Skål, Stalin! Hej då, Putin!

Samma tankar som slog mig igår kväll. Av någon anledning har sovjetisk kommunism alltid varit med accepterad än tysk nazism, trots att båda är lika förhatliga. Segraren skriver historien?

Hej! Jag känner dom som gjorde Tingaliin, och jag tror ni fått det lite om bakfoten. Ni tror inte det kan vara så att det: 1. Är till största del barnsligt skoj och en drift med klyschor om Ryssland, såsom Ryssland existerar i det svenska “folkminnet” 2. Om det är en politisk kommentar, så är det kanske snarare en drift med Rysslands imperie-ambitioner (som inte verkar avsomnade för evigt) och ett satiriskt tjuvnyp riktat mot den återuppståndna hyper-nationalismen och romantiseringen av Stalin mm. Tänka ett varv till, anyone? Lägg märke till att låten slutar med en bomb som singlar ner och sprängs. Och vad gäller tyskland – tyskarna verkar ha gjort upp med sitt förflutna på ett helt annat sätt än ryssarna. Det finns faktiskt fortfarande gott om stalinister i ryssland – men få och marginaliserade nazister i tyskland.

I Italien kan man köpa “Il duce vin” och “Hitler vin” med bilder av ledarna på etiketterna. De säljer även motsvarande med Stalin, Che och Lenin, för att nämna några. Själv blir jag inte nämnvärt upprörd över varken sånger eller vinflaskor, tycker det är lite festligt att man kan fotografera sig bredvid Stalin utanför Kreml.

Visst, det är inte PK någonstans, men vi har statyer och torg döpta efter den religiöse fanatikern och krigsherren Gustav II Adolf mitt i Stockholm. I skolorna får man lära sig att Sverige blev stort och mäktigt under hans tid, och att han mördades av fega fiender som omringade en ensam konung i Lutzens dimma. Riket förstördes sen av hans lesbiska dotter, och haltade fram till nästa hjältekonung gav sig ut i krig. Källkritik någon? ;-)

Rysslandsvyer: jag menade en uppförandekod i Melodifestivalssammanhang – programmets “feelgood”-koncept har hittills gjort att man undvikit att påminna publiken om de blodigare delarna av deltagarländernas 1900-talshistoria. Det skulle vara intressant att se om det går att tolka numret utifrån de förändringar som skett de senaste åren: att den oerhört penningstarka postsovjetiska musikbranschen nu konkurrerar med den europeiska – att de små europeiska ländernas enda arena för internationellt genombrott utanför den amerikanska håller på att försvinna.