Putin kan rycka ut mikrofonsladden

När kriget i Sydossetien började var radiostationen Echo Moskvy som vanligt den snabbaste och tillförlitligaste informationskällan om vad som händer och vad det betyder. I motsats till stats-tv gjorde Echo Moskvy sitt bästa för att nyansera bilden, och lyckades också ganska bra.

I stället för nationalistisk retorik varvade Echo Moskvy ögonvittnesskildringarna med vemodigt vackra ossetiska och georgiska sånger. Medan generaler och ministrar ljög i stats-tv berättade Echo Moskvy sanningen om ryska trupper som hade tagit sig djupt in i Georgien, trupper som följdes av frivilliga marodörer och våldsverkare, precis som Vladimir Putin hade förutspått under OS-invigningen i Peking.

Vi behöver inte gissa att Vladimir Putin inte gillade Echos grundliga och nyanserade rapporter om kriget i Georgien – vi vet.

Den 29 augusti kallade Putin sin vana trogen ett trettiotal av Rysslands viktigaste chefredaktörer till sin sommarbostad i Sotji – den blivande OS-staden bara några mil från Abchazien, vars självständighet Ryssland nu erkänt. För en gångs skull bjöds även Echos frispråkige chefredaktör Aleksej Venediktov, och inte för att Putin ville tacka honom.

Ryska massmedier ser inte ut att ha rapporterat mycket om mötet i Sotji, men en del uppgifter har ändå kommit fram, inte minst i Echo Moskvy, där Venediktov själv svarade på en lyssnarfråga i sitt program Bez posrednikov den 6 september.

Lyssnare: Det här är Sergej från Moskvaregionen. På chefredaktörsmötet hos Vladimir Vladimirovitj fick ni hård kritik för er defaitistiska inställning. Kan ni berätta vad som sades, vad chefredaktörerna bör göra?

A. Venediktov: Nåväl, det där med mötet hos Vladimir Vladimirovitj [Putin] är en konstig historia. Och jag fick hård kritik. Det är sant, jag fick hård kritik. Som ni vet så har president Saakasjvili riktat hård kritik mot mig, premiärminister Putin har riktat hård kritik mot mig, Dugin har riktat hård kritik mot mig, nu är det Novodvorskaja som kritiserar mig hårt. Alla kritiserar mig. Och det är väldigt bra, det är utmärkt! Det betyder att Echo Moskvy arbetar professionellt, att vi inte är någon till lags. Echo Moskvys arbetslag organiserar informationsfältet så att alla är missnöjda. Det innebär att vi inte betjänar någon av makthavarna. De kritiserar – det är bra. I Georgien stängde de av sändningen – det är också bra. Det vill säga dåligt, givetvis. Jag tycker att jag förklarar min position tillräckligt klart. Jag förklarar den på samma sätt som jag förklarar den för alla, också på det stället som ni pratade om. Echo Moskvy är en plats för diskussioner. Inte bara ett informationsflöde.

En hel del nya uppgifter om mötet i Sotji dök upp häromdagen i två artiklar, inte i rysk press utan i amerikansk. Det mest intressanta är den gamle Moskvakorrespondenten David Remnicks långa artikel om Echo Moskvy i New Yorker. Här är ett litet citat:

At the meeting in Sochi, Putin turned his attention—and his icy glare—to Aleksei Venediktov, the editor-in-chief of Echo of Moscow, criticizing the station for its broadcasts about Georgia. Many of the loyalist editors in the room were delighted as they watched Putin rough up Venediktov on a range of editorial and factual points. Not for the first time, there was the sense that Putin might shut down the station. Later, in a hallway, Venediktov protested to Putin that he was being “unjust.” Putin pulled out a stack of transcripts to underline his points, saying, “You have to answer for this, Aleksei Alekseevich!” Venediktov was shaken, but he calculated that Putin would never have invited him to Sochi with the rest of the delegation had he intended to get rid of him or Echo of Moscow. That could have been accomplished with a telephone call.
“Afterward, we met one on one, and there Putin’s tone was more positive,” Venediktov told me. “But he made his point. He was demonstrating his ability to do whatever he wants with us at any time.” When Venediktov returned to Moscow, he made clear to his staff that they had best “pay careful attention” to their coverage, be sure of their facts, and get sufficient government views. But no one was fired, and it was clear that he had managed to escape the worst. “Poka,” Venediktov said. “For now.”

Echo Moskvy hade givetvis medarbetare på båda sidor av frontlinjen, och de georgiska medarbetarna var inte alltid helt neutrala i sitt språkbruk. Enligt en artikel i Washington Post var Vladimir Putin upprörd över att en reporter hade kallat de ryska trupperna för “fiendestyrkor”. Han var också missnöjd över att Echo Moskvy åtminstone vid ett tillfälle rapporterat om ryska truppförflyttningar enbart utifrån georgiska källor.

Till saken hör att de georgiska källorna generellt sett visade sig vara betydligt mer tillförlitliga än de ryska, åtminstone när det gällde ryska truppförflyttningar i Georgien.

Echo Moskvy är ett märkligt fenomen. Stationen var Sovjetunionens första oberoende radiostation med seriös nyhetsjournalistik när den kunde börja sända i augusti 1990. Den ingick senare i samma mediekoncern som tv-kanalen NTV, och övertogs av statsstyrda Gazprom media i 2001, samtidigt med NTV. Ändå har Echo till skillnad från NTV kunnat behålla sin oberoende och frispråkiga redaktionella linje.

Vladimir Putin, som numera titulerar sig premiärminister, kan stänga av Echo Moskvy när han vill. Den allmänt accepterade förklaringen till att han ändå inte gör det är, att ett sådant beslut skulle göra makthavarna större skada än nytta.

En bångstyrig radiokanal har inte samma genomslagskraft som en tv-kanal, och andningshålet Echo Moskvy är ett bra bevis på att det finns åsiktsfrihet i Ryssland. Här kan ju alla åsikter som är bannlysta på stats-tv uttryckas fritt, och här finns det, till skillnad från stats-tv, fortfarande direktsända diskussionsprogram. Däremot är även Echo Moskvy ytterst försiktig när det handlar om att avslöja korruption bland höga befattningshavare.

Det återstår att se om inbjudningen till Putins datja betyder något för Echos framtid. Chefredaktören Aleksej Venediktov har enorm integritet och personifierar i mångt och mycket radiostationens linje. Så länge han kan sitta kvar är det inte sannolikt att de kritiska rösterna sållas bort från Echo Moskvy. Men det är Putin som har strömbrytaren.

Mer på temat:

• I Ryssland litar ingen på en journalist
• Ryska poddsändningar känner inga gränser
• Ekot från Moskva (2001)
• New Yorker – Echo in the Dark
• Washington Post – In Wake of Georgian War, Russian Media Feel Heat
• Echo Moskvy – diskussionsprogrammet Razvorot under krigsveckan
• Грани.ру – Путин отчитал Венедиктова за освещение войны на “Эхе Москвы”
• Известия – Главный редактор радиостанции “Эхо Москвы” Алексей Венедиктов: “Все мы понимали, что кровавый конфликт развязал Саакашвили”

Dela detta:

• Mastodon

Relaterade