Suomeksi: Medvevev voitti vaalit – ihan totta!
Om några veckor ska Vladimir Putins tronföljare Dmitrij Medvedev installeras som rysk president. Det har han viss rätt till, visar det sig. Den anonyme ryske bloggaren och statistiknissen Podmoskovnik har nu offentliggjort sina beräkningar, som visar att Medvedev troligen fick 63% av rösterna. Dock inte över 70%, som de officiella siffrorna visar.
Podmoskovniks beräkningar går ut på att han tittat på de officiella siffrorna som visar valdeltagandet i varje enskild vallokal. De officiella siffrorna visar märkliga toppar vid jämna procenttal. Dessa konstiga toppar korrelerar med stödet för en viss kandidat på respektive vallokal. Dessutom finns det ett märkligt samband mellan valdeltagande över 65% och onormalt högt stöd för samme kandidat. Genom att räkna bort anomalierna kan man komma fram till hur valresultatet hade sett ut om omröstningen hade gått rätt till.
Den röda kurvan visar alla röster för Dmitrij Medvedev. Den gröna kurvan visar den “normala” delen av hans röster, och den blå kurvan visar rösterna för alla andra kandidater. Den horisontella axeln visar valdeltagandet i procent på de vallokaler där rösterna är inräknade. Så här blir resultatet när anomalierna är borträknade:
| Officiellt | Korrigerat | |
| Valdeltagande | 69,71% | 55,94% |
| Dmitrij Medvedev | 70,28% | 62,96% |
| Gennadij Ziuganov | 17,72% | 22,08% |
| Vladimir Zjirinovskij | 9,35% | 11,65% |
| Andrej Bogdanov | 1,30% | 1,61% |
| Ogiltiga röster | 1,36% | 1,69% |
Det verkliga valdeltagandet ser ut att ha varit det ganska trovärdiga 56%, inte nästan jämnt 70% som de officiella siffrorna visar. Kommunisten Gennadij Ziuganov fick 22% av rösterna, inte 18%. Och knäppskallen Vladimir Zjirinovskij fick 12%, inte 9%. Skillnaderna är visserligen rätt så stora, men påverkar ändå inte valets slutresultat. Varför då fuska?
Som Carl Holmberg skriver i sin högintressanta FOI-rapport om ryska val [PDF här], kan ett högt valdeltagande och hög andel röster för centralmaktens kandidat ses som ett resultat av en stark regional makt som har allt under kontroll. Valresultatet blir då någon slags tribut som betalas av relativt självstyrande regonala härskare till centralmakten. I parlamentsvalet i december hade vissa regioner valdeltagande upp till 100%. Inför presidentvalet har centralmakten uppenbarligen tagit några av dem i örat och beordrat dem att se till att siffrorna inte är absurt höga.
Trots att döda själar och soffliggare fortfarande röstar aktivt visar Podmoskovniks siffror, att Dmitrij Medvedev uppenbarligen vann presidentvalet med klar marginal, även om man bara räknar de faktiskt avgivna rösterna. Och det var väl ingen större överraskning. De grundläggande bristerna i rysk demokrati finns ju på en helt annan nivå.
3 svar på ”Medvedev vann presidentvalet – nu på riktigt!”
Precis som du skriver på slutet var det naturligtvis ingen överraskning att Medvedev skulle ha vunnit lätt även vid en hederlig röstning och rösträkning på själva valdagen.
En helt annan och betydligt intressantare fråga är vem som skulle ha vunnit om oppositionens kandidater tillåtits delta, medieutrymmet varit någorlunda jämnt fördelat, och kandidaterna inför valet hade debatterat med varandra. Det kan vi naturligtvis bara spekulera i, men vi kan nog konstatera att Medvedev skulle ha fått en betydligt svettigare väg till makten…
Jo, fast det är ju ändå intressant att se hur folk faktiskt har röstat. Det är ju därför man håller val, för att se hur folk röstar…
Jag håller med om att det finns ett rent akademiskt intresse i att se hur “väl” propagandan och det ojämt fördelade medieutrymmet egentligen fungerar inom ramen för den spelplan som makthavarna fastställt i form av förutsättningarna på valdagen. Och det ser man ju inte i de officiella siffrorna.
Men det är uppenbarligen inte i första hand för att se hur folk röstar som det hålls “val” i Ryssland (ingen annan än “Podmoskovnik” tycks ju intresserad). Kanske är det istället som Konstantin Sonin antyder i den här artikeln (http://www.vedomosti.ru/newspaper/article.shtml?2008/03/), att man imiterar demokratiska valprocedurer, precis som på Sovjettiden, främst med syftet att ge befolkningen ett intryck av att det är lika illa ställt med demokratin i andra länder.