Putins bröllop – nu i Örebro!

По-русски: Свадьба Путина – сейчас в Швеции!

Nej, Putin ska inte gifta sig med den unga gymnasten Alina Kabajeva. Inte den här gången heller. Och definitivt inte i Sverige.

Ändå är det påhittade bröllopet på tapeten igen, denna gång genom Föreningen Grävande Journalisters omsorg.

Svenska Journalistförbundets tidning Journalisten damp ner i min brevlåda i dag. Där skriver Johannes Wahlström (i övrigt mest känd för sin artikel “Israels regim styr svenska medier“) om den ryske journalisten Grigorij Nechorosjev som ska föreläsa på Föreningen Grävande Journalisters seminarium i Örebro om en vecka.

Artikeln (som ännu inte finns på nätet) kanske är intressant för den som inte känner historien, men samtidigt tycker jag att den är ganska vilseledande – för den som inte känner hela historien. Det finns mycket som är fel i rysk journalistik, men på ett aningen mer komplicerat sätt än artikeln i Journalisten låter förstå.

Rubriken är “Hans tidning lades ner efter artikel om Putin”, och det stämmer ju. Nechorosjev var chefredaktör på skvallertidningen Moskovskij Korrespondent som i april förra året publicerade det helt obekräftade ryktet att dåvarande president Putin redan var skild från sin fru och snart skulle gifta sig med den 24-åriga gymnasten Alina Kabajeva. Tidningens ägare Aleksandr Lebedev fick kalla fötter och stängde blaskan några dagar senare, när Putin hade dementerat ryktena på en presskonferens i Italien.

Förresten var det skrämmande att se hur ryktet omvandlades till en “seriös” nyhet i svenska massmedier genom tillförlitliga TT:s försorg. Men det skrev jag om förra året.

Det är givetvis sant att den omedelbara anledningen till stängningen av Moskovskij korrespondent var artikeln om Putins bröllop. Däremot är det inte alls sant att tidningen skulle ha gått hyfsat bra ekonomiskt och haft en upplaga på 150.000 exemplar, som artikeln i Journalisten ger sken av. Den officiella upplagan var 30.000 exemplar, vilket givetvis kan multipliceras med fem för att få en veckoupplaga på 150.000. Men då har också Sydsvenskan plötsligt en upplaga på nästan en miljon. Inte illa. Dessutom var även siffran 30.000 kraftigt överdriven. Till saken hör att det finns ungefär tio miljoner invånare i Moskva.

“Tidningen lades ner med den officiella förklaringen att den inte var tillräckligt lönsam”, står det i Journalisten. Men Moskovskij Korrespondent var inte lönsam alls, den kunde inte vara lönsam, och den var inte ens tänkt att vara lönsam ett drygt halvår efter det att tidningen startats. Det handlade om ett politiskt projekt som oligarken Lebedev startade på sommaren 2007, uppenbarligen för att motarbeta Moskvas borgmästare Jurij Luzjkov.

Lebedevs tanke var möjligen att förbereda ett nytt försök att själv bli borgmästare i samband med de väntade politiska förändringarna efter dumavalet i december 2007 och presidentvalet i mars 2008. I borgmästarvalet 2003 fick Lebedev 12 procent av rösterna. Dock är det helt gripet ur luften att hävda att tidningen hade börjat “sakta men säkert utvecklas till att bli en makt att räkna med”, som Wahlström skriver. Få Moskvabor hade sett tidningen eller ens hört talas om den innan skandalartikeln om Putins bröllop publicerades. Och i april 2008 var det kanske ändå läge att stänga butiken, det var ju klart att politiken var business as usual även efter presidentvalet. Alltså ingen chans till borgmästarbyte.

Det märkligaste är ändå själva artikeln om Putins bröllop. I Journalisten säger Grigorij Nechorosjev först att han “fortfarande tror att historien är sann”. Alltså gifte Putin sig med Kabajeva den 15 juni förra året, eller? Det var ju det som var nyheten. Två stycken senare i Wahlströms intervju säger Nechorosjev plötsligt att det bara handlade om ett rykte, “och vi publicerade det som ett rykte, med frågetecken och allt”.

Johannes Wahlström frågar inte chefredaktören om han inte hade för dåligt på fötterna när han publicerade nyheten om Putins bröllop. Den som vet hur mindre nogräknade ryska tidningar brukar göra kunde också ha frågat om festfixarbolaget Karnaval-stil möjligen bidragit till tidningens eller artikelförfattarens ekonomi. Den enda källa för påståendet om det förestående bröllopet som nämns i artikeln är ju Karnaval-stil närstående. Exakt så här stod det:

– Vladimir Putin är redan skild, sedan två månader är han fri från äktenskapliga band, meddelade vår källa, en nära vän till chefen på företaget Art Management Center Karnaval-stil, som deltar i ett icke-offentligt anbudsförfarande om rätten att organisera Vladimir Putins bröllop. – Skilsmässostämpeln fick han i ett registreringsbyrå i Sankt-Petersburg. Det skedde i februari. Bland företaget Art Management Center Karnaval-stils klienter finns sådana businessmonster som LG, Uralskaja Stal, Norilsk nickel, Konsultant+, VTB, Johnson&Johnson.

Visst ser det väldigt mycket ut som textreklam? Speciellt när det fina festfixarbolagets hela namn skrivs ut två gånger. Eftersom källan är anonym hade det väl varit naturligt att även låta bli att nämna festfixarbolagets namn för att skydda källan. Men på detta vis får det fina bolaget chansen att dementera ryktet i alla världens tidnignar helt gratis, samtidigt som bolaget inte kan hållas ansvarigt för det en anonym kompis till chefen sagt.

Hur trovärdig är “en kompis till chefen på festfixarbolaget” som källa om presidentens förestående bröllop? Och om presidenten verkligen skulle planera att gifta sig, hur sannolikt är det att han skulle anlita ett festfixarbolag? Och om han skulle anlita ett festfixarbolag, hur sannolikt är det att man skulle begära in anbud? Och om man skulle begära in anbud, hur sannolikt är det att den som begär in anbud skulle framträda just i Vladimir Putins namn och öppet meddela att Putin skilt sig och tänker gifta om sig? På en skala?

Lite längre ner i bröllopsartikeln finns också en annan källa som verkar något mer trovärdig:

Att ställa frågan om det förmodade bröllopet till Kabajeva lyckades inte – hon tillbringade hela gårdagen på Dumans sammanträden. Men hennes pressekreterare svarade på denna fråga med ett ord, skarpt som ett piskrapp: “Nej.”

Och chefredaktören som inte bara publicerade allt detta, utan också fortfarande tror på storyn, är alltså nu inbjuden till Föreningen Grävande Journalisters seminarium för att berätta om villkoren för seriös undersökande journalistik i Ryssland. Fanns det verkligen ingen annan?

PS. Förresten så är Nechorosjevs efternamn genomgående felstavat i artikeln. Och dessutom förklarar Journalisten i en redaktionell anmärkning att Michail Chodorkovskij “avtjänar ett mångårigt fängelsestraff i Kamchatka”. Trippelfel. Det heter Kamtjatka, man säger på Kamtjatka, och Chodorkovskij har aldrig avtjänat något fängelsestraff där. Han har suttit i fångläger i Krasnokamensk vid kinesiska gränsen men finns just nu i Moskva i väntan på en ny dom. Fast det är petitesser i sammanhanget.

PS 2. Grävseminariets hemsida länkar nu hit. Och har en annan felstavning av Nechorosjevs namn än Journalisten. Mångfald är bra?