Radiohuset i Bisjkek var maktens högborg tills mobben stormade entrén. Anställda flydde genom ett fönster på andra våningen. Nu sitter Andreas Hedfors där. – Radion producerade det makthavarna beställde. Nu vill vi göra radion till ett verktyg för demokratin.
Vad har du för titel?
– Jag sitter i ett flådigt chefsrum med min vän Sultan Kanazarov som har blivit chef för hela radion, men jag har ännu inte fått någon formell titel. En del säger att jag är vice ordförande för statsradion.
Hur ser det ut där?
– Vi har ett stort mötesbord i mahogny, i skåpet finns lite sprit kvar efter den gamla chefen. Det här är ett väldigt sovjetiskt hus, i hallen är det turkosmålad betong. De flesta gamla namnskyltar på dörrarna har plockats bort men nya har inte kommit upp. Poliserna i vår lobby har bytt till träningsoveraller, de är rädda att visa sig ute som poliser. Det är fortfarande lite kaos och anarki.
På vilket sätt är det kaos och anarki?
– Den här folkmassan, markockupanterna som dödade fem personer häromdagen, de var här bara ett par kvarter från radiohuset och tvingade borgmästaren att skriva på ett papper och skänka dem mark. Polisen höll sig undan, de är ganska demoraliserade och förbittrade.
Är det någon som har makten?
– Det är tydligt att den provisoriska regeringen har makten och sitter hyfsat säkert, men de har inte total makt i regionerna och inte ens i huvudstaden. Det blir lugnare ju mer tiden går, så länge den avsatte presidenten Bakijev inte försöker ta sig tillbaka, då skulle det kunna bli fruktansvärt.
Vad har hänt med de gamla cheferna på radion?
– De flesta har bara gått hem och håller sig där. Flera kom faktiskt tillbaka dagen efter revolutionen, ställde i ordning och skrev avskedsbrev. De som var närmast regimen har flytt landet, de har feta konton i arabländer eller i Europa som de kan njuta av resten av livet.
Hur känns det att vara mitt i en revolution?
– Det är väldigt spännande och samtidigt frustrerande. Jag vill komma i gång och göra så mycket nytta som möjligt.
Vad är det du vill göra?
– Förändra radionyheterna och nyhetsorganisationen är första prioritet. Vi vill skapa redaktioner som för första gången i Kirgizistans historia kan bedriva kaxig och orädd rapportering, avslöja missförhållanden, pressa politikerna, sätta dit skurkarna.
Kommer ni att lyckas?
– Det här huset med statsradio och stats-tv är nog den institution som är mest impregnerad med totalitära värderingar i hela det här samhället. Det måste vara det svåraste stället att reformera, och just nu är allt väldigt kaotiskt. Men på något annat sätt kan det inte vara efter en revolution. Det har trots allt bara gått två veckor.
Andreas Hedfors bloggar på silverjuggler.blogspot.com.
