Vid ettiden på morgonen tisdagen den 7 juli körde två bilar in i byn Achkintju-Borzoj, fem mil öster om Groznyj. Först körde bilarna runt, som för att väcka uppmärksamhet eller skrämmas. Så stannade de intill en handfull unga män som samlats i byns centrum.
I bilarna satt beväpnade män i kamouflageuniform. Med sig hade de bybon Rizvan Albekov, som hade gripits av polisen kvällen innan. Också hans 17-årige son Adis hade gripits, men han syntes inte till i bilen.
Rizvan Albekov hade bara sina underkläder på sig och såg ut att vara allvarligt misshandlad.
Männen i kamouflageuniform kastade ut honom ur bilen och började fråga ut honom inför de andra byborna:
– Var det inte så att du gav ett får till rebellerna?
Rizvan Albekov skakade på huvudet och bad männen släppa hans son fri. Då sköt de honom med flera skott.
– Så här går det med alla som hjälper rebellerna, sade en av dem innan bilarna körde i väg.
Rizvan Albekovs kropp låg kvar på bygatan. Vad som hänt med hans son Adis är okänt.
Det blev inga rubriker i Ryssland, än mindre i Sverige.
Fallet är bara det senaste i en oändlig rad av försvinnanden som människorättsaktivisten Natalja Estemirova höll på att undersöka när hon själv på tisdagsmorgonen fördes bort från sin bostad i Groznyj.
Natalja Estemirova hade nyligen haft flera möten med åklagarmyndigheten och inrikesministeriet i Groznyj för att överlämna information om avrättningen av Rizvan Albekov samt om försvinnandet av hans son och flera andra personer.
Hon förmedlade också informationen till människorättsorganisationer, som hon brukade. Human Rights Watch publicerade den detaljerade rapporten dagen innan hon fördes bort.
Det var få som brydde sig.
De anhöriga själva vågar sällan vända sig till rättvisan. Trots skotthålen i Rizvan Albekovs kropp tvingade den tjetjenska polisen hans anhöriga att skriva under ett dokument där det stod att han dött av en hjärtattack.
Dessutom fick de veta att sonen Adis skulle dödas och att släktingarna skulle få stora problem om de inte höll tyst.
De ryska centrala myndigheterna har inte haft mycket att säga till om i Tjetjenien de senaste åren, och Tjetjeniens president Ramzan Kadyrov fick ännu friare händer när Ryssland officiellt avslutade den federala antiterroroperationen för tre månader sedan.
När Natalja Estemirova fördes bort såg hennes grannar därför ingen anledning att ringa polisen. Visserligen skrek hon att hon fördes bort mot sin vilja, men grannarna utgick från att det var polisen.
Det är möjligt att de hade rätt.
Det är också möjligt att männen som hämtade Natalja Estemirova inte planerade att döda henne. Kanske skulle de ge henne en sista varning, eller föra bort henne någon annanstans.
Men något kom emellan, ett terrordåd så litet att det knappt nådde nyhetströskeln.
I grannrepubliken Ingusjien, vars president Junus-Bek Jevkurov fortfarande ligger på sjukhus efter attentatet i juni, besköts en bil med handeldvapen. En domstolstjänsteman dödades, två andra skadades.
På samma väg färdades männen som hade fört bort Natalja Estemirova i sin terrängbil. De hade redan kört förbi ett antal vägspärrar utan problem, men nu var de inte längre i Tjetjenien. Kanske gällde inte deras passersedlar här.
När de såg polisbilarna och den långa bilkön vid attentatsplatsen vek de av på en smal och ojämn sidoväg, mot en åker.
Där sköt de Natalja Estemirova, först i hjärtat, sedan i huvudet.
Mer om Natalja Estemirova
- Sean’s Russia blog – Another Casualty of the “Russian Abu Ghraib”
- Expressen – Människorättsaktivisten Natalja Estemirova hittad död
- SvD – ”I Tjetjenien gäller Kadyrovs lag”
- RFE/RL – Estemirova’s Death Raises Questions About Kadyrov’s Power
- Video – Natalja Estemirova om sitt arbete (engelsk text)
- Video med Natalja Estemirova på Stanislav Markelovs begravning (ryska)
- BBC – Russian activist found murdered
- AP – Russian activist abducted in Chechnya found dead
- BBC – Найдено тело похищенной в Грозном правозащитницы
- Правозащитный Центр “Мемориал” об убийстве Натальи Эстемировой
- Hro.org – Последние дни Натальи Эстемировой
- Кавказский узел – Эстемирова: в Чечне резко ухудшилась обстановка с исчезновениями людей
- Freedom House: Estemirova Murderers Must Be Brought to Justice
- Natalya Estemirova – The Courage of Anna Politkovskaya
18 svar på ”De flesta offren får inga rubriker”
Bra och viktig artikel!
Fick precis lära mig vad förkortningen FSB egentligen står för, och tycker det kan passa som kommentar till den här artikeln. FSB = Феодальная Служба Беспредела
Economist-artikel på samma tema: http://www.economist.com/world/europe/displaystory.cfm?story_id=14054840
Fasanfullt och väldigt rörande skrivet.
De här människorna måste väl se tillbaka på Sovjettiden som en riktig guldålder!
Det som du beskriver låter ungefär som Zimbabwe i dagsläget. Förhoppningsvis har de i alla fall lite mer att äta.
Jag förstår inte riktigt konflikten.
Borde Ryssland släppa Tjetjien tycker du?
Vad skulle hända då, för vanligt folk?
Finns det olja där, eller varför är just den lilla landplätten så viktig för Ryssland?
Vad vill Kadyrov och vad har han för framtidsvision för sin republik?
Just nu verkar det vara ett stycke bananrepublik-plus-gazaremsan i Ryssland!
Perfekt grogrund för islamisk fundamentalism och terrorism..
Man kan i alla fall inte anklaga Ryssland för att inte ha FÖRSÖKT att skapa ordning (enligt deras egen tolkning).
Verkar som de givit upp och resonerar “Everything goes” så länge området är ryskt på pappret…
Jag förstår inte riktigt… :-(
Konflikten är naturligtvis alltför långdragen och komplicerad för att förklaras uttömmande i en kommentar här. Säkert är dock att det inte finns någon enkel lösning så länge Ryssland fortsätter att vara ett auktoritärt land som inte är intresserat av internationell medling, internationella fredsbevarande trupper, etc.
Gazaremsam är egentligen på vissa sätt en ganska bra liknelse såtillvida att vi även där har en förtryckt etnisk grupp som både av historiska skäl och moderna bombkrig hatar den militära övermakten som styr och som ser konflikten som sin inrikespolitiska angelägenhet.
När den första (moderna) ryska invasionen av Tjetjenien inleddes 1994 var oron för en dominoeffekt (att fler delar av Ryssland skulle kräva självständighet om man gav det till Tjetjenien) sannolikt en viktig faktor. Kontrollen över viktiga oljeledningar som gick igenom republiken kan då också ha varit ett delmotiv för Ryssland (dock knappast de små oljetillgångar som finns i själva Tjetjenien). Hybris var uppenbarligen också en del av förklaringen – den ryska ledningen trodde att man skulle besegra tjetjenerna på några dagar utan några större förluster.
När den andra invasionen inleddes under Putins ledning 1999 hade dessa skäl troligen minskat betydligt eller försvunnit helt (man hade byggt nya pipelines runt Tjetjenien, Tatarstan hade visat att intern autonomi var ett bra alternativ till full självständighet, och det första kriget hade visat att en invasion skulle innebära ett mycket blodigt och långdraget krig). Istället var det nu som jag ser det två nya faktorer som huvudsakligen förklarar den ryska invasionen. Det ena var en växande laglöshet kopplat med islamistisk fundamentalism (som hade vuxit fram mycket pga det första kriget och det misslyckade styret av den nya de facto självstyrande staten som Tjetjenien var under mellankrigsåren) som började sprida sig till andra delar av Ryssland. Detta är också åtminstone delvis den officiella ryska förklaringen även om man valde att beteckna kriget som en antiterroristoperation, efter de enorma sprängattentaten mot bostadshus i Moskva som blev den direkt utlösande faktorn.
Den andra faktorn, och kanske den viktigaste, tror jag var inrikespolitisk. Jeltsin behövde någonting som kunde avleda uppmärksamheten från korruptionsanklagelserna mot honom och hans “familj” som vid den tiden blev allt häftigare. Samtidigt behövde Putin som nytillträdd premiärminister ett sätt att visa sig handlingskraftig för att kunna bli populär. Ett nytt krig mot de bråkiga och brottsliga muslimerna i Tjetjenien passade dem båda som hand i hansken. Med detta i åtanke tillhör jag dem som inte utesluter att säkerhetstjänsten på ett eller annat sätt var inblandad i de hemska hussprängningarna – som ett sätt att skapa opinion för ett nytt krig.
Sedan invasionen inleddes har det inte funnits någon återvändo för Ryssland eftersom kriget blev Putins prestigeprojekt som en stor del av hans popularitet vilar på. Att dra sig ur skulle innebära ett erkännande att kriget var ett misstag från början. Enda lösningen för att slippa en segdragen och blodig ockupation var att tillsätta en lojal tjetjensk lydregim som kunde ansvara för ordningen när de ryska styrkorna långsamt drogs tillbaka, och det är där far och son Kadyrov kommer in i bilden. Jag tror inte att Ramzan, som tycks vara närmast en imbecill, har någon särskilt plan eller vision för sin republik. Han njuter helt enkelt av den makt (och de pengar) han för tillfället har tilldelats, men inser nog själv (trots sin begränsade begåvning) att den inte vilar på någon särskilt stadig grund.
En sak till, vad tycker du om detta? Från artikeln som länkas ovan.
Jag tror det skulle hjälpa om NÄRLIGGANDE områden kunde medla. EU, Turkiet eller vad som passar. Men när USA lägger sig i blir det alltid mer drama och starkare känslor.
Saakashvili är definitivt inte guds bästa barn, men han har i mina ögon betydligt större demokratisk legitimitet än dagens ryska ledning. Ryssarna glömmer alltför snabbt sina egna invasioner av Tjetjenien när de kritiserar Saakashvilis invasion av Sydossetien.
USA visar aktivt sitt stöd för Georgien emot Ryssland (vilket de gör rätt i), men gör väl knappast några försök att medla. EU har däremot gjort försök att medla och har ju haft en massa observatörer på plats. Problemet är att Ryssland inte är intresserade av någon medling (de har ju flagrant brutit mot avtalet som Sarkozy medlade fram) eller några observatörer när de har det militära övertaget.
Jag tror inte att det funkar att medla på ett fruktbart sätt om man tar ställning i konflikten, eftersom man då uppfattas som konfliktpart, snarare än tredje part. USA och EU har tagit ställning i den här konflikten och blivit en del av den. De var en del av den redan innan den blev våldsam. Vilket jag tror går tillbaka på bomningarna av Serbien och erkännadet av Kosovo, allt del av ett starkare större Nato med kontroll i Europa.
När nu Sverige alltmer blir en del av Natos verksamhet förstärker också vi att Ryssland känner sig alltmer hotat. Istället för att vara den tredje part som t.ex. lyckad medling kräver.
“När nu Sverige alltmer blir en del av Natos verksamhet…”
Hemskt sorgligt misstag tycker jag.
Neutraliteten har funkat så bra, så länge. Ryssland är ju KNAPPAST något hot mot oss, det är en bizarr idee.
Jag förstår inte vad det är för svenska politiker som vill vara mer med NATO, eller vad syftet med det skulle vara. Vem i Sverige är allvarligt rädd för Ryssland?
Vem annars finns det att vara rädd för?
Trist att Polen & co måste vara i Nato. Vore bättre om de kunde vara neutrala med Sverige. Då kanske Ryssland kunde tagga ned en smual.
Alexandr Tjerkasov, som jobbar på Memorial där också Estemirova arbetade, sa detta på en presskonferens i Moskva nyligen:
Av alla över 3000 fall av försvunna människor i Tjejenien de senaste åren har ett enda fall utretts och fått fällande dom. … Det kunde utredas tack vare tre personer:
Anna Politkovskaja, journalist som tog upp fallet. Stanislav Markelov, advokat som gjorde ett så grundligt, sakligt jobb att det var omöjligt att inte fälla i domstol. Natasha Estemirova, som skrev om fallet som journalist och människorättsaktivist. All tre har mördats.
Jag har sett uppgiften tidigare, men jag använde inte den, eftersom det alltid är problematiskt med påståenden av det här slaget: “inget annat fall har…” Det räcker ju med ett fall till för att motbevisa påståendet.
Fallet med Elza Kungajeva kanske inte var ett helt vanligt försvinnande, men där dömdes den skyldige. (Jo, Markelov var inblandad även i det fallet.) Faktum är att det finns ett mycket litet antal fall där skyldiga har dömts.
Jag håller med dig. Dessutom hade alla tre olika typer av motståndare.
Men det säger ändå ganska mycket, i ett enda konkret belysande sammanhang, om hur svårt det är att driva rättsfall i Ryssland.
[…] Kalle Kniivilä: De flesta offer får inga rubriker […]
Tack Mattias för en bra förklaring. Det mesta som du förklarade visste jag inte.
De nyheter som jag läser om Ryssland i engelsk media är vanligen om 1)Oligarker och deras förehavanden 2)”Putin är en diktator med sovjetfasoner” 3)”Ryssland har illasinnade avsikter gentemot Europa.”
Sällan är några bra förklaringar eller bakgrund. (Folk läser och tänker “jäkla ryssar de är sig lika”. )
Kanske för att jag inte oftast läser ganska lättviktiga tidningar på tunnelbanan. Sällan energi för Economist och liknande.
Nu har någon ryss (minns ej vem) köpt Londons mest lästa tidning “Evening Standard” som alla läser på väg hem från jobbet. Få se om det påverkar rapportering!
Aleksandr Lebedev. Det är han (tillsammans med Michail Gorbatjov) som äger den frispråkiga tidningen Novaja Gazeta där Anna Politkovskaja arbetade. Ingen entydig figur, denne före detta KGB-man, men åtminstone verkar han ha en mer positiv än negativ roll i Ryssland just nu, ur min synpunkt alltså. Vem han egentligen är kompis med är dock svårt att säga.
Förhoppningsvis blir det mer nyans och bättre bakgrund och kvalite på rapportering från Ryssland då!
Men de ändrade genast loggan till något fult och trist oranget, efter över hundra år med artonhundratalskrusidull och ett ganska elegant typsnitt.
[…] numera ligger spridda på det ryska territoriumet. Som Kalle nyligen demonstrerat i ett välskrivet inlägg, är förvecklingarna där väsentligt mer komplicerade än vad som ofta […]
Ännu en Economist-artikeln om Estemirova. Denna lite längre och med en historisk tillbakablick. Läsvärt. http://www.economist.com/world/europe/displaystory.cfm?story_id=14082316