Sista dagen i Kiev

Det är trångt i Kievs tunnelbana. I morse var tåget så fullproppat att det helt enkelt inte fanns plats för någon mer. Jag blev stående på perrongen, och flera andra också. Nästa tåg som kom efter en minut och fyrtio sekunder var nästan lika fullt, men nu var jag först i kön. Det var första gången någonsin jag hörde en inspelad röst som på ukrainska uppmanade passagerarna att gå ut fortare. Tåget måste ju åka innan nästa tåg kommer – fast å andra sidan har nästa tåg förmodligen liknande problem på föregående station.

Passagerna mellan tunnelbanestationerna i Kiev är något trängre än motsvarigheten i Moskva, och dessutom är gångtrafiken sämre organiserad. I tre trappuppgångar bredvid varandra går folk i båda riktningar, visserligen i högertrafik, men det går ändå långsammare än i Moskva, där en trappuppgång brukar vara för dem som går i ena riktningen, den andra för andra riktningen, och ibland regleras till och med den tredje beroende på vilken riktning som har mest gångtrafik.

Vissa övergångar är så trånga att de stängs vid högtrafik för att folk inte ska klämma ihjäl sig. “Men tunnelbanan är ändå betydligt bättre organiserad än samhället som helhet, sade medieforskaren Volodymyr Kulyk som jag träffade i dag. Han var förresten ett väldigt trevligt bekantskap och hade mycket intressant att berätta, men det tar jag upp vid ett senare tillfälle.

Hotellet jag bor på är en rest från sovjettiden, och Volodymyr Kulyk undrade vad jag tyckte om det – hans bekanta som hade bott där vid ett annat tillfälle hade inte varit så nöjda, verkade det som. Själv har jag inga större klagomål, men det var lite roligt att toalettstolen är precis likadan som den vi hade på Bolsjaja Tjerkizovskaja i Moskva när vi bodde där 1991-92.

Och inte bara det – toalettstolen har också precis samma typfel. Ungefär var tredje gång man spolar slutar vattnet inte rinna innan man gör vissa manipulationer med spolknappen. Ibland lyckas man, ibland inte. Jag vet inte i hur många miljoner exemplar den toalettstolen tillverkats, men jag kan tänka mig att en och annan sovjetmedborgare under årtiondenas lopp har svurit över eländet.

I dag träffade jag också annat löst folk vars namn jag dock inte ska nämna här, eftersom jag på förekommen anledning inte kommer att citera dem med namn. Jag kan i alla fall avslöja att en av dem har chefsposition i en mellanstor mediegrupp. Han hade givetvis mycket att säga om svarta pengar som redaktioner tar emot för att publicera intervjuer med ledande politiker eller andra personer som är beredda att betala.

Det är snarare regel än undantag att ta betalt för den typen av material, det verkar flera bedömare jag talat med vara överens om, och penningsummorna har bara blivit större, trots kris i den övriga ekonomin. De här svarta pengarna används sedan för att betala svarta löner, eller för att betala olika tjänster, exempelvis reklamkampanjer.

Det här funkar bra, eftersom många företag hellre tar emot kontanter än pengar till kontot – kontanter behöver man ju inte redovisa för skattemyndigheten. Exakt hur stor den ukrainska skuggekonomin är vet naturligtvis ingen, men de uppskattningar som jag hört ligger kring 40% och uppåt. Detta kan också vara en förklaring till att den vitryska ekonomin på papper ser ut att må bättre än den ukrainska. I Vitryssland är skuggekonomin gissningsvis något mindre.

Det är sista dagen i Kiev, och det här blev också den tredje dagen i rad med ett besök i Babij Jar. Denna gången letade jag till slut mig till det judiska minnesmärket vid avrättningsplatsen, men det blev ingen tid över för eftertanke, eftersom jag var tvungen att skynda mig till tunnelbanan för att hinna till morgonens första möte. Jag hann i alla fall ta ett par bilder.

Nu är klockan över sju på kvällen, det börjar bli mörkt, men det är fortfarande kring 25 grader varmt. Jag sitter på ett utekafé vid huvudgatan Chesjtjatik där trafiken är tät, jag har druckit en iscappuccino, och nu kommer kyparen med den flaska Borzjomi jag beställt till efterrätt.

Det säregna georgiska mineralvattnet passar bra i det varma vädret. I Ryssland är det givetvis förbjudet, precis som det ukrainska vin jag köpte för att ta hem. Vin- och mineralvattenblockaden var ju Rysslands första steg i kriget mot Georgien, långt innan det gick till handgripligheter.

Nu dricker jag upp och tar en sista lång promenad längs Chesjtjatik. Det här är en stad man vill komma tillbaka till. Det är bara synd att presidentvalet är i januari.