Sverige anklagas för inblandning i kuppförsök

Sveriges ambassadör i Vitrysslands huvudstad Minsk anklagas för samröre med extremister som planerade att störta president Lukasjenkos regim. Anklagelserna mot ambassadör Stefan Eriksson finns i ett dokument som Vitrysslands största tidning publicerade i sitt lördagsnummer.

Tidningen Sovetskaja Belorussija – Belarus Segodnja (“Sovjetiska Vitryssland – Vitryssland i dag”) är presidentadministrationens officiella språkrör och det publicerade dokumentet uppges vara en intern underrättelserapport om utländska ambassadörers kontakter med den vitryska oppositionen.

Publiceringen är en del i en omfattande mediekampanj som syftar till att bevisa att den vitryska oppositionen är inspirerad och finansierad av utländska krafter, och att oppositionen i samband med presidentvalet den 19 december ville genomföra en våldsam kupp.

Kampanjen började med en propagandafilm som visades i vitrysk stats-tv för en vecka sedan, och som gick ut på att falska turister, som egentligen var betalda och beväpnade yrkesrevolutionärer, strömmade in i landet dagarna före presidentvalet.

Huvudnyheten i fredagsnumret av Sovjetiska Vitryssland var en samling dokument som uppgavs bevisa att framför allt tyska och polska säkerhetstjänster var inblandade i ett försök till statskupp i Vitryssland. Diverse människorättsorganisationer uppges ha gett finansiellt stöd till regimmotståndare i Vitryssland. Bland annat material publicerar tidningen också en bild på ett engelskspråkigt kontrakt om bistånd från den svenska organisationen Civil Rights Defenders, men åtminstone i webbversionen är bilden så suddig att det är omöjligt att se till vilket ändamål biståndet ges och hur mycket pengar det handlar om.

Bland dokumenten fanns texter som uppgavs vara protokoll av förhör med gripna oppositionella presidentkandidater, varav en ska ha sagt att även Sverige hade gett “organisatorisk hjälp” till oppositionen. Den redaktionella texten innehåller anspelningar på Hitlers invasion av sovjetiska Vitryssland, och presidentkandidaten Vladimir Nekljajevs kampanj med namnet “Govori pravdu!” (“Tala sanning!”) får förkortningen GKGP, med direkt anspelning på augustikuppen 1991 i Sovjet, då undandtagskommissionen gick under förkortningen GKTjP.

I samband med den stora demonstrationen mot det manipulerade valet den 19 december i centrala Minsk slogs några glasdörrar på en regeringsbyggnad sönder, oklart av vem. Därefter skingrades demonstrationen av kravallpolis, och nu riskerar flera oppositionsföreträdare upp till femton års fängelsestraff för “våldsamt upplopp”.

Personal från Sveriges ambassad och andra ambassader, svenska valövervakare och journalister var närvarande för att observera demonstrationen. Gruppen av diplomater trycktes hårdhänt in på ett lyxhotell vid Oktobertorget och hölls inne medan polisen med våld skingrade folkmassan på torget.

I den påstådda underrättelserapport som publicerades i lördagstidningen står bland annat följande (språket är lika styltigt i originalet):

Trots varningen om möjligheten av förstörelse och våldsamt upplopp planerade medarbetare från Storbritanniens, Sveriges, Lettlands, Tjeckiens, Ungerns och Bulgariens ambassader att “genomföra observation” av aktionen på Oktobertorget den 19 december innevarande år.

I samband med detta agerade några av diplomaterna redan i detta skede som “advokater” för organisatörerna och de potentiella deltagarna i otillåtna aktioner.

Man bör speciellt uppmärksamma att med tanke på svenska ambassadören S. Erikssons aktiva verksamhet i Minsk för att utveckla mycket nära kontakter med enskilda personer som ruvade på extremistiska intentioner hade dessa planerat att han och några av hans diplomatkolleger skulle ge “den provisoriska regeringen” internationellt beskydd och hjälpa dem att rättfärdiga förstörelse och provokationer.

Diplomaters deltagande i den otillåtna tillställningen upplevdes av folkmassan som stöd till deras agerande och uppmuntrade några av de mest ivriga till mycket resoluta handlingar.

Ett antal demokratiprojekt med anslutning till Vitryssland finansieras med svenskt bistånd. Själv har jag flera gånger besökt vitryska lokaltidningars redaktioner i egenskap av konsult och föreläst för vitryska journalister som varit på Sida-finansierade kurser på medieinstitutet Fojo i Kalmar. Allt detta är givetvis helt officiellt och öppet, precis som samarbetet med journalistutbildningen på universitetet i Minsk och kontakterna med det oberoende vitryska journalistförbundet BAZj.

I samband med besöken i Vitryssland har jag också själv träffat Stefan Eriksson flera gånger. Han gör ett ovanligt kompetent och sympatiskt intryck, är en av ytterst få utländska diplomater i Minsk som talar vitryska, och bland de vitryska journalisterna är han känd för sitt breda kontaktnät bland lokala kulturpersonligheter och politiker. Givetvis känner han även de viktigaste oppositionspolitikerna, men det är absurt att påstå att dessa skulle ha planerat ett våldsamt maktövertagande med stöd från utlandet.

Anklagelserna är formulerade så att det egentligen inte finns något att dementera – insinuationerna om vad oppositionspolitiker förmodas ha förväntat sig för stöd från svensk sida är mycket luddiga, och texten kan knappast komma från någon riktig underrättelserapport, snarare måste det handla om en text som är skriven enbart för att kompromettera oppositionspolitiker.

De riktiga underrättelserapporterna behåller nog Lukasjenko för sig själv, men smutskastningen lär fortsätta. Det är i alla fall vad dagens tidning utlovar: “fortsättning följer”, står det.

En kortare text på temat i Sydsvenskan.

Uppdatering: Nu har även Ekot tagit upp ämnet. Efter min artikel i Sydsvenskan. Och UD:s blogg länkar hit.