Ja, Ryssland har erkänt sin skuld för Katynmassakern. Och nej, det är ingen nyhet, det hände redan på Sovjettiden, och en gång till på Jeltsins tid. Det känns konstigt att detta behöver påpekas, men så är det.
För ett par veckor sedan skrev exempelvis den svensk-polska webbplatsen webb-Bulletinen följande:
Rysslands president Medvedev har nu tagit bladet från munnen och erkänt att Sovjet och Ryssland i alla år försökt undertrycka sanningen om Katynmassakern 1940. Det skriver Polskie Radio, och hänvisar till den ryska tidningen Izvestia.
Referatet är fullständigt felaktigt, eftersom Medvedev i den stora intervjun inför segerdagen den 9 maj inte “erkänner” något, utan bara uttrycker förvåning över att det fortfarande i Ryssland finns personer som inte vet vem som stod bakom massakern. För att råda bot på detta har han beordrat att några centrala, sedan tidigare kända arkivdokument läggs ut på nätet, säger han.
I dagens Sydsvenskan kan man läsa en bra recension om en ny bok om Katynmassakern. Den i övrigt oklanderliga recensionen innehåller två meningar som jag har invändningar mot: “Gorbatjovs glasnost kom inte att gälla för Katyn. Först när det realsocialistiska imperiet helt rasat samman lades alla dokument på bordet”. Det är dubbelt fel – Gorbatjovs glasnost gällde visst Katyn, men alla dokument har fortfarande inte lagts på bordet.
Sovjetunionen erkände sin skuld för Katynmassakern redan under Gorbatjovs tid. Händelseförloppet är ett skolexempel över hur glasnost fungerade. Redan 1988 började ryska tidningar publicera artiklar som i hårda ordalag ifrågasatte den officiella versionen som gick ut på att lägga skulden på tyskarna. I februari 1990 meddelade Valentin Falin, chef för centralkommitténs internationella avdelning, att tidigare okända arkivdokument klart pekade på att NKVD stod bakom Katynmassakern, att sovjetiska historiker redan hade förberett publikationer utifrån dessa dokument och att publicering skulle ske i juni och juli. Därefter rekommenderade han vilka formuleringar Gorbatjov skulle kunna använda för att på ett värdigt sätt inför femtioårsdagen av massakern i april 1990 förmedla dessa uppgifter till Polens president Wojciech Jaruzelski.
Under ett officiellt besök i Polen den 13 april 1990 överlämnade Gorbatjov därefter kopior av arkivdokument om de polska kringsfångarnas öden till Jaruzelski. Nästa dag skickade den officiella sovjetiska nyhetsbyrån TASS ut ett meddelande med bland annat följande innehåll:
Выявленные архивные материалы в своей совокупности позволяют сделать вывод о непосредственной ответственности за злодеяния в катынском лесу Берии, Меркулова и их подручных.
Советская сторона, выражая глубокое сожаление в связи с катынской трагедией, заявляет, что она представляет одно из тяжких преступлений сталинизма.
Som helhet gör de uppdagade arkivmaterialen det möjligt att dra slutsatsen om Berijas, Merkulovs och deras underlydandes omedelbara ansvar för illdåden i Katynskogen.
Den sovjetiska sidan uttrycker djupt medlidande i samband med Katyntragedin och deklarar att den [tragedin] är ett av stalinismens grova brott.
Sovjetiska tidningar skrev givetvis om händelsen. Tass-telegrammet och ett stort antal officiella dokument om massakern publicerades också i samlingsverket Катыньская драма (“Dramat i Katyn”) som trycktes i en upplaga på 50.000 exemplar.
Dessutom inledde det sovjetiska militära åklagarämbetet den 27.9.1990 en förundersökning med anledning av Katynmassakern. I maj 1991 kungjordes de första preliminära slutsatserna, och förundersökningen med tillhörande vittnesförhör fortsatte till 21.9.2004. Då lades förundersökningen ner, eftersom den ryska militära åklagarmyndigheten kom fram till att de skyldiga avlidit och därför inte kan ställas inför rätta. Huvuddelen av det omfattande förundersökningsmaterialet hemligstämplades och lämnades trots tidigare överenskommelse inte över till Polen, vilket av förståeliga skäl väckte ramaskri där.
Förutom Gorbatjov erkännande även Rysslands första president Boris Jeltsin i tydliga ordalag Rysslands skuld. I samband med Sovjetunionens sönderfall fick han tillgång till ytterligare hemliga arkivdokument som överlämnades till Polen. Under sitt officiella besök till Polen 1993 ställde Boris Jeltsin sig på knäna framför Katynmonumentet på militärkyrkogården i Warszawa och bad om förlåtelse.
Därefter har ryska makthavare aldrig på officiell nivå försökt hävda att Sovjetunionen inte skulle ha legat bakom Katynmassakern. Dock har Vladimir Putin vid några tillfällen försökt relativisera massakern genom att jämföra den med den dåliga behandlingen av sovjetiska krigsfångar i Polen under polsk-sovjetiska krigеt 1919-20. Kremlvänliga tidningar har också vid några tillfällen publicerat spekulativa artiklar som försökt skylla massakern på tyskarna. Ryska myndigheter har inte heller gått med på de polska kraven på att Katynmassakern ska klassas som folkmord och brott mot mänskligheten, och huvuddelen av det omfattande förundersökningsmaterialet har som sagt hemligstämplats.
2 svar på ”Ryssland har erkänt Katynmassakern”
Inte heller Polskie Radio säger att Medvedev erkänt Katynmassakern utan titeln på artikeln är “Katyń to mroczna stronica historii” – Katyn är ett mörkt blad i historien. Artikeln går sedan vidare och beskriver just det du citerar ur Izvestia. Felfokuset verkar vera i citatet från Webb-bulletinen.
Ja, den polska versionen verkar oklanderlig. Den svenska versionen på webb-Bulletinen däremot är mycket märklig. Där står följande:
Det var en mörk period i vår historia, sade Medvedev till Izvestija, och Kremls sätt att hantera frågan har varit ohederlig ända till nu. Det är fortfarande inte allmänt accepterat i vårt land att NKVD (Stalins säkerhetspolis) mördade över 20 000 polska officerare.
Inget av detta står nämligen i Izvestijaintervjun, varken NKVD eller siffran 20 000 nämns överhuvudtaget. Det måste komma från den engelska versionen på polska radions hemsida. Webb-Bulletinens redaktör har förvandlat ett stycke löpande text till citat:
President Dmitry Medvedev told the Izvestia daily that the truth about the killing of over 20,000 Polish officers by the NKVD has not been commonly accepted in Russia.
Men visst låter det nästan som om Medvedev sade detta, även om det inte är ett citat.