Storebror har bra opinionssiffror

En Esperanto

Enade Rysslands partikongress söndagen den 27 november var ett motbjudande spektakel som förde tankarna till motsvarande arrangemang i det sovjetiska kommunistpartiets regi. Ditbussade ungdomar viftade med flaggor i takt och talkörer skanderade Putin! Putin! Ryssland! Ryssland! enligt manus som fastställts på högsta ort. Den jättelika skärmen som visade 59-årige Putins helt rynkfria och märkligt stela ansikte för tankarna till George Orwells Storebror.

Hela tillställningen inleds av filmregissören Stanislav Govoruchin som för 22 år sedan gjorde den klassiska perestrojkafilmen “Tak zjit nelzja” (“Så här kan vi inte ha det”). Nu citerar han Solzjenitsyn som ska ha sagt att Ryssland inte bara ska ha frihet, utan framför allt en fast hand, och denna fasta hand är givetvis Putin. Efteråt lär det ha sagts i korridorerna att Govoruchin nu måste göra en film med titeln “Så här måste vi ha det”.

När partikongressen har pågått en stund twittrar den kända ryska bloggaren Rustem Adagamov: “Должен признать свою ошибку. ЕР — это не КПСС, это гораздо хуже.” (“Jag måste erkänna mitt misstag. Enade Ryssland är inte Sovjetunionens kommunistparti, det är betydligt värre.”)

Om det hade förekommit sammanträffanden i rysk politik hade man kunnat säga att det var en lycklig slump för Enade Ryssland att parlamentet i veckan slog fast datum för vårens presidentval. Det gjorde att Enade Ryssland kunde ordna sin jättekongress med 11.000 ditfraktade deltagare i idrottshallen Luzjniki bara en vecka före parlamentsvalet.

Men det förekommer få sammanträffanden i rysk politik, och det är alldeles uppenbart att både parlamentsbeslutet och partikongressen är regisserade för att ge Enade Ryssland bästa möjliga draghjälp. Både Putin och Medvedev gör sitt yttersta för att från talarstolen slå fast att allt som är bra i Ryssland och världen är Enade Rysslands förtjänst. En favorit som kommer att gå i repris resten av veckan, kan man förmoda.

Rent formellt var söndagens hela möte en favorit i repris – det är en fortsättning av partikongressen för två månader sedan, när det bestämdes att Putin skulle bli president igen och Medvedev skulle bli premiärminister, nu med sluten omröstning där 614 av 614 delegater högst överraskande röstar på Putin. Det hade förresten varit svårt att rösta på någon annan, eftersom det bara fanns ett namn på valsedeln. Man kan visst undra vad de övriga 10.000 deltagarna gör i sporthallen, men någon måste ju hålla i flaggorna och skandera Ryssland! Ryssland!

Inte heller tillåts det några tillfälligheter när det gäller själva valresultatet. Allt är under kontroll. Till exempel beordras gruppledare för högskolestudenter att se till att hela gruppen röstar på Enade Ryssland, annars kommer det inte att byggas något nytt studentboende, varnar skolledningen. De gruppledare som ser till att studenterna röstar före klockan 12 får bonus på 2.000 rubel (knappt 500 kronor).

Och varför ska man rösta före klockan 12? Jo, det berättar en annan bloggare som varit med som valövervakare förr: mot kvällen börjar det bli klart vilka som inte kommer, och så kan man se till att låta andra, tillförlitliga personer rösta i stället för dessa.

Ibland händer det att valförrättarna ringer hem till de aktuella personerna och frågar varför de inte kommit till vallokalen – i verkligheten gör man detta för att försäkra sig om att dessa inte tänker komma, innan man låter någon annan rösta i stället, berättar bloggaren. Då ska man säga att man absolut inte tänker komma – och så ska man komma ändå, en halvtimme innan vallokalen stänger. Då är chansen stor att man kan fånga fuskarna på bar gärning, menar bloggaren.

Ännu ett sätt att förbättra Enade Rysslands resultat är att övertala företagare att tvinga sina anställda att anmäla sig som frånvarande i sin valkrets. Då får de ett intyg som ger dem möjlighet att rösta i en annan vallokal – fast då kan arbetsgivaren ta hand om intyget och lämna in det till de lokala myndigheterna som då kan använda det för att uppnå det resultat som de har fått sig tilldelat som planmål. Men ibland åker de lokala myndigheterna fast. Det var vad som hände i stadsdelen Sokolinaja Gora i Moskva, där den lokala pampen hade fått i uppdrag att se till att Enade Ryssland får minst 58% av rösterna.

Även Gud är på Enade Rysslands sida. Det är i alla fall myndigheterna i Volgograd (fd. Stalingrad) övertygade om. Där hade en stadsdelsledning inbjudit alla präster i stadsdelens ortodoxa kyrkor till ett samtal för att uppmuntra dessa att se till att församlingsmedlemmarna röstar på Enade Ryssland. De flesta händelser av den här sorten, om det nu handlar om präster eller andra yrkesgrupper, förblir i det fördolda, men här gick en av prästerna i taket och bloggade om det inträffade.

Framför allt är det de anställda inom den offentliga sektorn och pensionärerna som utsätts för påtryckningar. När borgmästaren i Izjevsk, Denis Agasjin, träffade pensionärer fick dessa veta att de skulle kunna räkna med att få mer pengar – men bara om de röstade på Enade Ryssland. Om Enade Ryssland får minst 51 procent av rösterna höjs stödet till pensionärsorganisationerna med 500 000 rubel, om Enade Ryssland får minst 54 procent blir höjningen 700.000 rubel, och om Enade Ryssland får över 60 procent av rösterna blir det en hel miljon.

Nu åkte han fast, eftersom en av pensionärerna smygfilmade hans tal med sin mobil, men det här är ingen engångsföreteelse. Det är allmänt känt att lokala myndigheter inför valet får planmål som de måste uppfylla för att inte hamna i onåd. Och ingen vill hamna i onåd, eftersom alla pengar och all makt finns i Moskva som när som helst kan byta ut de lokala makthavarna.

Exakt hur de lokala pamparna uppfyller sin plan verkar vara deras ensak, men helst ska de inte åka fast. Fast gör de det så är inte det så farligt heller. Den smygfilmade Denis Agasjin förklarade att han inte hade talat till pensionärerna i eganskap av borgmästare, utan “som privatperson”, och klarade sig undan med 2.000 rubel i böter.

Hur det gick till i lokalvalet i Moskva för två år sedan har jag berättat här och liknande mekanismer används säkert på många håll.

Samtidigt ska man inte sticka under stol med att rätt många ryssar gillar Putin och hans gäng på riktigt, om det nu är för att det inte finns något alternativ, för att de tror på vad de ser på tv, för att de faktiskt har fått det bättre under Putins tid eller en kombination därav. Enligt opinionsinstitutet Levada tänker 53 procent lägga sin röst på Enade Ryssland – visserligen en hög siffra, men i november 2007 var motsvarande siffra 66 procent. (De som inte tänker rösta alls är inte medräknade i denna siffra.)

Hade det varit presidentval nästa helg hade 31 procent av väljarna röstat på Putin. Kommunisternas Gennadij Ziuganov kommer på andra plats, med bara 8 procent av rösterna. Sammanlagt hela 45 procent av väljarna vet inte vem de skulle rösta på (23%), vet inte om de skulle rösta alls (12%), eller vet att de inte skulle rösta (10%).

Man kan givetvis fundera på hur mycket dylika opinionsundersökningar egentligen säger i ett samhälle där det styrande partiet helt dominerar massmedierna och kan använda statens alla resurser till sin egen fördel. Så här svarade sociologen Ella Panejach när jag frågade henne:

– Man kan lita på opinionssiffrorna “uppåt” (ingen människa kommer att ljuga och säga att hon inte stödjer Enade Ryssland, om hon i verkligheten stödjer partiet), men man kan inte lita på siffrorna “nedåt” (en del av stödet kan vara falskt – människor är rädda för att säga att de inte stödjer det styrande partiet). Med andra ord: när opinionssiffrorna faller kan man inte veta om fler människor ogillar ER, eller om det är fler som inte räds tala om det.

Hur snabbt och i vilken riktning skulle dessa opinionssiffror kunna förändras, om det skulle dyka upp ett seriöst politiskt alternativ som har tillgång till de viktigaste massmedierna?

– Det är omöjligt för mig att säga vad som skulle hända med den allmänna opinionen i samband med ett regimskifte. Det skulle innebära en sådan omställning i hjärnorna att det är omöjligt att extrapolera någonting. Och utan ett regimskifte, hur skulle ett sådant politiskt alternativ kunna dyka upp?

De ryskkunniga kan läsa mer om vad ryska opinionssiffor betyder i Ella Panejachs utmärkta artikel från 2004 med titeln Рейтинг Большого брата – “Storebrors opinionssiffor”. Titeln för åter tankarna till Vladimir Putins ansikte på den jättelika skärmen. Så här skriver hon bland annat:

Правильный человек на миру барину-государству старательно кланяется (ибо подозревает барина в недюжинной злопамятности и склонности к провокациям), выкидывая из головы его, барина, существование в следующую же минуту. Такому только намекни, что большой брат смотрит, и он уже готов. Не от доверия заявляет себя сторонником большого брата – как раз от недоверия.

En vettig människa bugar med stor omsorg inför feodalherren/staten (eftersom hon misstänker att herren är ovanligt långsint och ofta intrigerar) men glömmer herrens hela existens i nästa stund. För en sådan människa räcker det att antyda att storebror ser, och hon är helt färdig. Det är inte för att hon litar på storebror som hon säger att hon stödjer honom, utan just därför att hon inte litar på honom.

Vad gäller söndagens val så är den stora frågan huruvida Enade Ryssland lyckas behålla sin tvåtredjedelsmajoritet, som ger partiet möjlighet att ändra konstitutionen efter eget huvud, eller om partiet får nöja sig med enkel majoritet. Det i sin tur lär bero på hur mycket kraft man är beredd att lägga på att frisera valresultatet. Någon praktisk betydelse har det inte.

Mer på temat:

• Rysslands framtid är här – Putin 2024
• Ekot – “Mer korruption än någonsin i valet”
• Eurasia Daily Monitor – Russia Faces Elections That Will Decide Nothing
• Moscow Times – Putin’s Bid for Kremlin Sealed
• Коммерсант – “Президент — это гарант, который гарантирует все”