Inget borde förvåna när det gäller den enorma hysteri som de styrande i Ryssland och den ryskortodoxa kyrkan piskar upp kring Pussy Riot. Men att jämföra performancegruppen med Napoleons armé som för tvåhundra år sedan intog Moskva och lämnade efter sig rykande ruiner är väl ändå att ta i?
Och det är inte vem som helst som gör det heller. Mer pompösa och uppblåsta kulisser än så här kan man knappast föreställa sig. Det är tvåhundraårsjubileum av slaget vid Borodino. Den ryskortodoxa kyrkans överhuvud, patriarken Kirill, har precis hållit den stora jubileumsgudstjänsten i Frälsarkatedralen i Moskva, Rysslands största kyrka. Kyrkan byggdes som ett minnesmärke över Rysslands seger i 1812 års krig och invigdes 1837, på 25-årsdagen av segern. 1931 sprängde bolsjevikerna kyrkan, som återuppbyggdes på 1990-talet, efter Sovjetunionens fall.
Nu har patriarken alltså hållit jubileumsgudstjänsten för att högtidlighålla minnet av dem som fallit för Fosterlandets frihet. Runt kyrkan har över tiotusen åskådare som inte fått plats inne i landets största kyrka samlats. Den mytomspunna ikonen Gudsmodern av Smolensk har burits ut på kyrktrappan. Patriarken Kirill kommer ut i full mundering och håller ett patriotiskt tal. Och vad är det han talar om? Givetvis Pussy Riot, ett allvarligt hot mot Fosterlandet och Tron, precis som Napoleons trupper var på sin tid.
Nej, han tar inte det fula ordet i sin mun, men alla förstår vad han menar när han med förakt i rösten pratar om “upplysningen” från väst som förstör allt och om fientliga krafter utifrån som ännu inte vågar inleda ett nytt krig men som sonderar ryska folkets förmåga att försvara sina helgedomar.
Det mest förvånande är att ingen i Ryssland längre orkar bli upprörd över att minnet av 1812 års krig förvandlas till ett slagträ i kampen mot oppositionen som nu utmålas som utländska agenter och fiender till den allena saliggörande ortodoxa tron. Alla har vant sig.
Här är det centrala avsnittet ur patriarkens tal i min översättning. Jag har även textat videoavsnittet här ovan.
…folket varseblev sin enighet och drev ut fienden som var formidabel och oövervinnelig, och räddade inte bara Heliga Ryssland utan också Europa. Och hur högtidligt tog man inte emot våra krigare i Paris! Hans ärevördiga majestät kejsaren Aleksandr beordrade att inget skulle röras, inget skulle förstöras i den franska huvudstaden, för att vi inte skulle bli likadana som de som låtsades komma till Ryssland med Upplysningen och framtidsidéer, men som förintade allt de kunde nå. Det var just därför som vanliga människor tog emot våra trupper så högtidligt i Paris.
Det som hände för tvåhundra år sedan är ett storartat exempel och en storartad lärdom för oss i dag, och inte bara för oss utan för hela Europa. Man måste bara låta bli att titta på dessa händelser med slugt kisande ögon, med ett nedlåtande leende på läpparna och med en föraktfull grimas i ansiktet, man måste känna med sitt hjärta vad det var som var kärnan i den här kampen och vad vårt folk har lagt på frihetens altare.
Och i dag dyker det i vårt samhälle upp personer som vill tvinga oss alla att skratta åt våra helgedomar, ge upp vår tro, och om möjligt även förstöra våra tempel. Givetvis är det ingen som inleder ett krig, för kraften räcker ännu inte till, men det finns de som testar vårt folks förmåga att försvara sig självt och sina helgedomar.
Det är ett fantastiskt sammanträffande att det är just i år vi firar den stora segerns 200-årsdag, 400-årsdagen av övervinnelsen av den stora oredan, 1150 år från tillkomsten av vår stat. Och det är vår tro att genom dessa festligheter påminner vi inte enbart oss om händelser i vår historia, vi försöker också i vårt förstånd och i våra hjärtan att bli delaktiga i den stora kampen som våra gudfruktiga förfäder förde för sin tro och sitt Fädernesland. Deras exempel är aktuellt även i dag, eftersom vi bör enas av idéer för vilka man kan och bör ge sitt liv.
Översättningen följer den officiella text som finns på patriarkatets hemsida. Textningen i videon följer det patriarken i verkligheten säger. Skillnaderna är mycket små, förutom på ett ställe: i den publicerade texten talar patriarken om personer som “vill tvinga oss alla att skratta åt våra helgedomar”, men när han läste upp talet blev det i stället “vill inbjuda oss alla att skratta åt våra helgedomar”.
Oavsett ordval är budskapet tydligt. Kreml och den ryskortodoxa kyrkan gör gemensam sak för att slå fast att de som kritiserar den rådande ordningen är fiender till fosterlandet och den rätta tron. Dit hör alla som kritiserar den farsartade rättegången mot Pussy Riot och den absurda fängelsedomen.
Syftet med det hela förklarade Sergej Markov, en av Putins närmaste medarbetare under presidentvalskampanjen, i en debattartikel i tidningen Vedomosti samma dag som medlemmarna i Pussy Riot dömdes. Putin måste visa att han är på den enkla landsbygdsbefolkningens sida, på den ortodoxa kyrkans sida, på ryssarnas sida, menade Markov.
Men framför allt måste Putin göra gällande att alla som kritiserar honom är fiender till den ortodoxa kyrkan och fiender till den enkla landsbygdsbefolkningen. Och det är exakt vad patriarken säger.
