Oljekriget inte bara spel för gallerierna

Ledningar kring Vitryssland.En hel del är spel för gallerierna i oljekriget mellan Vitryssland och Ryssland. Ryktet om att Ryssland hade stängt av oljeledningen bekräftades inte av någondera sidan, men ledde till höjda oljepriser på världsmarknaden. Den vitryska sidan hotade därefter med att stänga av strömmen till Kaliningrad. Hotet hade givetvis ingenting med oljekriget att göra, hävdade den vitryska sidan.

Vitryska analytiker hävdar att det handlar om ett spel som Aleksandr Lukasjenko spelar för att göra sken av att han är behöver EU:s stöd i kampen mot den nyckfulla grannen i öst. Framför allt finansiellt stöd skulle givetvis vara välkommet.

Allt är ändå inte spel för gallerierna. Vitryssland är extremt beroende av billig olja från Ryssland. Förra året bestod över en tredjedel av Vitrysslands export av oljeprodukter, trots att det inte finns några större oljefyndigheter i Vitryssland. Den rabatterade oljan från Ryssland har i många år hållit den vitryska ekonomin under armarna – och kostat den ryska statsbudgeten enorma summor.

På pappret är Vitryssland och Ryssland två likvärdiga delar i en förbundsstat. I verkligheten finns förbundsstaten inte, annat än som en pjäs i Aleksandr Lukasjenkos politiska spel som går ut på att spela ut Ryssland och väst mot varandra, balansera på staketet och hämta hem så mycket pengar som möjligt från både öst och väst.

Vid årsskiftet gick Vitryssland, Kazakstan och Ryssland ihop i en tullunion vars betydelse mest verkar vara politisk. Dmitrij Medvedev har visserligen hävdat att Ryssland kommer att tjäna 400 miljarder dollar på unionen, men han har inte förklarat hur. Fantasisumman motsvarar närmare en tredjedel av Rysslands bruttonationalprodukt, påpekar Sergej Aleksasjenko, fd. vice chef för ryska centralbanken.

Konflikten kring exporttullar för rysk olja på väg till Vitryssland har en lång historia. Fram till år 1995 betalades ingen tull. 1995 krävde Ryssland att exporttullen skulle betalas, men gick med på att Vitryssland fick behålla 15 procent av tullavgiften. Två år senare hoppade Vitryssland av, och under åren 1997-2001 betalades ingenting till Moskva. År 2006 krävde Ryssland att hela tullavgiften skulle betalas in till ryska statsbudgeten, men det vägrade Vitryssland göra. I januari 2007 fick Vitryssland till slut 64 procents rabatt på exporttullen.

Det treåriga rabattavtalet gick ut vid årsskiftet i slutet av december 2009. När den nya tullunionen samtidigt trädde i kraft hävdade den vitryska sidan plötsligt att landet nu skulle slippa alla exporttullar på rysk olja, vilket ju hade varit logiskt i en tullunion – om det inte hade stått i överenskommelsen om tullunionen att just oljeexporten inte påverkas. Den ryska sidan kräver full exporttull på all olja till Vitryssland så länge den vitryska sidan inte har skrivit på ett nytt avtal om villkoren för oljeexporten.

Precis som i förra årets gaskrig mellan Ryssland och Ukraina är det sannolikt att den underliggande konflikten till stor del handlar om helt andra saker, kanske om privatiseringen av vitryska oljeraffinaderier som ryska statsnära intressenter gärna vill ta över.

Förhandlingarna i Moskva fortsätter, men de kan inte lösa det grundläggande problemet: både oljeledningen från Ryssland, raffinaderierna i Vitryssland och elledningarna till Kaliningrad är en del av den sammanbundna sovjetiska infrastrukturen. Sovjetunionen finns inte längre, men bodelningen fortsätter.

Mer på temat:

Av Kalle Kniivilä

Mest om Ryssland.

20 svar på ”Oljekriget inte bara spel för gallerierna”

Hej Kalle,

Tack för en välskriven blogg. Ville bara påtala att Belarus har oljefyndigheter, om än i blygsam skala, i främst Gomel- och Pripyatregionen.

Läs mer här:
http://www.mfa.gov.by/en/press/news/2005-10-27-2.html

Dock är jag kluven, statistiken som belarusiska MID hänvisar till verkar vara smått överdrivna, eller? Därför bör nog detta pressmeddelande läsas med förståelsen av att det finns lögner, förbannade lögner och statistik.

Tack för påpekandet, detta kände jag inte till. Jag kollade lite, enligt CIA World Factbook producerar Vitryssland 38.000 fat råolja per dag. Motsvarande siffra för Ryssland är 9,9 miljoner fat per dag. Även Sverige producerar tydligen olja, 2.300 fat per dag.

Så det borde ha stått “Förra året bestod över en tredjedel av Vitrysslands export av oljeprodukter, trots att det inte finns några större oljefyndigheter i Vitryssland.” Jag har rättat nu. För den egna produktionen räcker ju knappast ens för den egna förbrukningen, eller hur?

Lukasjenko må vara en tuff partner för Kreml, men att Moskva inte skulle tillfredställa några egna intressen genom integration och förbundsstat är nog inte helt korrekt. Att arrangemanget “mest verkar vara politiskt” betyder inte nödvändigtvis att det saknar betydelse. Här saknas något i ditt resonemang, tror jag.

Du har rätt, den belarusiska oljeproduktionen omfattar 38.000 fat per dag och den räcker inte för den inhemska förbrukningen på ca 252.000 fat per dag. Jag rekommenderar följande källa som har detaljerad data kring energiproduktion och konsumption i Belarus (scrolla längst ner):
http://belarusenergy.com/

Ungefär vad jag gissade vad gäller den egna konsumptionen, men skönt att se siffror. Alltid trevligt med kommentarer som tillför information!

Dock undrar jag om dessa siffor verkligen visar all olja som transporteras genom Vitryssland. Oljeimporten är enligt dessa siffror 293.000 fat per dag och exporten bara 84.000 fat per dag. Kan det verkligen stämma? Det skulle ju innebära att huvuddelen av den olja som införs från Ryssland faktiskt stannar i Vitryssland?

Jag tror att den siffran stämmer mycket väl. Men man ska inte tro att hela siffran omfattar råolja vars pris per fat ligger på cirka 82$. Det som är intressant i fallet med tabellen är att majoriteten av exporten består av destillat (34.000 fat per dag) och motorbränsle (22.000 fat). Dessa är produkter av råoljan vars export uppgår till “ynka” 12.000 fat.

Nu känner jag inte till priset på destillat och motorbränsle men vi kan nog göra ett logiskt antagande om att den förfinade formen av råolja har ett pris över 82$ per fat.

Intressant är också kategorin “överblivet” (residual). Av den exporterar Belarus 6500 fat per dag.

Ett annat exempel, nästan all fotogen från landets raffinaderier (3000 fat per dag) går på export. Fotogenets pris per fat ligger på 136$ per fat.

Så ja, majoriteten av oljan stannar i Belarus men raffinaderierna arbetar utifrån en uttänkt exportstrategi.

Efter att ha tittat närmare på dessa siffror tvivlar jag ännu mer. Så här stod det i NYT häromdagen:

…about 1.3 million barrels of oil per day shipped along the Belarussian spur of the Druzhba pipeline supply both the internal market in Belarus and the more lucrative markets in the European Union

Även enligt Wikipedia har oljeledningen kapacitet att transportera 1,2-1,4 miljoner fat råolja om dagen.

Enligt de siffror du hänvisar till skulle den vitryska oljeimporten vara 293.000 fat om dagen?? Hm, jag tror att bara olja på ett eller annat sätt stannar i Vitryssland är med i dessa siffror, medan transittrafiken från Ryssland till väst är borträknad. Eller finns det någon annan rimlig förklaring? Det kan ju knappast vara så att bara en fjärdedel av ledningens kapacitet används.

Nu har förhandlingarna i oljekriget strandat igen. Vitryska delegationen har lämnat Moskva och Vitryssland hotar med tiodubbling av transitavgiften om Moskva inte går med på att förlänga tullrabatten. Man kan förstå att ryssarna håller på och bygger en ny ledning norrut för att slippa bråka med Vitryssland. När den väl är klar har inte Vitryssland mycket att komma med.

Jag kanske borde ha varit tydligare med att jag inte räknade ihop den belarusiska importen med volymen som transiteras över Belarus territorium vidare till Väst. Det är trots allt två väsenskilda indikatorer.

Apropå din och Vilhelms diskussion om oljekonfliktens orsak: Kan det inte vara så att Belarus envist försöker få igenom höga transitavgifter ett sista kalenderår innan den sista 12,5% kakbiten av Beltransgaz säljs till Gazprom mars 2010? För den som inte vet kommer denna affär att göra Gazprom till jämnbördig partner i bolaget. Det verkar vara rimligt att den belarusiska sidan skulle envisas med att försöka få igenom gynnsamma transitavgifter (en sista gång) i förhandlingarna och att Ryssland sätter sig emot detta.

http://www.belaruspartisan.org/bp-forte/?page=100&news=53964

Ja, för mig var det långtifrån självklart att oljan som transporteras genom Vitryssland inte är med i import/exportstatistiken.

Du menar att konflikten kring de ryska exporttullarna för olja skulle vara kopplad till transitavgiften för gas? Finns det något konkret som talar för den tolkningen?

Jag tyckte att artikeln i Kommersant, som jag länkar till längre ner, var ganska klargörande. Där nämns privatiseringen av oljeraffinaderierna som en viktig bakomliggande faktor i konflikten. Detta har ju nämnts flera gånger tidigare, och verkar inte orimligt.

Jag har letat runt efter officiell information som skulle bestyrka påståendet om transitkonstnaderna utan vidare lycka.

Men jag ska försöka klarlägga mitt resonemang:
I fallet med transitkostnaderna finner jag det skäligt att utförsäljningen av halva innehavet i Beltransgaz oundvikligen skulle leda till att Belarus tas ifrån sitt övertag i de årliga transitkostnadsförhandlingarna. I och med att överlämnandet av den sista andelen sker i mars 2010 av den affär som slöts 2007 blir länderna jämbördiga partners i Beltransgaz. Detta gör de nuvarande förhandlingarna till Belarus sista chans att driva igenom gynnsamma transitavgifter i ett transportledningsnät varigenom cirka en tredjedel av europas olja flödar igenom. Det är, om du frågar mig, besynnerligt att denna faktor har utelämnats i de mer ingående artiklarna på nätet. Eller är jag ute och cycklar?

Med detta sagt menar jag inte att det är endast här det klämmer i den ryska skon. Konfliktens faktorer äro många varav vissa du har redan påvisat. Det ska bli intressant att analysera avtalet när det står klart och att jämföra förra årets transitkostnader med år 2010.

Varför är alla svenska “Rysslandskännare” så förtjusta i att hänvisa till “CIA World Factbook” (och Radio Liberty som lär vara finansierat av dem..)?

Har ni funderat på att CIA kanske har en egen agenda?

Skulle ni ha använda motsvarande “KGB/FSB Fact Book” för information om USA? De har säkert en hel del intressant information och åsikter…

Radion finansierades faktiskt av CIA under kalla krigets första årtionden, kan man dock konstatera. Och det var väl bra gjort av dem.

Den rysk-vitryska krisen var tyvärr nästan tråkigt förutsägbar. Moskva förstår Minsk allt sämre, vilket inte blir bättre av att vitryska KGB – en annars pålitlig mellanhand – befinner sig i kris. Det ska bli intressant att se fortsättningen, vilken – till skillnad från nuvarande kris i sig – är svårförutsägbar.

Krisen är väl långtifrån över? Vad anser du ligger bakom detta, förutom det självklara – att regeringsnära kretsar i Vitryssland gärna vill ha billig olja medan motsvarande kretsar i Ryssland gärna vill ha pengar?

Ryska dagstidningar har vaknat till liv efter två veckors nyårs- och julledighet. (Ja, i den ordningen, i Ryssland.) Bra artikel om gaskriget i dagens Kommersant: Зимняя нефтяная кампания. Till skillnad från Vilhelm såg de inte kriget komma:

Белорусское же направление казалось спокойным как никогда, особенно после прошедшего 10 декабря в Кремле заседания высшего госсовета Союзного государства России и Белоруссии.

Stängt för kommentering.