Rörig gaskonflikt i fyra dimensioner

Jag har hittills inte sett eller hört någon bra förklaring om vad gaskonflikten mellan Ryssland och Ukraina egentligen handlar om. Bedömningarna skiljer sig väldigt mycket beroende på vem det är som försöker analysera situationen och vilka utgångpunkter man har. Det är inte så konstigt, för konflikten har minst fyra dimensioner, möjligen men inte nödvändigtvis i följande ordning: ekonomi, stormaktspolitik, ukrainsk inrikespolitik och enskilda intressen.

Dessutom finns en dimension som borde vara högt på listan men som Ryssland verkar ha prioriterat bort helt och hållet: Rysslands internationella anseende som en stabil och tillförlitlig leverantör av energi till Västeuropa. Den högljudda och allt mer upptrappade konflikten har skadat detta anseende avsevärt, hur mycket de ryska makthavarna än gör för att lägga all skuld på Ukraina.

Den ekonomiska dimensionen av konflikten är inte heller så enkel som Ryssland vill göra sken av. Visst är det så att Ukraina under 2008 kunnat köpa gas billigare än Västeuropa, och uppenbarligen har betalningarna släpat efter. Samtidigt är det något märkligt att Ryssland krävde betalning för alla leveranser under 2008 innan året ens var slut och satte detta som villkor för att ett nytt avtal överhuvudtaget skulle kunna tecknas. Det vanliga är ju annars att gasräkningen för december betalas i sista veckan i januari.

Ukraina har stora ekonomiska problem och vill givetvis inte betala mer än nödvändigt för gasleveranserna från Ryssland. Ryssland har också stora ekonomiska problem, och vill givetvis ha så mycket betalt som möjligt.

Efter många om och men föreslog den ryska sidan ett ettårskontakt till ett pris av 250 dollar för en miljon kubikmeter gas. En säker inkomst under resten av året. Den ukrainska sidan ville helst ha ett kortare kontrakt för att se om det inte gick att få ner priset senare under våren, ifall den ekonomiska krisen fortsätter och oljepriset fortsätter att vara lågt. Det gillade inte ryska sidan, så det blev inget kontrakt.

Enligt ryska sidan är förslaget på 250 dollar mycket förmånligt för Ukraina, med tanke på att västeuropeiska köpare betalar ungefär 400 dollar, och eftersom Ryssland självt köper gas i Centralasien för vidare leverans till Ukraina till det mindre fördelaktiga priset 300 dollar. Ukrainska sidan menar att energipriserna är på väg neråt och inte uppåt, samt att det inte borde vara Ukrainas problem om Ryssland slutit mindre fördelaktiga kontrakter med sina leverantörer i Centralasien.

Kanske ville inte Ukraina ha ett kontrakt just nu – det finns gas i reserverna och priset kan sjunka om man väntar. Fast Gazprom har nu i stället höjt prisförslaget till hela 450 dollar.

Den stormatkspolitiska dimensionen nämns ofta som en viktig anledning till gaskonflikten mellan Ryssland och Ukraina. Och visst stämmer det att Ryssland använder gasleveranserna och gaspriset som ett verktyg i sin stormaktspolitiska arsenal.

Tydligast syns denna tendens om man tittar på den lilla ryskvänliga utbrytarrepubliken Transdnestrien i östra Moldavien, på gränsen mot Ukraina. Inte bara får Transdnestrien köpa rysk gas för en billig penning, dessutom slipper man betala. Det lilla Transdnestrien har nästan lika stora gasskulder till Gazprom som Europas näst största land, Ukraina, men ingen har pratat om att stänga av gasleveranserna till Transdnestrien.

Ukraina med sin alltför självständiga och västinriktade politik är ett vanligt hatobjekt i ryska statsstyrda medier, och gaskriget har under de senaste dagarna använts flitigt för att demonstrera hur omoralisk och tjuvaktig den ukrainska ledningen är. Stormaktspolitik verkar ändå ha mindre betydelse i årets gaskonflikt än i motsvarande konflikt mellan Ryssland och Ukraina för två år sedan.

Ukrainsk inrikespolitik kan däremot ha större betydelse nu än då, bland annat därför att landet faktiskt har stora ekonomiska problem. Då kan det vara praktiskt att kunna peka på den elaka grannen som stängt av gaskranen: sedär anledningen till alla våra problem.

Dessutom vill givetvis båda rivalerna, president Viktor Jusjtjenko och premiärminister Julia Tymosjenko, få äran när gaskontraktet till slut är klart, och under tiden skylla den andra parten för kaoset som gör att gaskontraktet ännu inte är klart.

Och rysk inrikespolitik? Den finns inte, alla politiska beslut i Ryssland fattas i slutna rum. Men som surrogat för inrikespolitik kan allt snack kring gaspolitiken givetvis fungera. Någonting måste man ju visa i tv-nyheterna.

Också enskilda intressen finns säkert med i bilden, kanske i utkanterna av det märkliga, till hälften Gazpromägda mellanhandsföretaget RosUkrEnergo.

Gaskommersen mellan Ryssland och Ukraina har i många år gått genom olika mer eller mindre ljusskygga företag som fått sin beskärda del av vinsten. För två år sedan krävde Julia Tymosjenko att mellanhänderna skulle avskaffas och transaktionerna mellan Gazprom och Naftogaz Ukrainy skulle göras transparenta.

Den ryska sidan vägrade, och man kan ju undra varför. Arrangemanget med mellanhandsbolaget är inte ekonomiskt lönsamt för Gazprom, däremot tjänar de hemlighetsfulla ägarna till RosUkrEnergo en bra hacka. Frågan om RosUkrEnergos framtida roll kan mycket väl tänkas vara en spelbricka i årets förhandlingar.

Huvuddelen av de ryska gasleveranserna till väst går genom Ukraina. Frågan är vem som har bättre kort och kan hålla ut längst, Ukraina som sitter på gasledningen eller Ryssland som är beroende av att kunna leverera gas till Västeuropa och få betalt för den.

Att hutta med näven, stänga av gaskranarna i direktsändning och gå till internationell domstol kanske i vilket fall inte är det mest konstruktiva sättet att lösa problemen.

Mer på temat:

Av Kalle Kniivilä

Mest om Ryssland.

8 svar på ”Rörig gaskonflikt i fyra dimensioner”

Nu kraver Gazprom 450 dollar enligt Miller. Litteraturtips: Margarita Balmacedas bok om Ukrainas energipolitik och konstruktionerna bakom gasforhandlingarna. Hade jag inte varit sjuk och slo hade jag beskrivit innehallet ocksa. Sjalvklart har gemensamma svindlarfirman RosUkrEnergo en nyckelroll, det ar ju som Kalle visar knappast en fraga enbart om “Ryssland” och “Ukraina”. Svin ar vad de ar allihop.

God fortsattning fran Moskva.

Jag hann före dig ;-)

Jag lade till nyheten om 450 dollar för en halvtimme sedan. Tror Miller att han får ukrainarna tillbaka till förhandlingsbordet genom att höja priset med en tia varje dag, eller?

Boken du rekommenderar är förmodligen denna. Tyvärr kostar den tusen spänn, så man får väl ta och beställa fjärrlån på biblioteket.

På annat ställe sade hon bland annat: “…insider trading and corruption are reasons for Ukraine’s inability to diversify its energy supply. Basing her assertions on work done by the international monitoring group Witness International, she confirmed suspicions of corruption as well as unfulfilled contracts, in which Ukrainian companies did not receive the full amount of energy paid for. Ukrainian and Russian elites have found a common language in corruption, Dr. Balmaceda stated, and that consideration has informed much of Ukraine’s energy policy to date. “

:)

Later ju som skramseltaktik, men osvuret ar bast i dessa fragor.

Har har vi val summan av kardemumman, i ditt citat:

“Ukrainian and Russian elites have found a common language in corruption, Dr. Balmaceda stated, and that consideration has informed much of Ukraine’s energy policy to date.”

Ukraina hade kunnat gora sig mindre energiberoende genom storre diversifiering av energikallor, men nu finns det ju sa trevliga incitament i gashandeln med Gazprom. For att inte tala om energieffektivitet.

For att citera Taras Sjevtjenko: Moholy, vbyvtsi, ljudojidy.

Enligt UkrPravda sager ungrarna att gasen fran Ukraina levereras enligt avtal, och att de inte forstar vad EU fatt andra uppgifter ifran.

http://www.pravda.com.ua/news/2009/1/4/87157.htm

Kort sagt, mojligheterna far den som inte tillhor de innersta kretsarna att forsta vad som hander egentligen ar lika med noll. Jusjtjenko kom till makten bland annat genom att lova “prozorlyvist'”, genomskinlighet i denna typ av strategiska avtal…

Milov har fått över 1400 kommentarer till sitt blogginlägg i frågan. Inte illa! Han gör en rätt bra insats i “Klintjen” (TV-programmet) också tycker jag.

Kalle!

Rysk-ukrainska gaskonflikter börjar ju bli en följetong runt nyårsskiftena. Steve LeVine skildrade ju problematiken kring att komma överens om brytpunkt för gaspris relativt generella energipriser samt beräkningsmodell, vilket även du delvis berört. Vad jag finner viktigast i detta sammanhang i år är dock desperationen från rysk sida att få in pengar. Som jag ser det är det den starkaste drivkraften för de intressen som mjölkar Gazprom på dess vinster och nu har problem med sin “cash flow”.

Lev väl!

Vilhelm

Stängt för kommentering.