Ryskt och oryskt i Bulgarien

Esperanto

När jag första gången tänkte att det skulle vara intressant att besöka Bulgarien kallades landet ibland för den sextonde sovjetrepubliken. Nu, när resan till slut blev av, är det gamla sovjetiska semesterparadiset i stället EU:s fattigaste och nyaste medlemsland, tillsammans med grannen Rumänien som dock aldrig var lika bra kompis med Moskva som Bulgarien var.

Som gammal slavist hade jag visst grepp om hur det bulgariska språket skiljer sig från de andra slaviska språken: ingen kasusböjning, däremot har orden bestämd form med efterställd artikel, precis som på svenska. Mycket exotiskt, för att vara ett slaviskt språk. Men också något som visade sig vara väldigt praktiskt, eftersom ett fåtal prepositioner är mycket lättare att lära sig än ett antal helt nya böjningsmönster för substantiv.

Inför resan bläddrade jag lite förstrött i en engelskspråkig lärobok i bulgariska. Orden i de första korta vardagsdialogerna var ganska fjärran från motsvarande ryska ord. Hade jag haft en lärobok på ryska hade jag nog varit bättre förberedd på de många slående likheterna mellan ryska och bulgariska framför allt när det gäller stora delar av ordförrådet.

Redan under bussresan från flygplaten märkte jag till min förvåning att jag med hjälp av mina kunskaper i ryska kunde läsa och förstå de flesta reklamskyltarna och valannonserna vid vägkanten. Men inte nog med det. Ett par timmars pluggande av rudimentär bulgarisk grammatik och några vanliga ord räckte för att förstå rubrikerna i en dagstidning. Efter ett par dagars lågintensiv träning (mesta tiden gick till sol, bad och annan läsning) kunde jag läsa inte bara rubrikerna, utan också de flesta artiklarna med behållning, förutsatt att innehållet var intressant nog för att hålla ångan uppe. Mycket roligare än att lösa korsord, dessutom. (Men jag har alltid varit dålig på korsord.)

Det märkliga är att bulgariskan och ryskan egentligen ligger ganska långt från varandra i de slaviska språkens släktträd. Exempelvis den polska grammatiken ligger betydligt närmare den ryska – men där skiljer ordförråden sig markant. Även de med ryskan mycket närbesläktade språken ukrainska och vitryska skiljer sig mycket från ryskan just när det gäller ordförrådet.

Förklaringen är enkel, när man väl kommer på den: det ukrainska och vitryska ordförrådet grundar sig till stor del på ord som visserligen finns även i ryskan, men som där betraktas som provinsiella, dialektala, föråldrade eller tillhörande ett lägre stilregister.

Det moderna ryska normspråket har i stället för dessa provinsiella ord, och för att utvidga ordförrådet, lånat in stora mängder ord från kyrkoslaviskan, precis som västeuropeiska (och västslaviska) språk lånat in ord från latin. Och ett annat ord för fornkyrkoslaviska är… fornbulgariska.

Det moderna bulgariska skriftpråket har också givetvis starkt påverkats av kyrkoslaviskan. Men inte nog med det. När det bulgariska språket på 1800-talet skulle rensas från turkiska ord lånade de bulgariska språkvårdarna in massvis med ord från ryskan. Inflödet av ryska ord fortsatte också under 1900-talet, kanske speciellt efter andra världskriget när det skulle byggas socialism av sovjetiskt snitt också i Bulgrien.

Resultatet av denna språkliga korsbefruktning under flera århundraden är att jag nu kan läsa en bulgarisk tidning. Det är bara att tacka och ta emot. Till och med bokstäverna är exakt likadana, förutom att в och к (v och k) ser lite märkliga ut i vissa bulgariska typsnitt.

Däremot fattar man inte mycket när folk snackar. Och det finns en del riktigt kluriga falska vänner bland vanliga bulgariska ord. Adjektivet хранителен har exempelvis inte att göra med väktare som man skulle kunna tro, utan livsmedel. Och направо betyder inte till höger, utan rakt fram. Så akta er om ni frågar efter vägen i Bulgarien.

PS: För den som vill läsa mer initierat om Bulgarien rekommenderar jag Håkan Åbergs blogg.