Ikeas tidigare Rysslandschef Lennart Dahlgrens bok Ikea älskar Ryssland har nu kommit ut i en utökad och omarbetad rysk upplaga med titeln Вопреки абсурду: Как я покорял Россию, а она — меня. (“Trots det absurda: Hur jag erövrade Ryssland, och hur Ryssland erövrade mig.”) Med anledning av boken har han gett flera intressanta intervjuer till ryska massmedier.
Västliga massmedier ger en alldeles för ensidig och negativ bild av Ryssland, säger han i Echo Moskvy. Visst kan rysk byråkrati och korruption vara hemsk, men i Ryssland finns också de absolut mest effektiva och vänliga tjänstemännen i hela världen. Både de bästa och de sämsta tjänstemännen finns i Ryssland, säger han – allt handlar om huruvida de högst upp vill att något ska bli gjort, eller att det inte ska bli gjort.
Som exempel tar han byggandet av Ikea-varuhuset i Kazan. Där gick allt som på räls, alla tillstånd blev klara på nolltid eftersom de lokala makthavarna verkligen ville se ett nytt Ikea i tid för stadens tusenårsfirande år 2005. “Det hade aldrig gått att få det gjort så snabbt i Sverige”, säger Dahlgren – ingen har så mycket makt i Sverige som de ryska makthavarna har i Ryssland. Och vill de stoppa något så händer verkligen ingenting.
Möblerna på Ikea i Ryssland kostar mer än de kostar på Ikea i Sverige, och mer än i de flesta andra länder i världen. Anledningen är varken korruption eller stora risker som Ikea tvingas ta i Ryssland, försäkrar Dahlgren. I stället handlar det om de extremt höga ryska importtullarna, i kombination med att Ikea inte försöker kringgå tullbestämmelserna som många andra företag gör.
“För vi in en stol i landet så skriver vi att det är en stol. Tullen har aldrig kunnat visa att vi försökt fuska, eftersom vi inte fuskar”, säger han i en annan intervju, till tidskriften Russkij Reportior.
De höga importtullarna har också lett till att ryska tillverkare inte bryr sig om att försöka exportera sina produkter. I stället kan de sälja sina varor dyrt på den inhemska marknaden, eftersom de importerade varorna är ännu dyrare, säger han.
Om västliga massmedier ger en ensidig och för negativ bild av Ryssland, som Dahlgren hävdar, så är de ryska makthavarna å andra sidan irrationellt överkänsliga mot kritik utifrån, anser han:
Västeuropeer har fördomar när det gäller Ryssland, och jag har själv haft alla dessa fördomar. Fast nu har jag blivit den som försvarar Ryssland, och jag har märkt att folk tycker att jag har blivit tokig.
Å andra sidan finns det orsaker till att Ryssland inte blir förstått. Om en holländsk minister säger något otrevligt om Ryssland så kommer det ett svar som ofta är irrationellt. Nästan hundra procent av alla blommor som importeras till Ryssland kommer från Holland, och rätt som det är så hittar ryssarna någon märklig svamp i holländska blomsterlökar och stoppar importen. Eller en tjetjensk dissident får asyl i Danmark, och direkt blir det problem med danska produkter. Och om norrmännen har anspråk när det gäller territorialvattnen så upptäcks det direkt problem i importerad lax, och så vidare.
Carl Bildts uttalanden i samband med Georgienkriget har än så länge inte drabbat Ikea i Ryssland, säger Dahlgren. Däremot påverkade den holländska ministerns kritiska ord Ikea direkt, eftersom varuhusen säljer holländska växter.
I intervjun i Echo Moskvy återkommer Dahlgren gång på gång till de ryska kvinnorna som en av landets viktigaste resurser. Kvinnorna är duktiga, arbetar hårt, och det hade nog gått mycket bättre för landet om kvinnorna hade fått sin beskärda del av den politiska makten i Ryssland, tror han:
De ryska kvinnorna är goda, lojala medarbetare. De är goda fruar, mammor, döttrar, de tar hand om sina män, de tar hand om sina föräldrar, om svärföräldrarna… Jag har frågat ryska kvinnor varför de inte tar striden för att få ledande positioner i företag, och de svarar: det hinner vi inte. Mitt förslag till utländska företag, och till ryska företag, och till de ryska ledarna, om de lyssnar på oss, är följande: ta hand om de ryska kvinnorna, och ge dem ledande positioner.
Jag kanske har träffat hundra ryska toppolitiker, och en enda av dem var en kvinna. Så till ryska kvinnor vill jag säga: gör en mycket lugn revolution i det här landet, ta makten i företagen, ta makten i städerna, i regionerna, i regeringen, i presidentadministrationen, och Ryssland blir ett bättre land.
Lennart Dahlgren har en hat-kärleksrelation till Ryssland. Mest kärlek, säger han, men det kan svänga på trettio sekunder. Det är inte utan att man känner igen sig.
Och när Dahlgren i det stora hela ser Ikeas inmarsch i Ryssland som en stor framgångssaga för den öppna svenska företagskulturen som vågar vägra mutor så måste man vända på kuttingen och konstatera att även den ryska företagskulturen uppenbarligen lyckats slingra sig in i de blågula varuhusen, ett avslöjande som ledde till att de två högsta cheferna för Ikea i Ryssland nyligen fick sparken. Andrej Losjak argumenterar [ryska, engelska] att det är Ryssland som har erövrat Ikea och inte tvärtom.
Här tycker dock Dahlgren (som inte längre är anställd av Ikea) att företaget svikit sina egna principer: “Liknande saker har hänt även tidigare. Men i samband med tidigare skandaler har Ikea först tagit reda på vad som egentligen hänt. Den här gången avskedade man folk först och inledde sedan en utredning. Jag är övertygad om att utredningen kommer att visa att de är oskyldiga”, säger han till Russkij Reportior.
Och vad gäller korruptionen så är den betydligt värre i Ukraina än i Ryssland. Därför har Ikea fortfarande inte kunnat öppna något varuhus där, säger Dahlgren.
Mer på temat:
- Expressen – Nya skandaler i Ikea Ryssland
- Expressen – Här toppar Ikea-affären rysk media
- Эхо Москвы – Большой дозор 25.3.2010
- Русский Репортер – «Дедушка Ленин» Леннарт Дальгрен
- Ведомости Пятница – Великая северная дружба
- Andrei Loshak – Kafka’s Castle is collapsing
- Андрей Лошак – Закоротило
- Die Presse – Korruption: Der Ikea-Saubermann packt aus
- Die Presse – „Nur Ikea kann sich das leisten“
3 svar på ”Om hur Ikea erövrade Ryssland – eller tvärtom”
Intressant artikel!
Läste nyligen den svenska versionen av den här boken med stort intresse. Även om Dahlgren inte besitter någon lysande litterär talang (och gör en del störande fel i rysk-svenska transkriberingar) så får läsaren, förutom beskrivningar av den ofta mycket tröga och godtyckliga ryska byråkratin, en intressant inblick i hur tankegångarna gick bakom och i samband med etableringarna av de första ryska IKEA-varuhusen och MEGA-shoppingcentren.
Även om jag följt IKEAs framfart i Ryssland de senaste 10 åren så var det mycket som var nytt för mig. T.ex. hade jag ingen aning om att man vid ett tillfälle hade mycket långtgående planer på ett gigantiskt IKEA-varuhus i centrala Moskva nåbart direkt från tunnelbanan. Man hade till och med förvärvat en tomt, delvis från “presidentämbetet”, vid Kutuzovskijplatsen. Slutligen föll det hela dock på att man inte fick Luzjkovs stöd. Nytt för mig var också att IKEA åtminstone vid ett nyckeltillfälle hade media att tacka för att man lyckades besegra byråkratin.
När det kommer till Dahlgrens beskrivning av hur tjänstemän i Ryssland även kan vara de bästa (“mest effektiva och vänliga”) i världen har jag dock svårt att instämma. Ur strikt företagsekonomisk synvinkel är det kanske så, men för samhället i storе har jag svårt att se det som positivt att vissa kan erbjudas en “gräddfil” förbi byråkratiska hinder om de har bra kontakt med makthavarna.
De senaste turerna handlar ju om en mystisk grupp på ryska Ikeas juridiska avdelning som satt ihop diverse operationsplaner kring hur man genom korrupta kontakter med rättsväsende och underrättelse-/säkerhetstjänst ska övervinna olika byråkratiska och konkurrentmässiga hinder. Vet inte om det har något samband med detta, men jag har någon gång hört att det inte är ovanligt att Sverigestationerade ryska företrädares fruar vid återvändandet till Ryssland blir anställda vid Ikea där.