med i Nato. Nu är väl det ryska intresset för EU inte riktigt på topp längre.
Framför allt borde EU kanske erbjuda sina egna grannländer Ukraina (och Vitryssland?) chansen att bli medlemmar om de uppfyller EU:s ganska rigorösa kriterier.
När det gäller Vitryssland så är det väl knappt ens teoretiskt möjligt att landet skulle kunna bli en acceptabel demokrati inom en överskådlig framtid, men för Ukrainas utveckling skulle ett hägrande EU-medlemskap kunna vara en långt mer positiv faktor än de mångomtalade planerna på Natomedlemskap som bara splittrar landet.
Obs, reklam! :o) Jag har nyss öppnat ännu en blogg, AUNER ILIAN. Där lägger jag in kopior av mina repliker på andras bloggar som har kommentargranskning. Genom att följa AUNER ILIAN kan man få ett begrepp om dessa bloggars policy. Länk på Lûzgannon.