Tisdagen den 6 maj var Vladimir Putins sista dag som Rysslands president. När han lämnade sitt pampiga arbetsrum i Kreml tog han med sig ett enda föremål, den historiska penna han fick av Boris Jeltsin på förra årtusendets sista dag, när denne hade skrivit under sitt eget avsked.
Allt annat blir kvar i Kreml, har Vladimir Putin lovat. Den fina bordslampan med skärm i grönt glas, det lilla mötesbordet där Vladimir Putin brukade läxa upp sina ministrar inför tv-kamerorna, den ryska flaggan i hörnet. Förutom den historiska pennan är det en enda sak som saknas när Dmitrij Medvedev i dag tar över arbetsrummet. Makten.
Ända sedan Putin i början av december i sitt eget arbetsrum pekade ut sin efterträdare har alla politiska bedömare i Ryssland försökt gissa sig till vart makten tar vägen nu. En fingervisning kan man få i programmet för Dmitrij Medvedevs invigningsceremoni som äger rum på onsdagsmorgonen. Ceremonin inleds med ett politiskt linjetal. Talet ska hållas av Vladimir Putin.
Stabilitet och kontinuitet. Det budskapet har de ryska statsstyrda tv-kanalerna basunerat ut sedan presidentvalet den 2 mars, då Vladimir Putins kandidat fick 70 procent av rösterna. Sedan dess har Putin och Medvedev framträtt som siamesiska tvillingar. Sida vid sida har de tagit emot utländska besök, hållit tal inför världspressen och stått i Kristi Frälsares katedral med levande ljus i handen under påsknattens gudstjänst.
Tvillingshowen har gett upphov till ett nytt begrepp i det ryska politiska ordförrådet: tandemokrati. Putin och Medvedev trampar i samma riktning, men det är bara en av dem som kan hålla i det riktiga styret på tandemcykeln.
Under Putins åtta år vid styret har det ryska parlamentet och den ryska regeringen inte haft mycket att säga till om. Det innebär inte att presidenten har kunnat bestämma allt själv. Bakom kulisserna pågår det en ständig politisk kamp mellan olika ekonomiska och politiska maktgrupperingar, och Putins eventuella förtjänst består i att han lyckats balansera dessa ofta motstridiga intressen mot varandra.
När Putin nu lämnar Kreml för att bli premiärminister har han redan förberett sig en stark maktbas i den ryska regeringens högkvarter, det vita huset vid Moskvafloden. Genom att bli ordförande i maktpartiet Enade Ryssland har han också säkrat sitt inflytande över den mäktiga byråkratklassen, vars intresseförening partiet i praktiken är. För att understryka sin roll som nationens ledare har han ändå vägrat att själv gå med i partiet.
Medvedev däremot har ingen egen maktbas, sina popularitetssiffror har han lånat av Putin. Därför ändras inget i Ryssland i dag. Men på sikt kan tandemokratin leda till att Putin nu rubbar den maktbalans han själv skapat. De som inte får sin vilja igenom hos Putin går i stället till Medvedev med sina förslag och önskemål. Kremlologerna spår sprickor i den eniga fasaden redan till hösten.
PS: Putin var först att tala på invigningsceremonin, men sade inte så mycket. Det viktigaste var den sista meningen: “Vi ska stödja honom”. Medvedev talade lite längre och sade bland annat: “Jag tackar president Vladimir Vladimirovitj Putin hjärtligt för hans ständiga personliga stöd, som jag har känt hela tiden. Jag är övertygad om att detta kommer att vara så även i fortsättningen.”
Mer på temat
Ett svar på ”Putin tar makten med sig”
[…] Diverse: Putin tar makten med sig […]