Goda nyheter från Ryssland

I morse tröttnade jag på alla blodiga nyheter från Ryssland, det är inget att lägga en hel ledig dag på.

Jag valde det goda i stället. Ryska filmakademins pris för förra årets bästa film gick till filmen Poltory komnaty (Halvtannat rum). Den såg jag i förmiddags, och det var rätt val. Det var bästa filmen jag sett på långe, minst lika bra som Stiljagi, fast helt annorlunda, även om förbjuden musik på röntgenplåtar figurerar även här. Förresten så vann ju Stiljagi samma pris förra året.

Jag har knappt läst något av Iosif Brodskij (eller Joseph Brodsky), dikterna kändes svåra när jag försökte senast, och essäerna har jag av någon anledning aldrig ens tagit en titt på. Men det kommer jag att göra nu när jag känner honom, när jag känner hans föräldrar.

Nej, filmen är ingen biografi över Brodskij, inte heller någon genomgång av hans litterära karriär, något som en del amerikanska kritiker varit missnöjda med. Den är något mycket mer djuplodande och universellt, en poetisk bild av en uppväxt, av en varm familjegemenskap i ett och ett halvt rum i en kommunalka i Leningrad, av en ung mans längtan efter frihet och av en medelålders mans längtan efter sina föräldrar som ödet för evigt skilt honom ifrån. Det är en universell berättelse, men den blir inte sämre av att den handlar om Iosif Brodskij. Den blir bättre.

De symboliska bilderna är många. När Iosifs pappa kommer hem efter kriget och några år som militärattache i Fjärran Östern har han med sig en kimono, en teservis och en teatermask. Alla återkommer de i slutet av filmen, när alla är döda, även Iosif. Och i på insidan av sin resväska har Iosifs pappa klistrat en bild av en annan Iosif som heter Stalin i efternamn. Honom siktar lille Iosif på med pappas pistol. Hans mamma blir förskräckt, men det är ingen fara, säger pappan. Pistolen är inte laddad.

Den store Iosif figurerar även i andra scener. På en lyxig kokboks sidor vaknar han plötsligt till liv och visar sin lille namne allt det goda han inte får äta. I stället lovar han att lille Iosif som är jude ska få åka på en lång resa.

När Iosif en dag kommer hem från skolan där han drömt bort sig i stället för att läsa matematikuppgifterna får han se att det gamla pianot är sålt. Snart kan det bli dags för den långa resan, antyder föräldrarna. Stalin planerar att förvisa alla judar till Birobidzjan i ryska Fjärran Östern. Och lille Iosif drömmer bort sig, det är inte bara pianot som flyger i väg, han ser orkesterns alla musikinstrumetn sväva upp i luften över Leningrad, ställa sig i led över klassiska Ulitsa Zodtjego Rossi (Arkitektmästaren Rossis gata) framför gamla nationalteatern, spela Bach, sedan kletzmer, och försvinna österut.

Det blir till slut ingen lång resa österut. En dag i skolan faller bysten av Stalin på golvet och går i tusen bitar när eleverna ska ställa upp den på piedestalen. Strax kommer rektorn och meddelar att Stalin är död. Förvisningen av judarna ställs in.

Regissören Andrej Chrzjanovskij är sedan tidigare mest känd som skapare av utsökta tecknade filmer, och förutom det datoranimerade, mycket imponerande fantasiavsnittet med den flygande orkestern innehåller Halvtannat rum flera tecknade scener som ofta på ett mycket känsligt sätt illustrerar avsnitt ur Brodskijs essäer eller dikter. Ändå är det tekniskt fulländade aldrig ett självändamål i filmen, för Chrzjanovskij har något att berätta.

Filmens namn kommer från Brodskijs, eller i detta fall Brodskys essä “In a Room and a Half”, som har beskrivits som hans sista försök att återförenas med sina föräldrar som han aldrig fick se efter det att han tvingades i exil 1972. Och inte bara namnet känns igen från essän, utan också många detaljer i filmen. Andra detaljer finns i Solomon Volkovs intervjubok med Brodskij (Диалоги с Иосифом Бродским – Conversations with Brodsky), eller kanske på båda ställen. Filmscenerna i kommunalkan påminner bitvis om den lysande filmen Stiljagi, men i Halvtannat rum befinner vi oss på en annan, mer allmänmänsklig nivå.

Genom hela filmen är Iosif Brodskij på väg tillbaka till sin barndoms Leningrad, på en lyxkryssare – en resa som han i verkligheten aldrig gjorde. När han väl kommer fram är det inte barndomsstaden han hittar, utan 2000-talets brokiga storstad med mobiltelefoner, neonskyltar och allt det andra som aldrig fanns i Sovjetunionen.

Här i sitt gamla barndomshem, halvtannat rum i en kommunalka, träffar han ändå sina föräldrar som har varit döda i många år. “Och hur dog du själv? För du måste väl vara död om du är här?” frågar mamman som har strukit en vit skjorta för sonen, han ska ju framträda.

Den här filmen är den bästa nyhet som kommit från Ryssland på länge. Se den. Och ring sedan dina föräldrar, om de är vid liv.

Mer på temat:

• BBC – Старейшую кинопремию России получил фильм о Бродском
• BBC – “Полторы комнаты” Иосифа Бродского
• Variety.com – A Room and a Half, or a Sentimental Journey to the Homeland
• Ruskino.ru – Полторы комнаты, или Сентиментальное путешествие на родину
• Иосиф Бродский. Полторы комнаты (Эссе)
• Joseph Brodsky – In a Room and a Half (excerpts)
• Trailer 1
• Trailer 2