Redan för några dagar sedan protesterade den georgiska regeringen mot ryska stridsflygplans överflygningar i georgiskt luftrum, men det var inte många som brydde sig. Georgien har ju klagat innan, men Ryssland har varje gång tillbakavisat anklagelserna. Och hur sannolikt låter det det att ryskt stridsflyg precis inför Condoleezza Rices besök i Georgien demonstrativt skulle flyga in i georgiskt luftrum och cirkulera över utbrytarrepubliken Sydossetien i tre kvart?
Inte speciellt sannolikt. Men på torsdagskvällen exploderade nyhetsbomben. Ungefär samtidigt som USA:s utrikesminister lämnade Georgien bekräftade, eller snarare förkunnade ryska utrikesministeriet att ryska stridsflygplan verkligen kränkt georgiskt luftrum, och inte av misstag utan med flit. Enligt utrikesministeriets officiella kommuniké var syftet att “kyla ner hethuvuden i Tbilisi”.
Den ryska statliga nyhetskanalen Vesti belyste händelsen genom att intervjua utbrytarrepubiken Sydossetiens president Eduard Kokojty, som hävdade att Georgien hade förberett ett fritagande av fyra georgiska militärer som sydossetiska styrkor gripit, och att överflygningen därför var ett bra sätt att lugna ner stämningarna. Det verkar dock klarlagt att georgierna redan var frigivna och hade lämnat Sydossetien när de ryska Suchoj-24-planen flög in i georgiskt luftrum “för att lugna ner situationen”.
Så fick Kokojty babbla vidare om “georgisk statsterrorism” och hur Condoleezza Rices besök i Georgien bara komplicerar situationen. Rice talar ju om “Georgiens territoriella integritet”, ord som inte är populära i de ryskvänliga utbrytarrepublikerna.
Till sist kom Kokojty med trumfkortet: han påpekade att 95 procent av de befolkningen i Sydossetien är ryska medborgare, och att det därför är naturligt att Ryssland vill försvara dem. Det han inte sa var att Ryssland givetvis delat ut ryska pass till alla i Sydossetien och Abchazien just därför att Ryssland vill ha bra argument för militär närvaro. Det pågår en krypande rysk annektering av georgiskt territorium genom annektering av befolkningen.
Den som inte brukar se på rysk tv skulle kunna tro att det därefter skulle vara dags för kommentarer från den georgiska sidan. Jag trodde inte det, eftersom en av de viktigaste principerna i rysk stats-tv är att det bara är den ryska regeringen, och de som tycker likadant som regeringen, som får komma till tals.
Nästa intervjuobjekt var därför helt logiskt en annan ryskvänlig utbrytarpresident, Abchaziens Sergej Bagapsj, som som satt bredvid Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov. Bagapsj fick förklara att Georgiens närmande till Nato bara gör situationen i området mer komplicerat, och Sergej Lavrov nickade. Därefter sade Sergej Lavrov samma sak och Sergej Bagapsj nickade.
Men det räcker uppenbarligen inte med att nicka, inte heller med att kränka en suverän stats luftrum. Nu ska Ryssland enligt planerna snart öppna ett halvofficiellt intressekontor i Abchazien, ett första halvt erkännande av utbrytarrepubliken. Ett bra sätt att förbättra den sedan länge ansträngda relationen till Georgien?
Inte att undra på att Georgien på torsdagskvällen återkallade sin ambassadör från Moskva för konsultationer. Senast nu borde det vara solklart för alla att de ryska “fredstrupperna” som finns både i Abchazien och Sydossetien inte är speciellt opartiska.
Och vem var det nu igen som är högste befälhavare för ryska flygvapnet? Just det, den nya liberala presidenten Dmitrij Medvedev.
Mer på temat:
13 svar på ”Rysslands svar till Rice: Su-24”
Men är det då inte liiiite magstarkt av Rice och övriga i den amerikanska administrationen att ena dagen hävda att Kosovo självklart måste ryckas ifrån Serbien, för att nästa dag hävda att Georgiens “territoriella integritet” till varje pris måste respekteras?
På samma sätt andas din egen linje i detta inlägg dubbelmoral. Du glädjer dig säkerligen åt att georgierna fick sin självständighet från Sovjetunionen, men samtidigt unnar du inte abchazer och osseter att få utträda ur republiken Georgien om de vill. Georgierna skall alltså inte behöva foga sig under sovjetiskt styre, men abchazer och osser skall foga sig under georgiskt styre.
Någon tydlig konsekvens i den amerikanska (respektive Kalle Kniiviläska) inställningen går alltså inte att skönja. Utom möjligen den konsekventa hållningen, att alltid tycka tvärtemot vad ryssarna tycker.
Jag kan inte minnas att jag någonsin skulle ha uttryckt någon åsikt om vilken stat Kosovo, Abchazien eller Sydossetien bör tillhöra. Däremot tycker jag mycket illa om etnisk rensning, vem som än sysslar med det, och det säger jag gärna en gång till om det behövs.
Etnisk rensning är såklart alltid fel, oavsett om det görs av albaner eller serber, av abhhazer eller georgier, osv. Men som vanligt så rapporteras det selektivt om det i våra tidningar, på det sätt som passar den rådande politiska linjen. När det gäller Abkhazien så brukar man vara noga med nämna utrensningen av georgier i början av 90-talet, men “glömma bort” att nämna förtrycket mot Stalins georgiseringskampanjer i området på 30-talet. På så sätt ger man aldrig svenska tidningsläsare hela bakgrunden till konflikten. Man gör det genom att låtsas att historien började år 1989, precis som man ofta väljer ett strategiskt passande startdatum när man beskriver bakgrunden bakom andra konflikter.
Eh, felskrivning. Det skulle vara “förtrycket mot abkhazer och Stalins georgiseringskampanjer”, såklart.
Kirjahylly on myöntänyt Brilliante Weblog -kunniamerkin Kalle Kniivilälle. Lisää tietoa Kirjahylly-blogissa.
bjolso: nu handlar det ju inte om ett Sydossetien där majoriteten vill ha självständighet som i Kosovo. Problemet är en främmande makt (Ryssland), som arbetar för att kontrollera ett område som inte tillhör dem. Detta gör varken georgiska eller ryska politiker till det ena eller det andra, de är av samma skrot och korn, alla av dem har samma maktbegär.
Rysslandsvyer skrev: “nu handlar det ju inte om ett Sydossetien där majoriteten vill ha självständighet som i Kosovo.”
Jag förstår inte hur du menar. Såvitt jag vet vill definitivt majoriteten i Syd-Ossetien ha självständighet. I den folkomröstning som hölls i 1996 så röstade de allra flesta för självständighet. Det är ju ett väldigt tydligt parallellfall till Kosovo, även när det gäller proportionerna mellan majoritetsbefolkningen (osstier respektive albaner) kontra minoriteten (georgier respektive serber).
Att politiker är av samma skrot och korn i alla länder kan jag definitivt skriva under på. Det är klart det är så. Det är ju just därför jag tycker det är så fånigt att man alltid bara klagar på ryssarna, och alltid tar georgiernas parti helt okritiskt.
Och vem har sagt att området “tillhör” Georgien? Det här är ju områden som har växlat händer hur många gånger som helst. När SU upplöstes så valde georgierna att stödja sig på en viss tidpunkt i historien då området hade tillhört dom. Men om georgierna hade rätt att göra så för att utträda ur SU och bli självständiga, vad säger att ossetierna inte skall kunna göra likadant och utträda ur Georgien?
bjolso: Rysslands agerande pekar på att de försöker kontrollera Syd-ossetien, snarare än att verka för deras snara självständighet. Varför utfärda ryska pass till tiotusentals människor? Kosovos invånare har inte fått italienska eller tyska pass men de fick däremot tyskt och italienskt stöd i FN.
Huruvida invånarna i Syd-ossetien vill ha självständighet idag låter jag vara osagt, många år har gått nu sedan 90-talets krig. Där finns paralleller till Kosovo men fallet är inte helt analogt enligt mig. Inte heller finns några FN-resolutioner i liknande anda.
Deras ledare borde förhandla med ett idag betydligt lugnare Georgien och utnyttja det faktum att de senare försöker göra allt för att skapa sig good will i västvärlden. Men det ursäktar inte Rysslands beteende som är kontraproduktivt. Men jag håller med dig, hur Georgien blivit media-darlings över en natt är obegripligt. Ryssarna måste göra något fruktansvärt fel i sin internationella politik, för antagligen definieras Georgien utifrån denna.
Jag tycker generellt att alla folk så långt det är praktiskt möjligt bör ha rätt till fullt självstyre om de så önskar, inklusive tjetjener, abchazer, osseter, albaner, quebecier, basker och alla andra. Så länge folken inte är alltför fåtaliga och bor någorlunda samlade borde detta i teorin aldrig vara omöjligt att förverkliga med fredliga förhandlingar och kompromisser, men i verkligheten avgörs som vi ser sådana frågor allt som oftast med våld och stormaktsinblandning.
Ledningen i dagens Ryssland delar dock uppenbarligen inte min åsikt om folks generella rätt till självbestämmande; de anser t ex att Sovjetunionens upplösning var en katastrof och vägrar ens överväga självständighet för något av de folk – såsom tjetjenerna – som av historiens slump idag råkar bo inom den ryska federationen, i vissa fall trots århundraden av väpnat motstånd.
Det är mot den bakgrunden som Rysslands inblandning i konflikterna i Sydossetien och Abchazien blir problematisk. Önskar Ryssland verkligen att de här folken ska bli självstyrande? Jag är mycket tveksam. Innan jag ska tro på det får de låta någon del av den ryska federationen, exempelvis Tjetjenien, bli självständigt. Istället tycks det ligga mycket i påståendet att Ryssland i första hand är ute efter att behålla inflytande i regionen och inte minst över det västvänliga och mer demokratiska Georgien. Varför vägrar Ryssland t.ex. tillåta internationella fredsbevarande styrkor, vilket vore den sannolikt bästa grunden för territoriella förhandlingar? Istället tycks den ytterst partiska och ensidiga ryska truppnärvaron utgöra ett mycket stort hinder för en fredlig lösning.
Kanske är det naivt, men jag vill i alla fall tro att västmakternas inblandning i Kosovo trots allt haft och har ett mer ädelt syfte.
Rysslandsvyer skrev: “Varför utfärda ryska pass till tiotusentals människor?”
De kan inte resa någonstans med sina Sydossetiska pass, eftersom inga länder erkänner Sydossetien som självständigt. Några georgiska pass har man tydligen inte kunnat utfärda i Sydossetien sedan 1991, och de gamla sovjetiska passen är väl helt utfasade vid det här laget.
Jaha, nu råder det alltså fullt krig mellan de “fredsbevarande” trupperna i området… Informationskriget är också på högvarv och slagord som etnisk rensning, bombning av civila georgiska städer etc används frekvent.
Måste säga att jag är mycket förvånad över georgiernas försök att ta tillbaka Sydossetien med våld. Har de drabbats av någon form av hybris i samband med förhandlingarna om NATO-medlemsskap måntro? Att dagens auktoritära och nationalistiska Ryssland skulle slå tillbaka med full kraft för att “skydda sina medborgare” i utbrytarrepubliken kan knappast ses som oväntat. Eller är hela anfallet en från georgisk sida kalkylerad provokation för att visa att de ryska fredsbevarande trupperna inte är opartiska? Eller har georgierna som de själva hävdar i sin tur blivit “tvingade att angripa” efter att georgiska byar blivit beskjutna från sydossetiskt territorium?
Julia Latyninas syn på konflikten i Sydossetion från tidigare idag: http://ej.ru/?a=note&id=8288
Latyninas artikel är mycket intressant. Om hon har rätt så har siloviki nu fått i gång det krig de ville ha. En sak som tyder på att dte faktiskt ligger något i hennes resonemang är, att Medvedev inte sade något om överflygningen i juni, utan enda kommentaren kom i form av denna konstikga kommuniké från utrikesministeriet. I sitt uttalande i går sade Medvedev givetvis att de ryska trupperna har laglig grund att befinna sig i Sydossetien. Men det blir svårt att argumentera för att det finns laglig grund för att bomba Poti. Å andra sidan skulle man vilja ha lite mer fakta om den georgiska bombarderingen av Tschinvali. Kanske har Latynina rätt i att sydossetiska trupper har sina positioner i bostadshus, fult givetvis om det är sant. Men det är faktiskt inte tillåtet att bomba bostadshus där det finns civila, även om motståndarsidan tar skydd där. Man får inte skjuta på civila, så enkelt är det.