För en månad sedan var många ryssar upprörda över att en euro för första gången i världshistorien kostade över 40 rubel. Nu verkar rubelns stegvisa störtdykning vara slut, åtminstone för den här gången. Häromdagen kunde ryska konsumenter glädja sig över att priset på en euro till slut gått ner under den nya magiska gränsen – 45 rubel.
När valutabörsen i Moskva stängde på fredagseftermiddagen kostade en euro 44,5 rubel. En dollar kostade 34,5 rubel. Även privatpersoner har fått tillbaka förtroendet för den ryska valutan. För första gången på länge köar folk utanför växlingskontoren för att sälja dollar och köpa rubel.
Sedan november 2008 har rubeln devalverats ett tjugotal gånger under en process som kostat ryska centralbanken många miljarder dollar. I stället för att släppa kursen fri eller göra en enda ordentlig devalvering har centralbanken valt den märkliga mellanvägen att vidga valutakorridoren stegvis. Den enda rationella förklaring som jag kan hitta är inte speciellt rationell: både Vladimir Putin och Dmitrij Medvedev har ju lovat att det inte ska ske några drastiska ändringar i valutakursen. Alltså ska devalveringen ske stegvis, kosta vad det kosta vill.
Och det har kostat. Förutom de 200 miljarder dollar som centralbanken under det gångna halvåret pytsat ut på marknaden för att stabilisera rubeln har den “reglerade devalveringen” lett till att mycket av det ekonomiska livet i Ryssland avstannat. Så länge devalveringsprocessen pågått har det inte varit lönsamt att investera rubel i något annat än inköp av dollar eller euro. Inga andra investeringar har helt enkelt gett lika bra avkastning. Bilfabriker har inte kunnat tillverka bilar, eftersom de inte haft pengar att betala sina underleverantörer – alla lösa pengar har förvandlats till dollar och euro och gömts i marknadens jättemadrasser.
Den 22 januari meddelade ryska centralbanken att den stegvisa devalveringen var slut. Centralbanken har förbundit sig att genom stödköp hålla kursen inom en fastställd korridor i förhållande till en valutakorg som består av 0,45 euro och 0,55 dollar. Den 22 januari fastställdes 41 rubel som en översta gräns för korridoren. (Den lägsta gränsen är nu 26 rubel, men i rådande läge är den siffran högst teoretisk.)
Fallet av rubelkursen fortsatte i ett par veckor till. Den 8 februari nådde rubeln botennoteringen, valutakorgen kostade då 40,93 rubel. Så vände det, och nu är priset nere i 38,95 rubel.
En anledning till att kurvan vände var räntehöjningen. Den 10 februari höjdes den viktigaste styrräntan i Ryssland från 11 till 12 procent. När lånekranarna vrids åt finns det mindre pengar på marknaden, och det är inte längre lönsamt att ta lån i rubel för att spekulera på valutamarknaden.
Problemet är givetvis att räntehöjningen också påverkar den reella ekonomin – tillverkningsindustrierna, byggandet och alla investeringar. I Sverige använder Riksbanken räntevapnet för att få i gång ekonomin och sänker därför räntan till 1 procent. I USA är räntan nu i praktiken noll procent av samma anledning. i Ryssland väljer centralbanken att satsa på stabil valuta och höjer räntan.
En styrränta på 12 procent är ändå inte så hög som det låter – den ligger ungefär i nivå med den förväntade inflationen i Ryssland. Frågan är om den drygt 30-procentiga försvagning av rubeln som skett sedan augusti förra året är tillräcklig för att hålla den ryska ekonomin i gång, eller om det hade varit klokare att låta rubeln flyta.
Men sådana beslut fattas i Ryssland inte av centralbanken. Har presidenten och premiärministern lovat stabil valuta får centralbanken ta skeden i vacker hand och leverera, vad det än kan innebära för ekonomin i övrigt.
Mer på temat:
4 svar på ”Rubeln har landat”
Den ryska centralbankens devalveringsmetod kallas “smutsig devalvering”. Anledningen är att ryska banker har stora skulder i euro, men sina intäkter i rubel. Frågan är vad det skulle kosta, om man släppt rubeln fri att flyta för fyra-fem månader sedan.
Ifall de inte gjort något, utan endast stödköpt rubeln för att upprätthålla en gammal peg, så hade det nog varit sämre. Det är ju nu vad baltiska centralbanker tvingas, tack vare Borgs försorg, att göra. Tvärtemot IMF:s vilja.
Den ryska centralbanken gjorde alltså inte om samma misstag som svenska riksbanken i början av 1990-talet. Vi tvingades släppa valutan fri i vilket fall som helst senare, likt de baltiska valutornas devalvering / frisläppning endast är en tidsfråga. Men Ryssland kan slippa detta. Det är konstig politik enligt mig, men givet deras preferenser har de kanske gjort det bästa av läget.
Tja, och vem har betalat räkningen nu? Men visst, säkert är det så att det är stora intressen bakom den “kontrollerade devalveringen”. Att släppa rubeln fri i höstas hade väl kunnat leda till en våg av kollapsande banker. Det är hela tiden 1998 som spökar.
Men det är ju inte bara banker som har haft stora valutaskulder, utan även många storföretag, framför allt kanske Gazprom. Och oligarker, som Abramovitj. Men skulderna finns väl kvar, och de har ju blivit större i rubel, så vad vinner de på en långsam devalvering egentligen?
Det intressanta är också vart regeringens olika stödpaket tagit vägen. Det syns ju inga spår av dem i den reella ekonomin vad jag har lagt märke till i alla fall.
De började ju dela ut stödpaket redan i höstas minns jag. Verkade mest vara något fem pers kom överens om över en lunch. Paulsonplanen i USA var omkring 1300 sidor, Putinplanen var omkring 14-15. Det är höjden av cynism. Som andel av BNP var det ryska stödpaketet dessutom mycket stort, oavsett vad de påstår om att krisen bara var från USA.
Det påstås att krisen är bra för Ryssland, då de tvingas reformera. Det verkar ju dock gå åt andra hållet. Putin sänkte skatten på sprit, inför tullar och delar ut lite pengar till sina vänner, som svar på en global finanskris.
Lite stödpaket har ju gått åt att betala löner till uppsagda bilarbetare och liknande. Men planer på strukturella reformer har jag inte sett, och bilvägar är ju extremt dyra i landet av någon anledning.
Nu kostar en euro över 45 rubel igen. Få se hur länge den här stabiliseringen håller.