Vem är RosUkrEnergo?

Det märkliga, till hälften Gazpromägda mellanhandsföretaget RosUkrEnergo är uppenbarligen en viktig spelbricka i gaskonflikten mellan Ukraina och Ryssland. RosUkrEnergo är bara den senaste i den långa raden av mer eller mindre ljusskygga företag som fått sin beskärda del av vinsten i gaskommersen. Företrädarna heter Nordex, Slavutich, Respublika, Itera och EuralTransGas. Förmodligen finns det fler som jag inte kommer på nu. Men vem ligger bakom RosUkrEnergo?

I alla fall inte Ukrainas premiärminister Julia Tymosjenko, “gasprinsessan” som på 1990-talet tjänade en förmögenhet genom sitt företags monopol för import av gas från Ryssland, eftersom hon uppenbarligen vill bli av med RosUkrEnergo. Senast den 12 december 2008 sade hon att gasförhandlingarna med Ryssland har kört fast just därför att Gazprom inte vill stryka RosUkrEnergo som mellanhand. Samma dag, den 12 december, började Gazprom uppenbarligen misstänka att en öppen konflikt är nära.

Under förra stora gaskonflikten i årsskiftet 2005-2006 var RosUkrEnergo helt öppet en viktig del i förhandlingarna. Då ville Julia Tymosjenko avskaffa mellanhänderna och införa “genomskinlighet” i gashandeln, medan den ryska sidan insisterade på att RosUkrEnergo behövs. Det blev så som ryssarna ville till slut. Eftersom Tymosjenko inte ville ha med RosUkrEnergo är hon själv uppenbarligen inte inblandad i affärerna denna gång.

Diverse konstiga namn har nämnts när det gäller vem som egentligen ligger bakom den ukrainska delen av RosUkrEnergo. Uppenbart är i alla fall att miljardören Dmitrij Firtasj är en viktig frontfigur. Formellt ser han ut att äga 45% av aktierna i RosUkrEnergo. Han är en märklig figur, kanske mest intressant i sammanhanget är att han uppenbarligen har bra kontakter i Turkmenistan (där han bodde större delen av 1990-talet) men också i Gazproms ledning.

Den ryska delen av RosUkrEnergo är minst lika intressant, eftersom den till början ägdes av Gazprombank. Namnet till trots ägs Gazprombank inte av Gazprom – majoriteten av aktierna (50%+1) tillhör i stället Gazproms pensionsbolag Gazfond. Och Gazfond tillhör konstigt nog banken Rossija, där de två viktigaste aktieägarna är Vladimir Putins vänner Nikolaj Sjamalov och Jurij Kovaltjuk. Den sistnämnde var också styrelseordförande i banken.

Båda känner Vladimir Putin från hans tid i S:t Petersburg, precis som Gazpromchefen Aleksej Miller. Allt detta dels enligt boken Gazprom – novoe russkoe oruzjie, som jag refererar här, dels enligt Boris Nemtsovs och Vladimir Milovs omfattande artikel som jag refererar här.

Det är dock oklart om kopplingen mellan RosUkrEnergo och Putins kompisar finns kvar sedan företaget sålts till Gazprom för den anspråkslösa summan 2,4 miljarder euro. Var kom förresten de pengarna ifrån, och varför ville Gazprom betala så mycket för hälften av ett bolag vars roll i gaskommersen mellan Ukraina och Ryssland var tänkt att upphöra i slutet av 2008?

Även ägandet av självaste Gazprom är en intressant fråga. Men det får vi ta en annan gång.

PS. En läsare påpekade att Tymosjenko och Putin i oktober skrev under ett memorandum som går ut på att RosUkrEnergo försvinner. Det hade jag missat, men det är höginstressant i sammanhanget. Protokollet och en del annat om mötet kan läsas här. Förresten så talar Putin på senare tid allt mer om korruption i sammanhang med gasleveranserna till Ukraina. Då kanske han själv inte (längre) har nära kontakter med RosUkrEnergo?

Mer på temat:

Av Kalle Kniivilä

Mest om Ryssland.

Ett svar på ”Vem är RosUkrEnergo?”

Stängt för kommentering.