Alla barn i Finland måste läsa svenska i skolan. Det är en helig ko som ingen finsk politiker kan röra vid utan att stämplas som finsknationalistisk populist. Det har finlandsvenskarnas parti SFP sett till, ett parti som senast var utanför regeringen i mitten på 1970-talet, och då bara ett halvår.
Bara de högerpopulistiska Sannfinländarna har konsekvent krävt att den obligatoriska svenskundervisningen slopas. Ända tills statsminister Mari Kiviniemi blev förbannad på sin regeringspartner Svenska Folkpartiet (SFP) över en helt annan fråga. Då gick proppen ur. Hon antydde att eleverna kanske borde få möjlighet att välja bort svenskan.
Mycket bekymmersamt, tycker Nils Torvalds, vice ordförande i Svenska Folkpartiet.
– En del vill göra detta till en valfråga. Det tycker jag är väldigt opportunistiskt, det är att fiska i grumliga vatten.
Diskussionen om att slopa den obligatoriska svenskundervisningen i Finland är en del av samma allmäneuropeiska högervåg som Sverigedemokraternas framgångar i Sverige, menar Nils Torvalds och många av hans partikamrater.
Struntprat, säger andra, som tycker att finnarna själva borde få välja vilka språk de vill lära sig. Ryska skulle kunna vara ett bra alternativ som andraspråk efter engelska, i alla fall i östra Finland, sade statsminister Kiviniemi när hon i veckan besökte en gymnasieskola i Kontiolahti, nära gränsen mot Ryssland.
– De flesta här vill hellre läsa ryska, det är så många ryssar som kommer över gränsen för att handla. Nu måste butikerna anställa ryssar för att kunna ge service åt kunderna. Men visst är det en känslig fråga, bugar man på ena hållet så vänder man baken åt andra hållet, säger Otto Saikkonen, centerpartist och ordförande i utbildningsnämnden i den lilla kommunen Tohmajärvi en mil från ryska gränsen.
Trots att undervisningen i svenska är obligatorisk kan de flesta finnar varken tala eller förstå svenska. Hos många leder tvånget till en avsmak mot allt svenskt. Redan av den anledningen hade det varit bättre att slopa svenskobligatoriet, har en del finlandssvenska debattörer hävdat.
Svenska Folkpartiets vice ordförande Nils Torvalds köper inte det argumentet.
– Finland har varit ett tvåspråkigt land sedan självständighetens början, av historiska anledningar har vi varit ett nordiskt land med västliga anknytningar. Vi förde en hård strid mot tvångsryskan för hundra år sedan.
Men varför måste alla läsa svenska?
– Tjänstemännen måste kunna ge service på båda språken. Och undersökningar på hjärnan tyder på att man bara har nytta av att lära sig fler språk.
På den ryska tiden var det en hedersfråga för finländska skolelever att lära sig så lite ryska som möjligt, trots att undervisningen var obligatorisk. Många finska elever har i dag liknande inställning till svensklektionerna.
Enligt opinionsundersökningar anser klart över hälften av finländarna att det är hög tid att avskaffa den obligatoriska svenskundervisningen i de finskspråkiga skolorna. Därför kan svenskan i vår bli en valfråga i Finland, vad än Svenska Folkpartiet tycker.
Nätkommentarer i finlandssvenska Österbottens tidning:
Centern, tack och hej! Aldrig en till röst på detta finnparti. Slopa tvångsfinskan och låt barnen läsa engelska i stället. Finskan är ändå ett utdöende språk.
Ja snart är vi finlandssvenskar utan rättigheter här i landet. Blir det etnisk rensning och fördrivning som i Bosnien?
Det här är bara propaganda av SFP. SFP påminner ibland om Nordkorea… Vi behöver bli mer öppna och sluta vara rädda att någon tar vårt språk från oss.
Varför tvinga 95% att läsa ett språk som de knappast har nån nytta av i Finland?
Fakta: Svenska officiellt språk i Finland
Både svenska och finska är officiella språk i Finland. Enligt grundlagen är språken jämställda.
I vardagslivet har svenskans ställning urholkats. Av Finlands drygt 5 miljoner invånare talar ungefär 290 000 (5,5 procent) svenska som modersmål.
Svenska folkpartiet (SFP) fick 4,6 procent av rösterna i Finlands riksdagsval 2007.
Finland var en del av Sverige till 1809, och ända till slutet av 1800-talet var svenska förvaltningsspråk och överklassens språk i Finland.
De flesta finlandssvenskar går i svenskspråkiga skolor och studerar finska som andraspråk.
Mer på temat:
10 svar på ”Svenska språket helig ko i Finland”
Men om finlandssvenskarna inte får någon rätt till sitt eget språk i skolan då? Kommer finlandssvenskarna att ens ha någon autonomi då, så att de själva tillåts undervisa svenska i finlandssvenska skolor, eller kommer de att tvångsassimileras till goda Sannfinnländare? Den majoritet i landet, som berövar en minoritet någonting, måste kompensera genom att ge ökad autonomi till minoriteten – om den minoriteten har existerat hundratals år i egna territorier inom rikets gränser! Det är så hela västvärlden ser på saken.
“ända till slutet av 1800-talet var svenska förvaltningsspråk och överklassens språk i Finland.”
det där är ju helt sant, men jag skulle önska att *någon* ens någon gång kunde tillfoga att finlandssvenskarna är och alltid har varit representerade i *alla* sociala skikt. ja, överklassen talade svenska, men det gjorde – och gör – också den finlandssvenska medel- och underklassen. med sådan där korthuggen information bidrar man till att sprida den gamla, fula myten om alla finlandssvenskar tillhör någon rik elit.
Å ena sidan håller jag med – för svenskar som knappt förstår skillnaden mellan en finlandssvensk och en sverigefinne kan det vara på sin plats att påpeka detta. Å andra sidan känns det ungefär lika fördomsfritt som att påpeka att de flesta finnar faktiskt inte är alkoholister och inte har en kniv i stövelskaftet.
Men vad tycker du i själva sakfrågan? Själv hade jag nog läst svenska även om det hade varit frivilligt. Å andra sidan var det rätt många i klassen som lärde sig praktiskt taget ingenting – och det är nog i första hand de som hade valt bort svenskan.
Det märkligaste i den här diskussionen är ändå att den är så tabubelagd – inom det finländska etablissemanget ska man helt enkelt inte beröra frågan om skolsvenskan, den är för laddad. Eller hur känns det på den sidan Bottenviken, jag ser på ip-numret att du sitter i Helsingforstrakten?
Det är önskvärt ur finlandssvensk synvinkel att obligatoriet att läsa svenska i finskspråkiga skolor i Finland diskuteras på ett seriöst sätt. Att tala om “en helig ko” och sprida uttrycket “tvångssvenska” – som Sydsvenskan rubricerat med – känns inte särskilt uppmuntrande, men jag ska ändå försöka bidra. En del av detta (och lite till) har jag även skrivit om på min blogg Språk med Lingvulino kielistä.
Två timmar i veckan under tre års tid är inte särskilt mycket, vilket bland andra faktorer, leder till att de flesta finnar inte känner sig bekväma på svenska. Det stora problemet är alltså att så få läser lång svenska, A-svenska, och i stället börjar läsa svenska på sjuan, B-svenska, alltså den obligatoriska.
Å andra sidan ger också detta lilla en viss inblick i det andra inhemska språket, något som symboliskt och även praktiskt, har en stor betydelse för den nationella samhörigheten, om vi alltså utgår ifrån att Finland även i framtiden ska ha två nationalspråk, som åtminstone i någon mån har en likvärdig ställning. Samtidigt ger det grunden för vidare studier och sänker tröskeln att använda svenska i framtida, för barnen ännu okända, livssituationer.
Det allra mest grundläggande problemet – som i och för sig kan gå att lösa, men i så fall tack vare väldigt omfattande åtgärder – är att s.k. frivillig svenska i praktiken leder till att det blir omöjligt att läsa svenska över huvud taget. A-svenskan är ju frivillig nu och erbjuds i praktiken inte vid de flesta skolor.
Kalle själv har sannolikt läst svenska i skolan just tack vare obligatoriet, hur mycket vet jag inte, och kanske hade han haft en reell möjlighet att välja svenska – och även valt det – om det varit frivilligt, men jag tror att han har haft glädje av sina skolstudier. Nu skriver han svenska på en t.o.m. journalistiskt gångbar modermålsnivå. Vilken andel skolstudierna haft är förstås oklart. Kalle har visat språklig kapacitet också i övrigt och svenskan har inte hindrat honom att lära sig en god ryska. Kalle är alltså inte den typiska språkeleven, men ändock. Hans val att bosätta sig i Sverige har antagligen underlättats, om än sannolikt inte avgjorts, av att Finland undervisar svenska i sina finskspråkiga skolor.
Inte tack vare tvångssvenskan i skolan kan du själv nu leva och jobba utan större problem i Sverige? Annars så skulle du precis som alla andra invandrare gå i SFI. Vi i dåvarande SU inte ens vågade drömma om ett sådant. Svenskan var det lyxämnet endast kgb-anställda och få utvalda i makteliten fick lära sig, för vaniga människor var det absolut förbjudet, inte ens för pengarna. Finnarna får en chans för fri och ändå obelåtna.
För oss som hörde till genetrationen av barn till krigets barn var främmandespråkfrågan en jättekänslig fråga.
När det kom tid att fördela eleverna i min klass i den engelska och den tyska gruppen, ville nästan ingen självmant lära sig ett ”hitlerspråk”. Då var vi tvångsfördelade av lärarna, de sämsta och helst värnlösa barn dess föräldar var så likgiltiga att de helt enkelt inte ville komma till skolan fick bära det förnedrande ödet att lära sig tyska. Men det var en 10årig kille som ordnade motstånd, och ett stort krossat hakkors med inskrift ”Смерть фашизму!” (Död åt fascismen) kunde man se varenda morgon på klassrummets dörr. Det var det klassrummet där tyskan undervisades. Så var det mitt i 70-talet med tvångstyskan.
Vad för motstånd bland finska skoleleverna kommer uppstå ifall ngt ”tåvngsstalinspråk” blir infört, kan vara alldeles för hemskt att tänka sig. Klart bara som dag att det blir främst inriktat mot barn med ryskt påbrå.
Läste förresten bland kommentarspalterna till artikeln “Ryska i stället för svenska” i dagens Hbl
http://www.hbl.fi/text/inrikes/2010/9/20/d52101.php?sms_ss=facebook
ngt i stil typ ”Alarm, nu kommer Bobrikoff tillbaka”
Tvångssvenskan påminner mig om marxism-leninismen i
sovjetiska och östtyska skolor och universiteten.
Den egentliga orsaken till tvånget i Finland är inte inlärningen av språket utan tvångsmatning av tvåspråkighetsideologin, som garanterar det svenska herrefolket i Finland den status,
som dom haft i nästan 1000 år.
Det var detsamma i Sovjet och DDR: 5 % partieliten tvingade
alla till sin ideologi, inklusive pluggandet av marxism-leninismen..
Jag hoppas den finländska tvåspråkigheten ska försvinna i historiens soptunna så fort som möjligt.
Vi finnar har lidit alltför mycket av det svenska herrefolket i Finland. Jag har ingenting emot riktiga svenskar och jag tycker att det moderna Sverige är en riktig demokrati och ett öppet samhälle jämfört med Finland, som har fastnat i 1700-talet med sin språkpolitik.
Det var ju intressant att får reda på att företrädare för föreningen Vapaa kielivalinta ry (Fritt språkval rf) motsätter sig också Finlands officiella tvåspråkighet och kallar finlandssvenskar för “herrefolk”.
Det är precis detta jag menar: frågan om svenskundervisningen är så känslig att bara extremnationalister vågar ta i den. Rent logiskt har ju språkvalet i grundskolan inte mycket att göra med den grundlagsfästa tvåspråkigheten i Finland, det borde vara två helt skilda saker.
Personligen tror jag att SFP på lång sikt gör finlandssvenskarna en björntjänst genom att koppla ihop dessa två saker. Att andra gör samma koppling är då inte så konstigt, och medan det enligt opinionsundersökningar finns en klar majoritet för att behålla Finland som ett tvåspråkigt land finns ingen sådan majoritet för att behålla den obligatoriska svenskundervisningen.
Och undersökningar på hjärnan tyder på att man bara har nytta av att lära sig fler språk.>>
Just det, men vi lever i EU mede 23 officiella språk och har det stora grannlandet i öster,
alltså varför ska varenda finne kunna just finlandssvenska ?
Det är frågan om makt.
Frågan är mycket känslig, därför att Torvalds tycker att hans rätt är min plikt, skyldighet.. Denna översitteri kan vi finnar inte stå ut.
Jag kan svenska, därför att jag har svenska vänner, men jag vägrar tala svenska i Finland, tack vare tvångssvenskan.
Och så gör majoriteten av det finska folket.
Givakt: Mina åsikter är mina egna åsikter, inte nödvändigtvis föreningens, men kolla vår sajt..och fråga er, varför det inte finns en sån förening i något annat europeiskt land ;-))
En liten detalj:
Är det alldeles korrekt att tala om “ryska tiden”? Tsartiden, okej, men om jag fattat saken rätt gjorde väl tsaren en poäng av att visserligen utnämna sig själv till finsk storfurste, men _inte_ formellt göra Finland till en del av Ryssland? Pressen ökade visserligen med tiden, men någon formell annektering ägde väl aldrig rum? (Kanske var ryssarna visa av skadan efter amiral Bodiskos kortvariga annektering av Gotland 1808.)
Visst är det korrekt att tala om ryska tiden, Finland var ju en del av ryska imperiet 1809-1917. Sedan kan man givetvis tillägga att tvångsryskan kom in i bilden först kring sekelskiftet. Finska språkets stärkta ställning mot slutet av 1800-talet var också det ett försök från rysk sida att kapa de fortsättningsvis starka banden till Sverige.
1892 blev finska för första gången officiellt språk i Finland – men med en övergångsperiod på 20 år, så att tjänstemännen skulle hinna lära sig språket. Tjugo år senare var det inte längre finska utan ryska som skulle införas som kanslispråk.