Tvångsdemonstration makthavarnas nya vapen

Protesterna i Ryssland visar inga tecken på att ta slut. Trots den hårda kylan tog närmare hundra tusen Moskvabor på lördagen sig ut för att kräva rättvisa val.

Tvångsdemonstrationer för Putin är den ryska regeringens nya sätt att bekämpa massrörelsen mot valfusk. Tiotusentals statsanställda från flera städer kommenderades ut till Moskva i går, och Putindemonstrationen blev till slut större än marschen för rättvisa val.

– Nu räcker det inte längre att de förfalskar val, de förfalskar demonstrationer också, kommenterade en lyssnare på Echo Moskvy efteråt.

“Vi kommer tillbaka”

Det är kallt. Riktigt kallt. Den stora röda termometern på metrostationen Dobryninskajas tak växlar mellan nitton och tjugo minusgrader. Stationen är en pampig byggnad i stalinistisk stil, med höga valv utanför dörrarna. Där samlas vattenångan som bildas när den varma luften inne i stationsbyggnaden sipprar ut.

Framför stationen står två stora, fullproppade polisbussar, en piketbuss och några poliser i pälsmössor. En polishelikopter svävar i luften. Bakom hörnet, närmare platsen där demonstrationen ska äga rum, står flera bussar med civilklädda poliser.

Påpälsade demonstranter som vill ha rättvisa val väller ut från tunnelbanan. Även deras skyltar är påklädda – de är övertäckta med plast. Den som dristar sig på att visa skylten utanför den tillåtna demonstrationsplatsen riskerar att bli gripen av polisen.

Dagen för protestmarschen är symbolisk. Det har gått två månader sedan valet som gav maktpartiet Enade Ryssland en knapp egen majoritet i parlamentet. Utan omfattande fusk hade partiet hamnat klart under femtioprocentstrecket. Det är en månad till presidentvalet, där nio av tio oberoende kandidater ströks från valsedeln på formella grunder.

Men framför allt är det exakt tjugotvå år sedan den största protestmarscen i Rysslands historia. Den 4 februari 1990 krävde uppemot en miljon Moskvabor att paragrafen som garanterade kommunistpartiets maktställning skulle strykas ur den sovjetiska konstitutionen.

Den gången var många rädda för att de skulle bli gripna nästa dag. I stället samlades partiledningen under Michail Gorbatjovs ledning och beslutade att avskaffa partiets monopolställning. Det var början på slutet för Sovjetunionen.

Denna gång är det ingen som förväntar sig så snabba förändringar – och rädslan som krypande kommit tillbaka under Vladimir Putins år vid makten har inte försvunnit helt.

Unga och gamla, män och kvinnor berättar gärna varför de kommit till demonstrationen: de har tröttnat på makthavarnas lögner, de vill ha respekt, de vill ha ett riktigt val. Men långt ifrån alla vågar säga vad de heter i efternamn.

Ändå har de kommit.

Alla som ska demonstrera måste gå genom polisens metalldetektorer, alla kroppsvisiteras. Termosar är förbjudna trots kylan, de skulle kunna innehålla bomber, heter det.
Hela gatan har spärrats av, rad efter rad med poliser står och stirrar på demonstranterna, men innanför avspärrningen är stämningen god. “Vi fryser inte, och vi förlåter inte!”, står det på en banderoll, “Också Drutten vill ha ärliga val” på en annan.

Det blir snabbt fullproppat framför scenen som finansierats med pengar som samlats in på nätet. I sista stund innan det blir omöjligt klämmer jag mig ut på friare vatten. Kolonnen av demonstranter verkar aldrig ta slut.

Talarna på scenen håller sig kort eftersom det är kallt. En av dem är den kända författaren Ljudmila Ulitskaja.

– Detta är början på en bra historia, säger hon.

– Det är dags att vakna! Vi förlåter inte, vi glömmer inte, avslutade den kända tv-journalisten Leonid Parfjonov.

I ett tält ett par hundra meter från scenen delar en volontär ut gratis te. Jag tar en plastmugg.

– Drick för demokratins seger, säger hon.

.

Putin samlade lika många

De första stora demonstrationerna mot valfusk efter parlamentsvalet den 4 december tog makthavarna på sängen, och trots att offentliganställda kommenderades ut på arbetstid för att visa sitt stöd till regeringen lyckades man inte samla några större skaror av motdemonstranter.

Vis av skadan satsade Putinpartiet denna gång stort. Kanske är bytet av taktik också en följd av att Vladislav Surkov i presidentadministrationen bytts ut mot den mindre raffinerade Vjatjeslav Volodin.

Demonstranter bussades in från ett antal andra städer. Inte bara offentliganställda utan även anställda ett många företag som i sin verksamhet är beroende av staten har berättat att de tvingats ut till Poklonnaja gora, en patriotisk krigsminnespark där motdemonstrationen hölls.

Exempelvis ryska posten hade fått i uppdrag att leverera tusen demonstranter. De flesta höll tyst, men en kunde inte hålla sig när radiostationen Echo Moskvy frågade varför han demonstrerar:

– Hurså varför? För att inte förlora jobbet. Jag är tvungen. Det här är en sorglig historia.

Intervjun avbröts bryskt av mannens chef som kom rusande och sade att han inte skulle ge några kommentarer.

– Varför inte? Har vi inte yttrandefrihet i det här landet? undrade mannen innan mikrofonen stängdes av.

Eftersom myndigheterna överdriver siffrorna för regimvänliga demonstrationer och minskar siffrorna för regimkritiska är det omöjligt att med säkerhet veta hur många som deltog. Arrangörerna säger att demonstrationen för rättvisa val samlade 120 000 människor. Polisens siffra för den andra demonstrationen är 138 000. Ännu högre siffror har nämnts av arrangörerna.

Enligt bedömningar i ryska massmedier var antalet demonstranter på båda ställen närmare hundra tusen, troligen något mer på den Putinvänliga demonstrationen och något mindre på demonstrationen mot valfusk.

Kortare versioner av texterna publicerades i Sydsvenskan 2012-02-05

Fler bilder här