Det första jag fick se när jag i går kväll satte på tv:n var ett typiskt nyhetsinslag på ukrainsk tv: präster slåss. Här kastas Moskvatrogna ortodoxa präster ut ur en kyrka som tillhör den ukrainska ortodoxa kyrkan. Det var inte bara knytnävar, det var någon sorts pepparspray mellan prästerna också.
Annars kan det vara parlamentsledamöter som slåss. Fast de brukar nöja sig med att blockera talarstolen, eller låsa in talmannen så att han inte kan öppna sessionen. Det är nästan lika roligt. Mindre roligt för de ukrainare som skulle vilja att parlamentet i stället tar sig samman och fattar några vettiga beslut.
Just nu sitter jag på ett utekafé vid Kontraktovaja Plosjtjad (som heter något liknande på ukrainska, jag tar namnen på ryska så länge, åtminstone tills jag har skaffat en ordentlig karta på ukrainska). Vädret är härligt, drygt tjugo grader och sol. Vid ett bord intill sitter tre unga killar i kostym och slips och diskuterar affärer. Först satt där bara två, de pratade ukrainska sinsemellan medan de väntade på den tredje. När den tredje kom bytte de språk till ryska.
Jag vaknade tidigt så jag passade på och tog en promenad före morgonens första möte. Sofiakatedralen från 1100-talet var inte öppen så tidigt, och turiststånden vid den pittoreska gatan Andrejevskij spusk hade inte heller kommit i gång än.
Det är väldigt vackert och de stora nivåskillnaderna gör staden varierad, men många gamla hus vid smågator är i dåligt skick, inte bara på sidogator utan även på turiststräckan Andrejevskij spusk. Även själva gatan är i dåligt skick där. Men vad gör väl det, när man kan besöka Michail Bulgakovs hemmuseum, huset som beskrivs i Vita gardet. (Visst finns den på svenska? Och visst heter boken så på svenska?) Huset öppnar först klockan tio, så jag får gå dit senare i dag.
Nu blåste vinden ett exemplar av Kommesant Ukraina till mig från grannbordet, det är faktiskt sant. Där står det att vänsterpartierna har skapat ett valförbund. Rubriken är “En röd dag i kalendern”. Får läsa det sen. Nu betalar jag teet och går vidare.
3 svar på ”Präster som slåss och annat smått och gott”
Roligt for dig att vara i Kyiv, det ar en skon stad. Har du tid over prova att under samma promenad besoka Lavran och segermonumentet – ger automatiskt upphov till reflektioner. I borjan av Andrijivs’kyj Uzviz finns en staty over Pronja och Holochastov, tva antihjaltar ur den ukrainska litterara traditionen som forevigades i en mycket popular sovjetisk film fran slutet av 1950-talet. En humoristisk bild av klass- och sprakresor. Notera aven minnesmarket over svalten vid Mychailiv’skyj sobor.
Apropa praster ska den grek-katolska hogkvarteret ha flyttat fran L’viv till nagonstans pa vanstra stranden i Kyiv for nagra ar sedan.
Forresten, Kontraktova Plosjtja.
Kiev är en vacker och historisk stad som alla borde besöka!
Märks det mycket att valet närmar sig?
ja, på tal om präster som slåss, du skulle se bandet som min släkting tog med sig från Krim när han var där på semster för kanske 3 år sedan. Kommer inte ihåg var exakt i Krim det var, men bandet såldes vid nåt kloster och innehöll inspelningen av “kampen” mellan ryskortodoxa nunnor och tatarer. Nunnor trötnade helt enkelt att tatarerna gick förbi deras kloster hela tiden när de skulle till sin kyrkogård. Eftersom klostret befann sig i bergen, det fanns helt enkelt ingen annan väg tatarerna kunde ta, bara det lilla passaget vid klostret. Kort sagt nunnorna byggde en mur för att slippa alla dessa tatarer, de sista blev, så klart förbannade och då blev det en fight… som nunnorna vann (det påstod de iaf). och sen vågar de prata om Gud…