Ärligheten börjar inte på valdagen

I ett svagt ögonblick hade jag gått med på att ge en kort kommentar till ryska statsradion när resultatet i presidentvalet börjar klarna. Det hade jag redan glömt när det ringde från ett Moskvanummer i går kväll. Journalisten presenterade sig och frågade hur det kan komma sig att oppositionen hävdar att Putin inte skulle ha vunnit utan fusk när han uppenbarligen har ett mycket starkt stöd, framför allt utanför storstäderna. Jag mumlade något osammanhängande om det monopol Putinsidan haft i stats-tv och att alla inte fick ställa upp.

I stället borde jag tydligt ha sagt att presidentvalet inte var ärligt, därför att ett hederligt val inte börjar på valdagen, utan långt tidigare. Valet var ett fuskval eftersom Vladimir Putin tillåts använda hela statsapparaten i sina personliga syften, för att försäkra sin seger i “valet”. Själv ser han givetvis inte detta som fusk, lika lite som han ser sig själv som en politiker. Han deltar inte i meningslösa debatter med pajasar som bara vill förstöra. Han låter sig inte distraheras av sådana oväsentligheter, utan arbetar vidare i ryska statens intressen. Då är det väl bara rimligt att ryska staten ser till att han blir president.

Så det var ett fuskval, oavsett resultatet. Det förändras inte av det faktum att Putin av allt att döma faktiskt fick klart över hälften av rösterna, även enligt oberoende bedömare. Enligt de första siffror som valövervakarorganisationen Golos på söndagskvällen samlade från lokala valnämnder såg Putin ut att ha fått ungefär 54% av rösterna – klart mindre än officiella valresultatet, men ändå fullt tilräckligt för seger i första valomgången.

Därutöver är det redan nu klart att det även denna gång förekom omfattande valfusk. Ett nytt sätt var “tilläggslistor” till vallängderna som gjorde det möjligt att låta busslaster av väljare avlägga sina röster i vallokaler där de inte var folkbokförda. Också gamla vanliga sätt användes flitigt. Hur inrapporteringen av siffrorna gick får vi säkert anledning att återkomma till, men redan nu kan vi se att Tjetjenien lämnat in ett nytt rekordresultat: 99,76%. Inte illa.

Även en del andra resultatsiffror är förvånande. Exempelvis fick Putin hela 78% av rösterna i Kemerovodistriktet. Med sina gruvor och storindustrier borde Kemerovotrakten rimligtvis vara relativt rött. Ändå fick kommunisten Ziuganov bara 8% där. Exempelvis i staden Tasjtagol i Kemerovodistriktet fick Putin 88,84% av rösterna medan Ziuganov fick nöja sig med 4,77%. Hur trovärdigt är det? Till och med i S:t Petersburg fick ju Ziuganov 14% av rösterna. Att Putin verkligen skulle ha fått hela 58% i S:t Petersburg har jag å andra sidan också lite svårt att tro.

Den traditionella grafiken över valdeltagande och röstfördelning visar återigen det märkligt konstanta sambandet mellan vallokaler med högt valdeltagande och höga siffror för Putin. Det är svårt att komma ifrån tanken att sambandet på ett eller annat sätt har med “administrativ resurs” att göra – antingen att folk har tvingats ut för att rösta på Putin, eller att man helt enkelt friserat siffrorna och lagt till röster för Putin.

Hur som helst – det var inget ärligt val och det är omöjligt att säga hur resultatet av ett ärligt val hade blivit, eftersom ärligheten måste börja långt före valdagen.

PS. Just nu ger den parallella kontrollräkningen Putin 50,9% av rösterna. Men den baserar sig än så länge på rapporter från ca 2.500 valnämnder, av totalt 95.000, och nästan hälften är från Moskva, så urvalet är inte representativt.

Mer på temat:

• Sydsvenskan – Putin på offensiven även efter segern
• OSCE – Russia’s presidential election marked by unequal campaign conditions, active citizens’ engagement, international observers say
• Юрий Сапрыкин – Дальше, дальше, дальше
• Officiella valresultaten från ryska centrala valkommissionen