Främmande i sitt eget land

Ryssland är deras hemland, men de är inte ryssar. De ser inte ryska ut, och de kommer från ett område som många Moskvabor förknippar med organiserad brottslighet och terrordåd som måndagens bombattentat på flygplatsen Domodedovo.

Efter flera uppmärksammade rasistmord i Moskva har polisen de senaste två åren lyckats gripa medlemmar i flera våldsbenägna rasistgäng, och antalet mord har minskat något. I december dödades en rysk fotbollssupporter i en sammandrabbning med ungdomar från Nordkaukasien, vilket ledde till rasistiska kravaller.

Jag ringde upp två unga vuxna från Dagestan och frågade ut dem om deras liv i Moskva med nordkaukasiskt utseende och namn. Det här är orginaltexterna, i Sydsvenskan 2011-01-28 blev texterna aningen kortare.

Rukijat Kambulatova, 24 år, kommer från Dagestan, bor i Moskva sedan två år och arbetar på ett försäkringsbolag. Detta är hennes berättelse.

Jag har alltid ett vapen med mig när jag går ut. Det är en självförsvarspistol som skjuter gummikulor, jag har den i ett hölster på ryggen. Jag skaffade licens och pistol efter en sak som hände första året jag bodde här.
Det var min födelsedag och jag skulle ut och fira med några kompisar. På tunnelbanestationen var det flera skinheads, jag tror att de var sju. De stoppade mig och började snacka om vad de skulle göra med mig. Då hade jag bara en fällkniv. Jag tog fram den, men den var nog inget mot vad de hade med sig. Men det var några killar från Kaukasien där på stationen som skyddade mig, de var från Tjetjenien och Dagestan.
Efter bomberna i tunnelbanan i våras var det en annan otrevlig sak som hände, jag hade varit sjuk så jag hade en schal på mig, och så hade jag en halvlång kjol för jag var på väg till moskén, jag brukar gå dit ibland på fredagar. Då var det en kvinna på tunnelbanan som började skrika att jag är en självmordbombare.
Otrevliga ord får man höra rätt ofta i tunnelbanan, jag vill inte upprepa vad de säger, men det handlar om var jag kommer ifrån. Fast med moderna människor är det tvärtom, på fester och tillställningar kan jag få komplimanger för att jag ser ut som en känd sångerska som också kommer från Dagestan.
Min pojkvän är ryss, så för mig var det väldigt konstigt med kravallerna mot kaukasier i Moskva, efter att den här killen från Kaukasien hade skjutit ihjäl en rysk fotbollssupporter med sin självförsvarspistol. Han borde ha skjutit i luften först, så klart. Men det finns väl inga bra och dåliga folkslag, det finns bara bra och dåliga människor.
Efter kravallerna var det en konstig man på vår gård och viftade med en Kalasjnikov och frågade min mamma var hon kommer ifrån. Jag ringde polisen och de tog honom, jag tror att han hade skjutit på någon.
Nej, själv är jag inte rädd när jag går ut, inte när jag har vapnet med mig. Och min framtid är här i Moskva. Jag fick erbjudande om att bli chef för försäkringsbolagets nya kontor i Dagestan, det var ett bra jobb, men jag vill inte tillbaka dit.
När jag var på besök i Dagestan senast så stannade en bil med skäggiga män på gatan, de skrek efter mig och frågade mig varför jag har sådan klänning. Det var en vanlig halvlång klänning. Jag skällde ut dem efter noterna.

Tagirbek Aslanov, 22 år, läser till maskiningenjör och bor i Moskva sedan drygt fem år. Detta är hans berättelse.

Det är väl fotbollsupportrarna som är jobbigast, speciellt när de har druckit. Då får man höra ett och annat. En gång hamnade jag i slagsmål för att jag inte ser rysk ut, det var första året jag läste. Jag skulle inte säga att det har blivit bättre eller sämre, det är ungefär samma nu som det var för fem år sedan.
Men skillnaden är att mina grannar i studenthuset och mina kurskamrater känner mig nu, de vet att jag är en ordentlig person, de respekterar mig, och jag har många bra vänner här. Fast även på universitetet finns det folk som har fördomar mot nordkaukasier, jag har till och med fått slirningar från lärare. Men sådant är ovanligt.
Förutom fotbollssupportrarna är det poliserna som är jobbiga, man blir hela tiden stoppad om man inte ser ut som en ryss. Men jag har mina papper i ordning, jag har stämpel i passet om att jag är registrerad i Moskva under studietiden. Så det räcker att visa passet, men det är jobbigt ändå. Och när flyget kommer in från Dagestan får man gå igenom en speciell säkerhetskontroll, kommer man från andra delar av Ryssland är det bara att gå rakt ut.
Man talar alltid så negativt om kaukasier på tv. Är det brottsnyheter så talar man alltid om vilket folkslag den misstänkta mördaren tillhör. Men om det handlar om något positivt, idrott eller andra prestationer, då nämns det aldrig. På det sättet skapar man den här fördomen att kaukasier bara är mördare, tjuvar och våldtäktsmän.
Efter terrordåd säger man alltid direkt att det var någon från Nordkaukasien, även om det inte finns något säkert bevis på det. Efter bomben i tunnelbanan var det många som ställde frågor till mig om varför någon från Dagestan gör så här. Jag fick sådana indignerade frågor även från nära vänner.
Då försöker jag förklara att terrorismen inte har något med nationalitet att göra, och inte heller med islam. Att det inte finns bra folkslag och dåliga folkslag, bara bra människor och dåliga människor.
Än vet jag inte om jag kommer att bo kvar i Moskva. Jag får min examen till våren, sedan ska ja se vad det finns för möjligheter här, och hur atmosfären är då. Blir det mer fördomar mot kaukasier, då vill jag inte bo kvar, då flyttar jag hellre tillbaka till Dagestan.