Ryssland har en president, och han heter Dmitrij Medvedev. Det är veckans stora nyheter från Moskva. Visserligen valdes Dmitrij Medvedev till president redan för över två år sedan, men sedan dess har inte många lagt märke till den unge, diskrete mannen i premiärminister Vladimir Putins skugga.
Nu, ett par veckor efter sin 45-årsdag, har Medvedev fattat sitt första riktigt tunga politiska beslut: han har gett Moskvas enväldige kung sparken, den 74-årige, kepsprydde borgmästaren Jurij Luzjkov. Det är ingen liten bedrift.
Hela det eftersovjetiska Rysslands historia speglas i Jurij Luzjkovs uppgång och fall. Det var Moskvas nya, reformsinnade partichef Boris Jeltsin som år 1987 utnämnde Luzjkov till vice ordförande i Moskvas stadsstyrelse.
I kampen mot de sovjetiska butikernas evigt tomma hyllor försökte Luzjkov begränsa försäljningen av mat och konsumtionsvaror till enbart Moskvabor – den som ville köpa korv eller en bit tvål tvingades först visa passet med folkbokföringsstämpeln. Resultatet blev ett korvkrig – intilliggande regioner vägrade att leverera matvaror till huvudstaden.
När privat företagsamhet tilläts i Sovjetunionen var Luzjkov ordförande i kommittén som registrerade alla nya företag i Moskva. Den 25-åriga sekreteraren i kommittén hette Jelena Baturina. Nu är hon gift med Jurij Luzjkov – och Rysslands rikaste kvinna.
Sommaren 1992 utnämnde Rysslands president Boris Jeltsin honom till borgmästare, och på den posten stannade han i över arton år.
Luzjkov var länge relativt populär bland Moskvaborna. Han såg till att pensionärer, poliser, lärare och läkare fick bättre betalt än i andra delar av landet. Hans rysknationalistiska uttalanden ledde till att han fick inreseförbud i Ukraina, men gjorde honom omtyckt hemma.
Jelena Baturinas framgångsrika byggföretag hade inga problem med att få byggtillstånd i Moskva, medan korruptionen gjorde andras byggprojekt extremt dyra. ”Men alla höjdare stjäl, han gör i alla fall något för staden”, har Moskvabornas vanliga försvar för Luzjkov varit.
Det var inte heller korruptionsanklagelserna som till slut blev Luzjkovs fall, trots att president Dmitrij Medvedev marknadsfört sig själv som en stor antikorruptionskämpe. Droppen var i stället Luzjkovs motstånd när Medvedev stoppade ett omstritt motorvägsbygge genom en skog i utkanten av Moskva.
De lydiga tv-kanalerna, som i tio år tigit om korruptionen i huvudstaden, lanserade en samordnad smutskastningskampanj mot Jurij Luzjkov. Förutom korruption anklagades han för allt från misshandel av en kritisk journalist till anlagda bränder i historiska byggnader. När Luzjkovs egen tv-kanal försökte komma till hans försvar ströks programmet från tablån.
Luzjkov vägrade hårdnackat att avgå, och till slut fick han sparken. En seger för Dmitrij Medvedev, men knappast för den ryska demokratin.
Den smutsiga tv-kampanjen visade hur de statsstyrda massmedierna fortsätter att vara ett lydigt verktyg i makthavarnas händer, trots Medvedevs vackra ord om demokrati och yttrandefrihet. Den nya borgmästaren kommer inte att väljas i fria val som Luzjkov på sin tid. I stället blir han Kremls nickedocka.
Mer på temat:
Ett svar på ”Farväl till kungen i keps”
[…] september 2010 av AmandaLövkvist Kalle Kniivilä säger farväl till kungen i keps, och ser tillbaka på de arton åren av styre. Ev regentperiod som överträffar mången rysk […]