Håkan Juholt har dåligt väder med sig från Sverige. Det är första dagen för förhandsröstningen i finska riksdagsvalet, och regnet öser ner på socialdemokraternas röda valstuga med vita knutar utanför Helsingfors centralstation. Håkan Juholt har det inte lätt.
Hatkärlek är kanske det bästa ordet om man ska beskriva den rådande inställningen till Sverige och det svenska språket i den forna östra rikshalvan.
Finlands nationalsång Vårt land skrevs ursprungligen på svenska. Den första romanen på finska publicerades i bokform först 1873, och dess författare Aleksis Kivi (egentligen Alexis Stenvall) sitter nu staty framför Nationalteatern i Helsingfors. Sedan dess har finnarna försökt bevisa att de minsann är lika bra och mycket bättre än svenskarna.
Ur finskt perspektiv är Sverige ett urgammalt europeiskt kulturland. Svenskarna ses som varma, sociala, demokratiska och söderländskt ohämmade – eller dumt kacklande, oseriösa vindflöjlar som aldrig kan bestämma sig. Allt beror på om det är hatet eller kärleken som har överhanden för stunden. Oftast är det hatet.
Kärleken överväger åtminstone till en början i Miika Nousiainens skådespel Hallonbåtsflyktingen, som just nu går på en av Helsingfors mest kända teatrar. Huvudpersonen är en vanlig finne, Mikko Virtanen, som från barnsben satsar allt för att ömsa skinn och till slut blir Mikael Andersson.
Efter några lyckliga år med villa, vovve och Volvo faller kulisserna. Den falske svensken döms för mord på den riktige Mikael Andersson. Först i fängelset kan han försona sig med sin finskhet, när Finland gör mål i en hockeymatch mot Sverige.
I Finland är ishockey blodigt allvar, och det finns inget som är större än att vinna mot Sverige. Om Ryssland spelar mot Sverige håller finnarna på Ryssland. Visserligen är Ryssland arvfienden, men Sverige är Sverige.
Den största glädjen var skadeglädjen 1995, när Finland vann världsmästerskapet i finalmatchen mot Sverige, på svenskarnas hemmaplan med hjälp av en svensk tränare och tog över den svenska segerlåten “Den glider in”. Aldrig har så många finska ishockeysupportrar sjungit sig hesa på svenska, och aldrig har någon svensk blivit så gränslöst älskad som tränaren Curt Lindström.
Håkan Juholt är inte lika känd, men de finska partikamraterna försöker skapa rätt stämning genom att koppla besöket till den stora segern. “Den glider in” står det på annonsen. Hån, det måste vara bästa sättet att locka åhörare.
När Håkan Juholt talar om solidaritet kontrar finska s-politikern Eero Heinäluoma med att prata ishockey. Så hänger han finska ishockeylandslagets blåvita duk på Håkan Juholts hals.
Juholt är med på noterna:
– Det är uppenbart att Socialdemokraterna håller på att glida in.
Försöka duger, men det går så där. En svensk politiker? Vem tror han att han är? Förutom pressen har ett drygt tjugotal åhörare samlats vid stugan. De flesta är ditkommenderade finska s-politiker.
Sydsvenskan 2011-04-11
Mer på temat:
2 svar på ”Landet som finnar älskar att hata”
Ja se finnar. Jag drar gränsen när finnarna drar kniven! Annars gillar och högaktar jag Finland för deras prestationer i vk2. De har lite för mycket acceptans och till och med gemensam samverkan för allt djävelskap ryssarna hittar på idag, men å andra sidan vem är jag att döma, Sverige är inte mycket bättre. Endast på bloggnivå håller Sverige stånd mot ryssen. Vi behöver inte heller iaktta största möjliga försiktighet eftersom vi inte har någon landgräns mot Ryssland. Jag väljer att se mellan fingrarna för Finlands storebrorskomplex gentemot Sverige, och de känsloyttringar som detta medför. Finnarna kan faktiskt välja vem de vill ha som allierad, om det sedan blir USA så lyckönskar jag dem. Good luck Finns!
Mvh Roger Klang
Inte ogillar jag svenskar men herregud inventera er själva snälla nån gång. Alldrig varit med om ett fegt folk som har så stora egon.