En före detta elev har stupat i Tjetjenien och det sitter en uniformerad vakt vid ingången. Det är skola också på lördagar. Men det mesta skulle eleverna från Vårboskolan känna igen.
Skolgården är kal och asfalterad, skolan är en fyrkantig, typiskt sovjetisk byggnad i grått tegel. Inne i den gulmålade matsalen låter det precis som på Vårboskolan när sjuorna rusar in. Fast det ekar mer här, väggarna är kalare, taket lägre och det är mindre plats kring borden.
I dag är det potatismos och köttfärsbiffar på menyn. Det smakar gott, men potatismoset är lite vattnigare än i Sverige. Vid mattantens disk trängs äldre elever som vill köpa en pirog eller en chokladbit. Det är ingen ordnad kö, alla vill komma först. Och i Ryssland finns inget godisförbud i skolan.
Matsalen är liten och skolan är stor. Nästan niohundra elever går på skola nummer 7 i Kaliningrad. Från första till elfte klass.
Skolan på Gorkijgatan byggdes på Sovjettiden, 1972. Klassrummen är ljusa, allt är rent och prydligt, men korridorerna är mörkare och lite mer slitna än på Vårboskolan.
I ett nyrenoverat klassrum på andra våningen sitter eleverna inte i bänkar utan kring ett stort gemensamt bord. Det är en halv åttondeklass som har lektion i engelska.
Skoluniform är egentligen obligatoriskt, men de äldre flickorna hatar uniformen, och de flesta lärare låter dem klä sig friare.
Dagens läxa handlar om vem som är en hjälte. Är en kvinna som lämnar sitt jobb för att ta hand om sin sjuka, åldriga mor en hjälte? Eller en flicka som räddar sin lillebror från ett brinnande hus?
Nja, det tycker inte de flesta.
– Det är klart att man ska rädda sin lillebror, man är ingen hjälte för att man gör det som är ens skyldighet. Men gör man inte det så är man en dålig människa, menar Andrej.
Åttondeklassarna i Kaliningrad pratar knackigare engelska än åttondeklassarna i Arlöv. I Ryssland är tv-program dubbade till ryska. På nätet surfar de flesta på ryskspråkiga sidor.
Hur många i klassen har dator hemma? Alla lyfter handen. Och alla är också med i den ryska motsvarigheten till Facebook, Vkontakte.ru.
– Jag är så klart också med, jag brukar påminna eleverna om läxorna där, säger läraren Aleksandra Krasnikova.
Alla i klassen har också varit i utlandet. Men i vilka länder?
– Litauen, Polen.
Där har alla varit, det är grannländer. På utflykt med föräldrarna, eller med skolans orkester, eller med en kör. Oftast mer än en gång.
– Georgien, Frankrike, Estland, Spanien, Ukraina, Österrike …
– Och Ryssland! säger någon.
Visserligen är Kaliningrad också Ryssland. Men det är närmare till Arlöv än till Moskva.
Fakta
Vårboskolan:
360 elever.
35 pedagoger.
Klasser 6–9.
Skolan byggd 1924, nya delen 1968.
Skola 7:
850 elever.
77 pedagoger.
Klasser 1–11.
Skolan byggd 1972.
Skolor i samarbete:
1999 Samarbetet mellan Kaliningrad och Burlöv börjar.
2005 Elever från Vårboskolan och skola 7 träffas för första gången i Litauen kring ett gemensamt miljöprojekt.
2006 Elever från Kaliningrad och Litauen besöker Skåne.
2007 Elever från Vårboskolan och Litauen besöker Kaliningrad.
2008 Det gemensamma miljöprojektet avslutas med ett möte i Skåne.
2009 Ett nytt samarbete planeras med Kaliningrad, Vitryssland och Burlöv.
Ett mini-Ryssland nära Skåne
Kaliningradområdet är en bit av gamla tyska Ostpreussen. På tyska tiden hette staden Königsberg.
Efter andra världskriget ville Sovjetunionen ha den viktiga marinbasen och området anslöts till Ryska sovjetrepubliken. 1946 fick staden ett nytt namn efter bolsjevikledaren Michail Kalinin som avled samma år.
Nu ligger ryska Kaliningrad mellan två EU-länder: Polen och Litauen.
Staden Kaliningrad har 420 000 invånare, hela Kaliningrads län 940 000. Skåne har 1,2 miljoner invånare. Till ytan är Kaliningrads län ungefär lika stort som Skåne och Blekinge sammanlagt.
Fågelvägen är det drygt 400 kilometer från Arlöv till Kaliningrad. Från Kaliningrad till Moskva är avståndet nästan 1.000 kilometer.
2 svar på ”Lite som skiljer, mycket som förenar”
Intressant! Bra att de har ett sånt samarbete. Barnen i Skåne kanske kunde bli inspirerade att välja ryska som främmande språk. Skolan såg trevlig ut, tyckte jag. Undrar om det är normal standard för Ryssland, eller en extrafin skola som de gärna visade up?
Kaliningrad är en relativt välmående storstad. (OK, med ryska mått mätt mellanstor, men ändå.) Det här är nog en ganska typisk skola utifrån de förutsättningarna, ser ut ungefär som de skolor jag besökt i Moskva.
Men Arlövsbarnen hade inte sådär överdrivet positiva erfarenheter när de senast besökte Ryssland. Här är vad jag skrev då.