Affärer i skymningslandet

Jag vet inte om internetbokhandeln Ozon.ru skojar eller menar allvar, men jag höll på att trilla av stolen när jag såg vilken bok de nu lagt i kategorin “Böcker för framgångsrika affärer”. Det var sociologen Ella Panejachs verk Правила игры для русского предпринимателя (Spelregler för ryska företagare).

Det är inte länge sedan boken presenterades i Moskva, men jag har redan hunnit läsa ut den. Ella Panejach var snäll nog att maila texten till mig när jag undrade var man kunde köpa en elektronisk version, så jag kunde läsa den i min fina nya läsplatta, och behövde inte vänta en hel månad på ett paket från Ozon.ru.

Panejachs bok är djuplodande, verkligen läsvärd och ganska rolig – bra betyg för en sociologisk undersökning. Men jag vet inte om den verkligen är “en bok för framgångsrika affärer”. Eller det kanske är precis så illa det förhåller sig i Ryssland.

Boken är baserad på ett stort antal djupintervjuer med ryska företagare, och syftet är att ta reda på hur samspelet mellan företagarna och statens representanter går till i dagens Ryssland. Läsaren får ta del av många märkliga exempel på den ryska paragrafdjungeln, höra ett stort antal berättelser ur det verkliga livet och träffa flera ryska företagare, som bestämt sig för att följa statens alla regler till punkt och pricka – bara för att snart komma fram till att det inte går.

För det är just det som är kontentan. Inte bara att paragrafdjungeln är oigenomtränglig och reglerna inbördes osammanhängande, utan att det kanske inte alls är meningen att någon ska försöka leva enligt regelverket som är omöjligt att följa. Det samspel mellan företagare och statens representanter som kommer fram i boken är en enda enorm gråzon.

I Ryssland sätter den företagare som försöker följa alla paragrafer bara käppar i hjulen för både sig själv och andra. På samma sätt avstannar all meningsfull verksamhet kring en byråkrat som försöker se till att allt går enligt regelboken. Lagarna finns för att tillämpas, inte för att följas. Och det är byråkraterna som bestämmer hur lagarna ska tillämpas, på samma sätt som en rysk trafikpolis inte i första hand stoppar dem som bryter mot trafikreglerna:

Bilarna med fattigt utseende släpper han förbi – vad ska man tjäna på dem, rätt som det är så vill de ha ett kvitto för att betala in på banken. De dyraste bilarna släpper han också förbi – dem vågar han inte befatta sig med, rätt som det är så kan det sitta en rik bandit i bilen. Bilarna med statliga nummer släpper han också förbi – det är ju hans eget folk. De viktiga pamparna med blåljus, de får åka precis hur de vill, det är ju självklart. Trafikpolisen stoppar i stället dem som han kan skinna snabbt och enkelt. I första hand bilar med skyltar från andra städer, eller en tant som kör, de är lättare att övertyga, eller barn i bilen, då vill man inte hålla på och diskutera länge. Han väljer inte ut dem som bryter mest mot reglerna, utan dem som är lättast byte.

Ella Panejachs recept är enkelt: nu kör alla lite för fort, eftersom hastighetsbegränsningarna är för lågt satta. Om man höjer den tillåtna hastigheten är det bara en del som fortfarande bryter mot lagen. Då får polisen jobba hårdare för att sätta dit dem som verkligen är en fara i trafiken.

Kanske inte helt hållbart i trafiken, möjligen mer så när det gäller skattelagstiftning och statlig reglering av företagande. Men i stället för att ställa rimliga krav på företagarna kommer staten hela tiden med nya regler och paragrafer, den imaginära trafikpolisen får tyngre beväpning, kravallutrustning och spikmattor för att kunna stoppa exakt vem han vill och kräva pengar. Den som till äventyrs kan bevisa att han inte körde för fort får i stället veta att han har för lågt lufttryck i vänster bakdäck.

Det enda som återstår är att bli kompis med polisen och betala. Just det är lag och ordning i skymningslandet Ryssland.

Mer på temat:

Av Kalle Kniivilä

Mest om Ryssland.