Ryska svordomar värre än fan och hans mormor

Att svära i kyrkan går alldeles utmärkt. I alla fall i Sverige. Det värsta som kan hända är väl att någon stirrar på en. Fortsätter man svära så kan det kanske hända att man får gå ut från kyrkan.

Annat är det i Ryssland. Där är svordomar det värsta som finns. Att svära på allmän plats är en förseelse som straffas med böter eller administrativ arrest i upp till femton dagar. Men det räcker inte.

Nu tycker det fria ordets försvarare på den liberala radiostationen Echo Moskvy att radio- och tv-stationer som låter svordomar slinka in i sändningarna borde få sina sändningstillstånd indragna. Snacka om självmål – det här är guldläge för censurivrarna.

Ryska svordomar och könsord är så farliga att de fortfarande inte ens finns med i vanliga ordböcker. I alla fall inte i de vanliga ordböcker som är tryckta i Ryssland. När en ny, stor rysk-finsk ordbok gavs ut för några år sedan ville det finska förlaget ovillkorligen ha med några av de viktigaste orden från det rika ryska språkets centrala ordförråd, exempelvis ordet хуй (chuj – kuk). I förordet bad den ryska delen av ordboksredaktionen så mycket om ursäkt för denna skandal. I den ryska upplagan av det stora tvåbandslexikonet ströks givetvis de förargliga orden.

På något sätt är ryssarnas förhållande till svärord släkt med den rådande normativa språksynen och den moralpanik som nyligen uppstod när en akademisk ordbok efter hundra års tvekan accepterade att ordet кофе (kaffe) kan vara neutrum, inte bara maskulinum. Till och med ryska bokstavsklossar som förskolebarn leker med är tillverkade så att de tre bokstäverna som formar det farliga ordet alltid finns på samma kloss. Då kan barnen inte av misstag råka skriva ordet som inte får tryckas.

Ordet chuj är så farligt att inte ens den rabiate rabulisten Vladimir Zjirinovskij kan tänka sig att använda det när kameran går. När han blev förbannad på en motståndare i en tv-sänd valdebatt skrek han att mannen är helt galen och sinnessjuk, puttade honom så att han nästan föll omkull, krävde att livvakten skulle föra ut opponenten till korridoren och skjuta honom där, tog mannens mobiltelefon och kastade den på golvet – men inte ens då vågade han använda det hemska ordet. I stället tog han till den tryckbara eufemismen cher, och även den censurerades med ett pipljud.

Som brukligt i Ryssland är dock fasaden en sak – hur saker och ting verkligen ligger till är något helt annat. Svordomar används i ryskt vardagsspråk minst lika mycket som i alla andra språk, troligen mycket mer – och mycket grövre. Men också det är bara halva sanningen. Ryssarnas uppfinningsrikedom när det gäller svordomar upphör aldrig att förvåna. Vid vissa väl valda tillfällen kan man höra de mest förfinade människorna avända de bannlysta orden på ett sätt som oomkullrunkeligen bevisar att även dessa ord har sin rättmätiga plats i språket, och alldeles särskilt i ett språk som ska användas för att beskriva ryska realia. I en ocensurerad akademisk ordbok över det ryska talade språkets “expressiva ordförråd” upptar därför sammansättningar med det förbjudna ordet chuj sammanlagt sex tätt tryckta sidor i stort format.

Någon sorts gränser måste man ändå sätta för kreativiteten, verkar ryska federationsrådets ordförande Sergej Mironov tycka. För honom rann bägaren över när Vladimir Putin under en direktsänd frågestund i Brjansk fick en fråga om de konstiga förkortningar som uppstod när den ryska polisen nyligen bytte namn från “militsija” till “politsija”. Flera av de nya förkortningarna leder osökt tankarna till otryckbara ord.

Det hör till Putins folkliga image att han gärna tangerar det otryckbara, och han verkade mest tycka att frågan var rolig. Torrbollen Mironov däremot tog tillfället i akt för att bli upprörd över dagens ungdom och Rysslands moraliska förfall som gör att fula ord allt oftare kan höras i tv. I ett svavelosande blogginlägg, dock utan svordomar, kräver han att tv-bolag som inte stoppar fula ord borde få dryga böter, och i grova fall också få sina sändningstillstånd indragna:

К сквернословию на ТВ нельзя быть снисходительным. Иначе можно превратить наш великий русский язык в помойку, а культурный и нравственный уровень общества низвести до нуля. Мы что, хотим докатиться до того, чтобы уже и новости нам сообщали с матерком, и политические комментарии приправляли нецензурщиной?

Man kan inte ha överseende med fula ord i tv. Annars kan hela vårt storartade ryska språk förvandlas till en soptipp och samhällets kulturella och moraliska nivå kan sjunka till nollpunkten. Vi vill väl inte hamna så lågt att till och med nyheter meddelas till oss med grova svordomar och politiska kommentarer kryddas med otryckbara ord?

Mironov kan väl tycka vad han vill, men man tar sig för pannan när de tre kloka kvinnorna i frispråkiga radiostationen Echo Moskvys språkprogram Govorim po-russki (“Vi talar ryska”) ger honom helt rätt. Alla tre är lika upprörda över att lagen ännu inte uttryckligen förbjuder svordomar i radio och tv. Och inte nog med det. När lyssnarna får rösta vill hela 79% införa strängare sanktioner mot fula ord i tv och radio.

I alla andra omröstningar brukar en absolut majoritet av Echo Moskvys lyssnare tycka att makthavarna alltid använder lagens paragrafer till sin egen fördel. Av någon anledning verkar svordomar vara ett ämne som får även de mest liberala ryssar att se rött och kräva förbud, censur och hårda straff, oavsett vad sådana förbud i förlängningen kan leda till.

Redan nu används förbudet mot svordomar på offentlig plats då och då för att spärra in oppositionella vid behov. Samma paragraf finns i Vitryssland, där statistiken visar att oppositionens kampanjarbetare ofta samlas på offentliga platser för att svära ohejdat några dagar före val. Denna märkliga omständighet leder i sin tur till att de inte kan delta i valarbetet, eftersom polisen givetvis måste spärra in dem för att skydda allmänheten mot deras farliga ord.

En ny lagparagraf för att reglera vilka ord som får och inte får användas i rysk radio och tv skulle givetvis vara en gudagåva för alla som tycker att ryska massmedier i dag ännu inte är tillräckligt hårt reglerade. Men vad gör väl det, det viktigaste är ju ändå att inga olämpliga ord yttras offentligt? Nej, ibland förstår jag mig överhudtaget inte på ryssarna. Hur tänker de? Man får nästan lust att svära högt, men jag låter bli – ryssarna gör det så mycket bättre.