Börserna rasar världen över, men i Kirgizistan återupplivas sovjetiskt planekonomiskt tänkande under ett kort ögonblick, när Oberoende staters samvälde (OSS) i dag håller sitt toppmöte.
OSS är en märklig skapelse som såg dagens ljus i december 1991 när Sovjetunionen höll på att fasas ut. Många undrar om OSS verkligen fortfarande existerar, och frågan är befogad – med ett litet tillägg. Man kan undra om OSS någonsin existerat, annat än som en papperskonstruktion, som en allt mer diffus skugga av det stora Sovjetimperiet.
En av huvuduppgifterna för OSS är att skicka observatörer till val i alla OSS-länder och konstatera att allting utan undantag går rätt till, trots att västliga observatörer som regel kommer till avvikande slutsatser.
Skuggan OSS materialiseras ett par gånger varje år, når statsöverhuvuden från de tolv medlemsländerna samlas för att underteckna nya deklarationer och överenskommelser om allt närmare samarbete – samtidigt som länderna i verkligheten driver allt längre från varandra.
Ukrainas och Azerbadzjans presidenter var in i det sista tveksamma till om det var mödan värt att åka till mötet i Bisjkek, och åtminstone en stol kommer med säkerhet att vara tom. Efter kriget i augusti har Georgien nu lämnat klubben.
Trots sin frånvaro kommer Georgien att stå högt på agendan. För första gången sedan Sovjetunionens sönderfall har två medlemmar i OSS varit i öppet krig med varandra. Inget OSS-land förutom Ryssland har erkänt utbrytarrepublikerna Sydossetien och Abchazien, ett tydligt tecken på att det inte längre är storebror Ryssland som bestämmer.
Till och med Vitrysslands president Aleksandr Lukasjenko vill först veta vad han kan tänkas få i utbyte för ett erkännande.
Många av de centralasiatiska OSS-länderna har å sin sida närmat sig den mäktiga grannen Kina för att minska beroendet av Ryssland. Kina har egna problem med nationella minoriteter, och motsätter sig därför alla erkännanden av utbrytarregioner.
Ryska är fortfarande det gemensamma språket på OSS-ländernas toppmöten, och framför allt unga män från det underutvecklade Centralasien åker regelbundet till Ryssland för att tjäna pengar till familjens uppehälle. Den störtdykande Moskvabörsen och sjunkande oljepriset gör dock att också Rysslands ekonomiska dragningskraft för andra OSS-länder snart kan vara bara en skugga av sin forna styrka.
OSS-toppmötet är ett bra tillfälle för informella möten mellan statsöverhuvuden, men det officiella programmet är lika dåligt förankrat i verkligheten som hela OSS. I de pampiga möteslokalerna i Bisjkek diskuterar OSS-ländernas presidenter i dag utsikterna för den gemensamma ekonomins utveckling fram till år 2020. Utanför mötesrummen undrar alla hur världsekonomin kommer att se ut om tjugo dagar.
