Nu har det hänt, det som aldrig skulle hända. Ryska Gazprom tar över gasledningen Jamal-Europa som över vitryskt territorium förbinder Ryssland med konsumenterna i väst. Det innebär att Vitryssland förlorar ett viktigt verktyg i maktspelet: landet kan inte längre påverka priset som Gazprom betalar för att få använda ledningen, och Ryssland får också friare händer gentemot Ukraina som sitter på en annan gasledning mellan Ryssland och väst.
Tillsammans med Kazakstan har Vitryssland dessutom gett de ryska makthavarna draghjälp inför parlamentsvalet den 4 december, genom att skriva under ett avtal om Eurasiska ekonomiska unionen som påstås bli verklighet 2015, men som i praktiken mest verkar vara ett försök att använa sovjetnostalgisk retorik för att mobilisera ryska väljare bakom maktpartiet Enade Ryssland.
Vitrysslands ekonomi är i ruiner och ingen hjälp är att vänta från väst så länge Aleksandr Lukasjenko fortsätter att låsa in sina politiska motståndare och förfölja människorättsaktivister och den fria pressen. Därför är han helt beroende av Ryssland. Fredagens avtal är ett tecken på hans välutvecklade förmåga att spela ut EU mot Ryssland – trots det hopplösa utgångsläget lyckades han få kungligt betalt för det han tvingades ge upp.
Priset som Vitryssland betalar för rysk gas halveras från årsskiftet (från ungefär 300 dollar till 165,5 dollar för tusen kubikmeter), och från år 2013 kopplas priset till ryska inrikespriser, inte till internationella priser, tvärtemot vad Gazprom hittills sagt. Det är uppenbart att beslutet är fattat på politiska och inte affärsmässiga grunder. Därutöver betalar Gazprom 2,5 miljarder dollar för hälften av aktierna i Beltransgaz, det vitryska företag som äger gasledningen. Den andra hälften äger Gazprom sedan tidigare.
Men inte nog med det. Dessutom restruktureras Vitrysslands gasskulder till Gazprom, och landet får en rysk kredit på 10 miljarder dollar för bygget av ett kärnkraftverk, landets första, som givetvis ska byggas av Ryssland.
Avtalet med Ryssland var Lukasjenkos enda möjlighet att klara ekonomin just nu, men han har bytt fot förr, och det skulle inte vara speciellt förvånande om han snart återigen vände sig till Bryssel för att minska sitt beroende av Moskva.
I Lukasjenkos föreställningsvärld är säkert människorättskämpen Ales Beljatskij, som nyss dömdes till 4,5 år i arbetsläger, en utmärkt spelbricka. EU har ju tidigare belönat Vitryssland för att landet först dragit åt skruvarna och sedan vridit dem ett halvt varv tillbaka och frisläppt politiska fångar i förtid.
Mer på temat:
