Ziuganov, Stalin och nutiden

Det enda riktiga oppositionspartiet i det ryska parlamentet är kommunisterna. Alla andra går i Kremls ledband, också den rabiate rabulisten Vladimir Zjirinovskij. Av den anledningen röstade en hel del demokratiskt sinnade människor i förra valet på kommunisterna – det var enda sättet att rösta mot makthavarna och inte för dem.

Därför är det extra oroande att det stora ryska kommunistpartiet KPRF (det finns tiotals andra, mindre kommunistpartier i Ryssland) inte alls utvecklats i den mer liberala, eurokommunistiska eller socialdemokratiska riktning som de flesta gamla kommunistpartierna i Östeuropa valt. I stället har Ziuganovs parti barrikaderat sig bakom hammaren, skäran – och Stalin.

I helgen höll KPRF sin 13:e partikongress i Moskva. Partiets evige ordförande Gennadij Ziuganov, en gammal tredje rangens byråkrat från Sovjetunionens kommunistparti, återvaldes igen – och lade röda nejlikor vid Leninmausoleet. Dagarna före kongressen förstärkte han sin image genom att ge ut en bok om “Stalin och nutiden”. Boken är det man kan vänta sig: ett idolporträtt av den galne massmördaren, med klart extremnationalistiska tendenser. Det är sådant som säljer i dagens Ryssland.

Jag har givetvis inte läst hela boken – det räcker med de avsnitt Pravda publicerade för några månader sedan, och som återpublicerades på KPRF:s hemsida. Där beklagar Ziuganov sig först över att den nya ryska borgarklassen inte visar “nationell hängivenhet”, och jämför sedan ryssarna med serberna, som också har blivit “grovt förnedrade i sitt eget land”. Det är inte ryssarna som har makten i Ryssland, menar han:

Det finns få ryssar i maktens högsta kretser, ryssarna körs ut från förvaltning, finanser, massmedierna.

Tre gånger under historiens gång har det ryska folket hotats av total utrotning – under mongolväldet, under andra världskriget, och just nu – det pågår ett folkmord på ryssar, menar Ziuganov. Och det är framför allt västvärlden som är skyldig till folkmordet:

Det är just därför väst på sin tid så aktivt stödde Rysslands “demokrater” som använde rysskräck som ett av de viktigaste verktygen i förstörelsen av Sovjetunionen och Ryssland.

Vad har allt det här med Stalin att göra, kan vän av ordning fråga. Jo, mycket. Det var Stalin som försvarade ryssarna mot “russofoberna” (läs: “judarna och andra icke-ryssar”) i partiet. Men när han dog gick det åt skogen:

Chrusjtjevs och Brezjnevs maktperioder förstörde dock den här kursen och möjliggjorde en nytändning för den vilda rysskräcken under Gorbatjovs perestrojka och de liberala “reformernas” tid.

Det värsta är att Ziuganov inte är galen. Han vet mycket väl vad han gör – precis sådan retorik går hem i dagens Ryssland där dolkstötslegenden har återuppväckts. Ziuganov har ingen chans vad han än säger eller gör, men det mest oroväckande är att de nuvarande makthavarna spelar på samma strängar.