Högljudd härskarteknik

Föräldralösa barn på ryska barnhem blir gisslan när korruption i maktens korridorer ska döljas. Förbudet på adoptioner till USA fungerar bra som en undanmanöver, på samma sätt som den absurt överdrivna processen kring gruppen Pussy Riot tidigare i år.

Den 20 december 1917 grundades Tjekan, Utomordentliga kommissionen för kamp mot kontrarevolution och sabotage, föregångare till Vladimir Putins mångåriga arbetsgivare KGB. “Tjekistens dag” firas fortfarande i Ryssland som säkerhetstjänstens professionella högtidsdag. Valet av dag angav också tonen för Putins maratonartade presskonferens.

Rysslands president svarade hjärtligt på inställsamma frågor från ryska journalister från provinsen som tog tillfället i akt att förmedla sina barns hälsningar till den stora ledaren. Majoriteten av deltagarna var just ryska journalister från provinsen, och alla hade fått en fin present dagen till ära: en lyxig svart låda med skrivdon och porträtt av alla tsarer i Romanovdynastin.

Stora delar av den fyra och en halv timme långa tillställningen var visserligen meningslösa transportsträckor med frågor om inte också bokhållarna borde få en professionell högtidstag, eller vad presidenten egentligen tror om världens stundande undergång. Men Putin fick stål i blicken när Sergej Lojko från Los Angeles Times frågade varför ryska myndigheter fortfarande inte ordentligt utrett omständigheterna kring juristen Sergej Magnitskijs död i ryskt rannsakningshäkte och det omfattande skattefusket han undersökte när han häktades. Den före detta sovjetiske underrättelseofficeren verkade se ryssen Lojko som en landsförrädare.

Я понимаю, что Вы работаете в газете «Лос-Анджелес таймс»”, а не в «Правде» и не в «Известиях», и Вы должны занять определенную позицию. Я хочу, чтобы была понятна наша позиция. Вопрос совершенно не в Магнитском. Вопрос в том, что американские законодатели, избавившись от одного антироссийского, антисоветского акта – Джексона-Вэника (а они вынуждены были это сделать по экономическим соображениям), посчитали необходимым тут же принять другой антироссийский акт. То есть мы восприняли это так, что американский законодатель нам всем как бы показал, кто здесь хозяин, чтобы мы не расслаблялись. Не было бы Магнитского, нашли бы другой повод.

Jag förstår att ni arbetar för Los Angeles Times, inte för Pravda eller Izvestija, och att ni måste inta en viss inställning. Jag vill att ni förstår vår inställning. Det här handlar inte alls om Magnitskij! Det handlar om att lagstiftarna i USA, efter att ha avskaffat en gammal, antisovjetisk lag, Jackson-Vanik-tillägget (det var de tvungna att göra av ekonomiska hänsyn), ansåg det nödvändigt att utan dröjsmål klubba en annan, antirysk lag. Vi uppfattade detta så att den amerikanska lagstiftaren liksom visade oss vem som är herre i huset, så att vi inte slappnar av. Hade inte Magnitskij funnits hade de hittat en annan förevändning.

Dessutom dog den 37-årige Magnitskij inte alls på grund av misshandel i fängelset, utan av hjärtinfarkt, slog Putin fast. Och i amerikanska fängelser dör det också många fångar, tillade han.

Den stora politiska frågan i Ryssland just nu är den stundande ryska hämnden för den amerikanska Magnitskij-lagen. Hämnden kommer nämligen i första hand att drabba ryska medborgare.

Enligt en ny lag, som ryska parlamentet ska klubba i dag, förbjuds adoptioner av föräldralösa ryska barn till USA, som årligen tagit emot ett tusental barn från ryska barnhem, många av dem handikappade. Dessutom stängs alla ryska medborgarorganisationer som tagit emot stöd från USA, om deras verksamhet bedöms ha politisk karaktär – om de exempelvis arbetar för demokrati, mänskliga rättigheter eller rättvisa val.

Inför Putins presskonferens förväntade många att han skulle plocka poäng genom att stoppa det hårt kritiserade adoptionsförbudet, eftersom det drabbar oskyldiga, föräldralösa barn som ofta har dystra framtidsutsikter i Ryssland. Men i stället ställde Putin sig entydigt bakom förbudet.

Gleb Pavlovskij, som några timmar senare intervjuades på Echo Moskvy, hade en tänkvärd förklaring till hur Putin tänker här: han tror verkligen på allvar att USA ligger bakom protestvågen efter fuskvalet till ryska parlamentet i vintras. Han anlägger moteld, inte bara genom att sätta käppar i hjulen för demokratiaktivister som har kontakter med USA, utan framför allt genom att så missämja i samhället och misstänkliggöra dem som själva inte är tillräckligt misstänksamma mot USA. Förbudet mot adoptioner av ryska barn till USA behövs framför allt för inhemskt bruk, menar Pavlovskij:

Это способ расколоть общество еще по одному достаточно унизительному признаку. Это как с иностранными агентами. Вы за то, чтобы отдавать детей американцам? Понимаете? Это больше, чем пропаганда – это отравление национального сознания.

Det här är ett sätt att dela samhället med en ganska förnedrande nyckelfråga. Det är samma sak som med de utländska agenterna. Är ni anhängare till att vi ska ge bort våra barn till amerikanerna? Förstår ni? Detta är mer än propaganda, detta är att förgifta det nationella medvetandet.

Adoptionsförbudet fungerar säkert bra som en undanmanöver, på samma sätt som den absurt överdrivna processen kring gruppen Pussy Riot tidigare i år: uppmärksamheten koncentreras på något annat än det som nyss var den viktigaste frågan på dagordningen och en ny skiljelinje som är fördelaktig för makthavarna skapas i samhället. I stället för skandalöst omfattande valfusk är det plötsligt några danssteg i en kyrka som är på agendan, i stället för omfattande skattefusk och dödsmisshandel av en jurist i rannsakningshäktet är det internationella adoptioner som diskuteras.

Dock kan man undra varför makthavarna i Kreml är beredda att gå så långt för att dölja vad som egentligen låg bakom Magnitskijs död, i stället för att helt enkelt utreda vem som fifflade bort 230 miljoner dollar i skattepengar och vart pengarna tog vägen. Det sistnämnda kan inte ens vara speciellt svårt, eftersom allt redan finns på papper. Namnen på de poliser som skrev över Hermitage Capitals ryska bolag till bulvaner och de byråkrater på mellannivå som sedan betalade ut den fiktiva skatteåterbäringen är väl kända, men ingen har åkt dit.

Los Angeles Times korrespondent Sergej Lojko, som ställde den mest uppmärksammade frågan på torsdagens presskonferens, har en intressant teori som skulle kunna förklara allt. Han menar att skattefusket inte har utretts, eftersom utredningen skulle kunna leda till Anatolij Serdjukov, som fram till februari 2007 var högsta chef för ryska skatteverket, och som därefter utnämndes till Rysslands försvarsminister.

Om det verkligen är så det ligger till vet vi givetvis inte. Det kan lika gärna vara någon annan högt uppsatt person som är inblandad och inte får avslöjas, även om priset är en internationell skandal och försämrade relationer med hela västvärlden. Serdjukov själv har ju sedermera fått sparken på grund av korruptionsmisstankar, men ännu har ingen brottsundersökning inletts mot honom, och troligen kommer ingen att inledas heller, för en rättegång mot en före detta försvarsminister skulle inte se bra ut och skulle dessutom kunna leda till olämpliga avslöjanden om spelet bakom kulisserna.

Av samma anledning kommer troligen omständigheterna kring Sergej Magnitskijs fängslande och död aldrig att ordentligt utredas. I stället måste uppmärksamheten riktas åt annat håll. Tyvärr innebär det att många föräldralösa ryska barn aldrig får en ny familj.

Mer på temat

Av Kalle Kniivilä

Mest om Ryssland.

2 svar på ”Högljudd härskarteknik”

kalle: “Tyvärr innebär det att många föräldralösa ryska barn aldrig får en ny familj.”

Har du några belägg för att barnen inte kommer att adopteras av andra familjer? Såvitt jag hört är det numera god tillgång på presumtiva adoptivföräldrar, både ryska och från många andra länder.

En del barn kommer säkert att adopteras av andra familjer. Men förmodligen inte alla. Såvitt jag förstår har det länge varit praxis att ryska barn kan adopteras till utlandet först om det visat sig att det inte går att hitta adoptivföräldrar för dem i Ryssland. Många av barnen som adopterats till USA har varit handikappade. Men visst ligger det något också i den kritik som nu riktats mot internationella adoptioner i Ryssland – här är en ovanligt balanserad artikel på temat ur Guardian.

Hela poängen är dock att detta med adoptionsförbudet är en undanmanöver – frågan har inget med Magnitskijlagen att göra, men fungerar utmärkt som ett sätt att dra bort uppmärksamheten från det faktum att skattefusket och Magnitskijs död inte har utretts.

Dessutom drar adoptionsförbudet bort uppmärksamheten från andra, minst lika konstiga paragrafer i den ryska anti-anti-Magnitskijlagen, exempelvis tredje paragrafen andra stycket, som påbjuder att ryska människorättsorganisationer med en enda medlem eller medarbetare som förutom ryskt medborgarskap även innehar amerikanskt pass ska förbjudas att verka. Det innebär bland annat att Rysslands äldsta och mest välrenommerade människättsorganisation, Helsingforsgruppen i Moskva, blir olaglig, eftersom ordföranden, den gamla sovjetiska dissidenten Ljudmila Aleksejeva, har amerikanskt pass. Hon blev amerikansk medborgare efter det att sovjetiska myndigheter 1977 tröttnade på hennes arbete för mänskliga rättigheter och tvingade henne att lämna landet.

Apropå det, här är min intervju med henne från 2010. Då var hon 82 år gammal. Nu har hon börjat blogga, eftersom hon misstänker att hon på grund av sin ålder måste stanna hemma mer än hittills. Här är bloggen.

Stängt för kommentering.