När Julia Tymosjenko går smäller hon igen dörren så att hela huset skakar. På onsdagseftermiddagen röstade parlamentet bort henne.
Fosterlandet är i fara, påstår hon. Den nyvalda presidenten Viktor Janukovytj vill sätta upp en korrupt antiukrainsk diktatur, och han har redan börjat dela ut statens rikedomar till sina närmaste bundsförvanter. Det var hennes budskap när hon talade inför förtroendeomröstningen i parlamentet.
– Den här omröstningen visar vem som är på Ukrainas sida, och vem som ställer sig bakom de krafter som vill se ett dött Ukraina.
För en månad sedan förlorade hon presidentvalet mot Viktor Janukovytj med liten marginal. Själv hävdar hon att det egentligen var hon som vann. Nu har hennes regeringskoalition fallit sönder i inre strider.
Sju ledamöter i hennes egen partigrupp och femton i den förre presidenten Viktor Jusjtjenkos huvudsakligen högernationalistiska parlamentsgrupp ställde sig på den nya presidentens sida.
Tillsammans med rösterna från Janukovytjs östukrainska, mer ryskvänliga Regionparti räckte det för att fälla regeringen.
Tymosjenko måste gå, men ingen vet vem som kan ta hennes plats.
De flesta grupper som sitter i ukrainska parlamentet är inga partier i ordets egentliga mening, de är snarare löst sammansatta intressegrupper.
Parlamentsledamöter bråkar ofta på sandlådenivå och blockerar talarstolen om lagförslagen inte faller dem på läppen. Nu ska politikerna försöka spela schack i boxningsringen.
– Att rösta bort regeringen är ett avancerat spel, man har olika scenarier och försöker räkna ut hur det kan gå, säger Ukrainakännaren Niklas Bernsand vid Lunds universitet.
Onsdagens röstsiffror visar att parlamentsgrupperna är splittrade. Det kan vara möjligt att samla spillrorna bakom en ny regering. Många ledamöter är beredda att sälja sig till högstbjudande för att behålla sina platser som de riskerar att förlora vid ett nyval.
President Viktor Janukovytj påbörjade på onsdagseftermiddagen regeringsförhandlingarna med representanter för parlamentsgrupperna. En variant som diskuterades var en koalition mellan Regionpartiet, kommunisterna, talmannen Volodymyr Lytvyns parlamentsgrupp och ett antal ledamöter som inte ingår i partigrupper.
Lyckas inte Janukovytj sy ihop en koalition inom en månad måste han enligt konstitutionen utlysa nyval. I så fall fortsätter det politiska kaoset i Ukraina i ytterligare ett okänt antal månader.
– Alla är trötta på det här och vill ha stabilitet. Men jag tror att det lutar åt nyval, säger Diana Dutsyk, chefredaktör för den politiska tidskriften Glavred i Kiev.
Julia Tymosjenko är inte trött. Hon har tagit semester, men bara för att inleda sin valkampanj. Nästa tisdag kallar hon alla “nationalpatriotiska krafter” till en demonstration för Ukraina vid nationalskalden Taras Sjevtjenkos staty i Kiev.
En något kortare version publicerades i Sydsvenskan 2010-02-04
Mer på temat:
6 svar på ”Schackspel i ukrainska boxningsringen”
Kalle, kan du inte sluta fokusera på Tymosjenko nu och intressera dig litet för vad Janukovytjs presidentskap kan tänkas innebära – en återgång till Kutjmatiden eller (mot förmodan) något bättre än så? Minns inte att du skrivit något om vilka intressen som backat upp honom inför valet, eller nämnt exempelvis den rysk-ortodoxe patriarken Kirills välsignelse av honom inför installationsceremonin härom veckan.
En röd tråd i din Ukrainarapportering har väl varit att det råder oreda i landets politik. Men samtidigt framhåller du det fina med Ukrainas så kallade “demokrati by default” (vilket väl är den andra sidan av samma mynt) och jag får intrycket att du vill undvika kritisk rapportering om Janukovytj, kanske för att han vann valet. Resultatet tycker jag känns litet snedvridet.
Vi får väl börja kritisera Janukovytj när han gör något som är värt att skriva om. Än så länge är det Tymosjenko som har stått för de spektakulära inslagen. Tymosjenko är också den enda ukrainska politiker som vanliga svenska läsare känner igen, hon är till och med mer känd än landet Ukraina. Därför är hon en bra inkörsport när man ska försöka förklara något för tidningsläsarna.
Jag tror nog att en och annan minns hur man genom valfusk och mordförsök försökte föra Janukovytj till makten 2004. (Dessutom hade Svenska institutet och UD den dåliga smaken att ett år senare bjuda in honom till Sverige, då han åtminstone intervjuades i några av Mälardalstidningarna här uppe.) Att Janukovytj nu blivit president tycker jag för övrigt är spektakulärt nog att förtjäna litet uppmärksamhet.
Håller med om att bilden av Ukraina som man får här är av ett “omoget” land fullt av korrupta självtjänande politiker. Det verkar vara hur vanliga ukrainare se på saken också, men det kan ju finnas annat som är värt att skriva om.
Vad innebär det då om Janukovitj är pro-rysk bara för att han vill ha god relationer till närmsta grannen i ordets fully bemärkelse.
Detsamma gäller säkert Danmarks relation till Tyskland, Norges till Sveriges… ETC!!!
Det viktiga är väl att han kan skapa jobb, fixa krisen in skolorna där och minska korrumptionen.
Nu har parlamentet röstat igenom en lagändring som tillåter att regeringskoalitioner kan bildas med enskilda ledamöter, inte fraktioner som tidigare. Fritt fram att bilda regering för PR nu, även om Tymosjenko hotar med konstitutionsdomstolen.
http://www.pravda.com.ua/news/2010/03/9/4844502/
Det är väl ganska klart att detta går vidare till konstitutionsdomstolen som troligen stoppar ändringen. Men det tar tid, under tiden kan Janukovytj tillsätta en regering som sitter tills dom faller. Frågan är vad detta är bra för, kan han inte få igenom en koalition utifrån gällande konstitution borde det vara bättre att gå toll nyval direkt.